Människor från förr - Börje Grönberg berättar om Molinspelle
FOTO: Henrik Westberg
I februari började vi i Kuxabladet att berätta om människor som levde i Kuxaregionen förr i tiden. De flesta nämns i dessa texter har sedan länge kilat vidare, men deras berättelser lever kvar genom ättlingar och äldre som växte upp under tiden då personerna fanns. Sanningshalten i dessa berättelser är onekligen något som i moderna termer kallas för ”o-googlebart”, alltså att du inte kan nyttja internet för att kontrollera om innehållet i dem stämmer.
Ett levande tidsdokument
Vi har under veckorna som gått sedan starten av denna artikelserie träffat Börje Grönberg, idag 88 år och boende i Böle i utkanten av Ockelbo där han även växte upp. Börje kommer under den närmsta framtiden bli ett viktigt nav i detta arbete.
Börje har presenterat en del namn som på sin tid var allmänt kända på ett eller annat vis. En lista på dem ser du här nedan. I vårt arbete kommer Börje hjälpa Kuxabladet att samla in historier om dessa människor som idag endast lever kvar i folkmun.
Börje Grönberg, 88 år, hjälper Kuxabladet i serien artiklar om “Människor från förr”. FOTO: Henrik Westberg
Molinspelle
Börje berättade under vårt möte en hel del intressanta historier som vi kommer skriva utifrån framöver. Bland annat berättade han om en egen upplevelse från 1940 talet med den ökände Molinspelle (Pelle Molin).
– Han låg redan i unga år bakom en hel del rackartyg och var inte rädd för att bete sig annorlunda, inleder Börje med ett skratt.
Bland annat ska han ha klippt av en fläta på flicka i skolan och när det var dags för värnplikt hade han en alldeles speciell ursäkt. Han kom in hos värvningsförrättaren och smällde ner stallnyckeln på bordet.
– Jag har kor att mjölka, det får ni fixa, sa han. Fast det fanns inte ett enda djur på hans gård skulle det senare uppdaga sig.
Vid ett tillfälle var Börje assistent till skogväktaren Allan Larsson, bland sysslorna ingick att mäta virke.
– Allan ringde Molinspelle och frågade om att få köpa virke, i form av slanor, av honom.
– Slanorna skulle vara minst tre meter och i en viss grovlek. Vi kom till platsen, mätte och gjorde klart jobbet. Molinspelle fick betalt, inga konstigheter.
Börje Grönberg. FOTO: Henrik Westberg
FOTO: Henrik Westbeerg
Ett par dagar senare hörde Molinspelle av sig till Allan och berättade att han hade samlat mer slanor de kunde köpa. Allan och Börje återvände till Svartsbo och fann materialet på angiven plats och började mäta.
– Plötsligt sa Allan till mig: ”Ser du kroken på det där trädet, det ser ut precis som det vi mätte häromdagen”, det var svårt att ta miste på.
Vid noggrann efterräkning visade det sig vara exakt samma hög, och samma slan, som de redan köpt av Molinspelle – han hade barat flyttat dem!
– Vi gick för att konfrontera honom. På sin grind minns jag att han hade ett manuellt larm som gjorde att det plingade inne hos honom när man kom, sån var han.
Molinspelle försökte dock inte slingra sig eller påvisa någon form av missförstånd utan sade bara, utan att blinka, ”Man får ju försöka”.
Vi vill gärna höra mer om:
Västmans Emil
Molinspelle
Svenkalle
Snekajsa
Möller
Stjärnström
Ulvstakungen
Meijerjuli
Tok-Arvid
Hjalmar Nilsson
Båtsmansjoel
eller om du har någon annan stark personlighet i minnet.
Fyll i formuläret nedan:
