Ken Reidars - minnen från dansbandsåren
FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
Jan Svedlund bor i Säbyggeby i Ockelbo och var deltidsmusiker under 70- 80- och början av 90-talet. Han minns åren med glädje.
– Det var ett väldigt åkande, vi turnerade från Stockholm i söder till Sundsvall i norr, ibland kom vi hem kl 6 på morgonen. Men jag skulle aldrig ångra de åren, berättar Janne.
Det var Sölve Rosén som ringde Janne då han fortfarande bodde i Norrsundet och spelade klaviatur på fritiden. Bandet hette Ken Reidars och året var 1974.
– Ken Reidars fanns i Järbo och Kenneth Blomberg tog med sig det namnet och tog med oss andra.
Ken Reidars bestod till en början av Sölve Rosén gitarr, Stig Eriksson trummor, Roland Lindgren bas, Janne själv på klaviatur och Kenneth Blomberg på sång.
FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
Jan Svedlund. FOTO: Henrik Westberg, KUXAGRUPPEN AB
Turnébussen. FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
– Han hade en sån där riktig dansbandsröst, djup som Christer Sjögren. Men det hände att vi sjöng lite allihop.
– Från början var Göran Brundin också med, men han gick sedan vidare för att spela trummor med Rosarna och Kicki Danielsson.
Ken Reidars hade många spelningar och Janne förde anteckningar i ett litet anteckningsblock, som han senare har sammanställt i datorn.
– Första spelningen var på Sjöbacken i Ockelbo, säger Janne och läser innantill i förteckningen av alla spelningar.
Bandet var med i något som hette Orkesterforum. Där fick band visa upp sig för arrangörerna med tre låtar, och sedan blev de handplockade till spelningar.
– Vi tjänade lite olika, det var ganska dåligt betalt speciellt på krogarna. Vi hade ju jobb allihop och gjorde det här på sidan om. På CH i Gävle kunde vi spela måndag, tisdag, onsdag, torsdag en vecka. Men då slapp vi att sätta upp grejerna, då fick de oftast stå kvar.
Det har blivit många ställen genom åren.
Cirka 1975. Roland Lindgren, bas. Sölve Rosén, gitarr, Kenneth Blomberg, sång. Jan Svedlund, klaviatur, Stig Eriksson, trummor. FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
FOTO: Jan Svedlunds privata arkiv.
– Bara i Sandviken hade vi Bellman, EOS, Stat och i Gävle fanns CH, Baltic, Royal Blue. Då var det rökigt i lokalerna nedsläckt och restaurangpersonalen gick från upplyst kök ut i röken och mörkret, och den höga musiken, för att hitta rätt bord.
1975 skaffade Janne en Hammondorgel och en stråkmaskin.
– Vi spelade mest Flamingo i början (Flamingokvintetten, red.anm) och sedan blev det lite hårdare låtar. Men vi har spelat så otroligt många låtar genom tiderna. Bland annat gjorde vi en version av Shadows Riders in the sky i discotappning.
– Ibland händer det att jag lyssnar på gamla kassett-inspelningar och det slår mig, ”Har vi spelat den låten?”. Och ibland låter det väldigt bra! Men man blir samspelt när man spelar så där många timmar ihop som band.
Bandmedlemmarna har bytts ut genom åren och 1977 startade bandet Michelle´s. Fortfarande med Janne på klaviatur och Sölve på gitarr men med Kent Holmgren på gitarr och sång och Ronny Jonsson bas och Micke Jonsson, trummor.
– Kent Holmgren skulle komma att bli heltidsmusiker sedan.
Från början, under Ken Reidars-åren, turnerade bandet med Sölve Roséns dodge med släp.
Sedan skaffade vi en turnébuss och turades om att köra. Sen när C-kortet infördes, det fanns inte från början, då fick orkesterledaren skicka in intyg till myndigheterna att de andra i bandet hade kört under alla år och på så vis behövde de inte köra upp.
På sjuttiotalet kunde dansband göra avdrag på sina scenkostymer om de inte kunde förväxlas med att vara vanliga kläder.
– Den här bilden, förklarar Janne och visar den första bilden på Ken Reidars då de hade gråspräckliga skjortor och svarta byxor. De scenkläderna var på gränsen att godkännas av skatteverket.
Det gjorde att bandet valde en mer utstickande gul och svart scenkostym senare för att inte det skulle bli några tveksamheter.
1992 skedde sista spelningen med Michelle´s. Sedan tog familjeliven över. Idag spelar Janne på sin synth i vardagsrummet och lägger gärna ut någon låt på sociala medier emellanåt.
– Sölve spelar fortfarande vet jag. Sedan hade vi en återförening för fem år sedan. Då samlades vi allihop, sådär en tre basister, tre trummisar, ja inte exakt men du fattar. Turades om att spela låtar på en scen och grilla. Det var fantastiskt roligt!