Spelrecension - Scythe
Scythe (uttalas ”sajt” och betyder lie eller skära på svenska) utspelar sig i ett alternativt historiskt 1920 tal. Den kapitalistiska Fabriken tillverkade sina mech-robotar för att bedriva krig, men nu är kriget över och Fabriken har slagit igen sina portar. Men fem andra fraktioner tävlar nu om att gripa makten och ta sig till fabriken för att sedan få herravälde.
Du spelar som en av dessa fraktioner. Genom att producera arbetare, resurser och bygga mech-robotar och utöka dina domäner ökar du dina chanser att vinna.
Likt schack måste du tänka flera steg i förväg för att få den bästa utkomsten av ditt resursbyggande. Scythe är ett strategiskt spel, som både är välbalanserat och följsamt. Det går att blir bra på det. Det är viktigt med en bra öppningsstrategi, och med förståelse för vad som ska göras när, och hur de olika fraktionerna spelas.
“Låt mig se hur jag nu kan optimera min runda…”
Scythe har också inslag av strider och utforskande. Du och din fraktion representeras av en spelkaraktär, som utforskar kartan. När du utvecklar en mech-robot väljer du även vilken förmåga som du vill låsa upp; som att kunna färdas över vattendrag eller sjöar, att du kan gå längre eller få övertag i strid.
När du till exempel låst upp förmågan att gå över vattendrag öppnar spelvärlden upp sig och du kan då gå till ”mötesplatser” där du får ett möteskort (encounter card). Med hjälp av alternativen på möteskorten får du resurser billigt, men berättarmässigt målar de också upp vilken slags ledare du är. Är du god, neutral eller ond? Det spelar i slutänden ingen roll, det är oftast de resurser du är i behov av som avgör ditt val, men det ger en extra krydda.
Spelvärlden är skapad av Jakub Rozalski, en polsk motsvarighet till vår svenska stolthet Simon Stålenhag. Men där Stålenhag sammanstrålar sci-fi och svenskt 80-tal, kombinerar Rozalski 18- och tidigt 1900-romantiskt måleri med science fiction och fantasy-inslag. Hans konst ger en fantastisk grund och inramning till spelets mekanik.
Rozalskis konst genomsyrar hela spelet: här ett “möteskort”.
När spelet börjar blir du slumpmässigt tilldelad en två större grundkort, en Fraktionsmatta och en Spelarmatta. Fraktionsmattan är ett kort som talar om vilken fraktion du tillhör, det vill säga vilken färg, vilken karaktärspjäs, vilka mech-robotar och vilka färdigheter dessa kan låsa upp.
Fraktions och spelarmattan. Två stora kort slumpmässigt bestämmer vilka förutsättningar du kommer spela med.
Likt schack måste du tänka flera steg i förväg för att få den bästa utkomsten av ditt resursbyggande.
Spelarmattan i sin tur är din ”fabrik”. På den har du fyra kolumner, som i sin tur bestämmer vilka handlingar du kan utföra när det är din tur. Du väljer alltså vilken kolumn du ska utföra i starten av din tur. Nästa runda måste du byta kolumn.
Vill jag utforska måste jag ställa min markör på kolumnen med förflyttning. Nästa handling i kolumnen är att betala tre stockar (resurser) för kunna köpa en mech-robot. Sen är det nästa spelares tur.
I en av kolumnerna kan du betala ett guld för att öka din maktmätare, för att sedan betala i olja för att utföra uppgraderingar. De optimerar din ”fabrik” med förbättringar: att du producerar mer, att nya produktioner kostar mindre, att du kan gå längre, etc.
Stridssystemet i Scythe är väldigt bra. Det utgår från den styrkenivå du lyckats samla ihop (via din produktion på spelarmattan). Från den kan du satsa upp till sju styrkenivåer och i kombination med ett stridskort, som du också samlar ihop under spelets gång, försöker du trumfa motspelaren. Det leder till ett psykologiskt spel. Är det värt att förlora striden för att slippa förlora många styrkepoäng? Eller är det bättre att vinna för att hålla kvar sin spelruta, men då eventuellt vara sårbar för framtida attacker?
Hur vinner du då Scythe?
Under spelets gång får du stjärnor för slutförda, så kallade “projekt”. Om du till exempel lyckas placera ut alla dina mech-robotar, då får du en stjärna för det. Om du vinner en strid får du en stjärna för det. Når du maxnivå i maktpoäng får du en stjärna för det.
När en spelare når 6 stjärnor avslutas spelet med en sluträkning. Beroende på din popularitetspoäng får du en multiplikator i sluträkningen och du får då in mer pengar. Den med flest landområden, flest resurser, med mera får in mer kapital. Den som har mest pengar när sluträkningen är över har vunnit.
Spelarmattan har byggnader som du köper med resurser, ser mer avancerat ut än vad det är.
Det finns mycket mer att skriva om när det kommer till Scythe. Jag har inte tagit upp de byggnader, de uppgraderingar och andra saker du kan ägna dig åt i spelet. Ej heller att din popularitetsmätare går ner om du anfaller arbetare. Jag har heller inte tagit upp en-spelarläget. Inte heller vad som händer om du når fabriken med din karaktär.
Scythe är inget du tar fram för en familjemys-fredag, men däremot är det ett toppenlir för ditt spelgäng när ni vill bita i något med lite mer djup och strategi. Scythe är ett väldigt bra spel, som du kommer vilja spela om och om igen.
