Sten minns punkåren - del 2
Sten i sitt biblioteksrum i villan.
Sten Eriksson, jobbar som biblioteksassistent på Ockelbo Folkbibliotek. Men på fritiden, under alla år har Stens stora passion varit musiken. Han spelade i rockband i unga år i slutet av sjuttiotalet, 80-talet och 90-talet, och gör det än idag. I förra delen (läs på Kuxa.se)träffade bandet The Vertex sin nya manager.
– John L. Byström (1957-1999) var några år äldre än oss och väldigt driftig. Han fick uppdraget att ragga spelningar och bland annat dök idén upp att vi skulle vara förband till ett engelskt band som hette Barracudas — de hade haft en en någorlunda stor hit året innan som hette Summer fun.
– Vi var förband till dem i Stockholm och i Flen. Då hade sångaren Jonas Eriksson (1965-2000) flyttat till Stockholm och vi tog in en ny kille som hette Tomas Froms från Bollnäs på gitarr. Lasse och Mikael hade ju sjungit hela tiden och fortsatte med det.
– När vi spelade i Flen bodde vi på ett hotell i Katrineholm, då hade några av Togaparty och sprang omkring i lakan i korridorerna på nattkröken.
Vardagen i Ockelbo bestod mest av arbetslöshet, Sten körde tidningar till och från.
– Vi i bandet umgicks hela tiden. Jag, Lasse och Mikael åkte på bio, festade och bandet repade mest helger. Vi kunde repa sju, åtta timmar och hålla på i evigheter. Men det var en bra tid, alltid något på gång och jag kände att man hade aldrig långtråkigt.
The Vertex fann en publik i Bollnäs, några andra band i Ockelbo hade de inget samröre med.
— Ja, och publiken och banden i Gävle hade redan då något slags stockholmskomplex. De var ganska uppnästa.
– När vi spelade i Bollnäs radade fansen upp sig och tillät oss inte att gå av scenen. Vi fick spela om låtarna flera gånger om, innan de var nöjd.
The Vertex var ett exempel på icke kommersiella band, som ändå försökte skapa något nytt och eget.
— Om man inte gjorde det själv, då var det bara att gå den extremt kommersiella vägen med Tomas Ledin och liknande. Då skulle vi vara tvungna att flytta till Stockholm och skaffa kontakter. Den ambitionen hade aldrig vi.
– Den tredje vägen, då skulle man gå på Adolf Fredriks musikskola och bli musiker, det var inte heller att tänka på.
– Jag lyssnade på Beatles, Stones, The Who och Kinks. Det enda svenska bandet som var något för mig var Reeperbahn.
– Det året vann Europe, säger Sten och gör tummen ner på frågan om vad han tyckte om dem.
14 september 1982 var The Vertex med i Rock SM. Det hölls i Bollnäs folketspark, Långnäs.
– Det året vann Europe, säger Sten och gör tummen ner på frågan om vad han tyckte om dem.
– Pudelrocken började komma lite smått då, och de var även ett svenskt band, det var inte ett plus direkt. Hur det gick för oss? Nja, vi vann inte i alla fall, haha.
– Ingen av oss i The Vertex hade några ambitioner att bli rockstjärnor, det var inte därför vi höll på.
Samlings-LP "Garage Goodie vol 1." med bland annat The Cannibals och The Vertex. Finns på Spotify.
1983 turnerade The Vertex med ett engelskt band som hette Cannibals.
– Det var en nordenturné, Sverige, Danmark och Norge.
– En minnesbild jag har är att jag insåg hur lyckligt lottade vi var, när en i Cannibals sa ”varför spelar ni rock n roll, ni borde ju studera till läkare eller bli något vettigt”. De hade ju ingen annan chans. Rock n roll och drogförsäljning var vad de levde på.
– De hade en bistrare verklighet att fly ifrån, som inte vi hade. Vi var lyckligt lottade som kunde bo hemma hos mamma och pappa… men i Sverige på 80-talet hade vi det bra förspänt. Först 1983 kom den första stora arbetslöshetsvågen efter andra världskriget. Det hade konsekvenser för oss också.
– 1983 ryckte Micke och jag in i vapenfri tjänst i Bollnäs. 1984 muckade vi. Då var jag hemma i ett halvår och var arbetslös.
Sten i studion, “Gamla Atlings” lokaler i Ockelbo, som revs 1995.
– Då började jag planera för att bygga en inspelningsstudio. Jag hade köpt en portastudio 1983 och min drivkraft var ju att spela in saker.
Sten bildade ett soloprojekt med sångerskan Eva Wicksell.
– Duon hette Sub Sect. Ja, egentligen var det väl The Vertex plus Eva, men skillnaden var att jag bestämde. Vi spelade in discopop, men det spretade åt alla möjliga håll, även om vi försökte hålla ihop.
– Den första låten vi spelade in var i Gävle ljudstudio, som hette Believe it or not, 1983. Den blev faktiskt en mindre hit på frimurarhotellet i Bollnäs.
– The Vertex började byta skepnad och gå mot ett mer psykedeliskt sound, lite åt tidiga Pink Floyd-hållet. Vi hade ju umgåtts dygnet runt i tre fyra år. Vi hade ju varit tillsammans jämt och börjat tröttna lite på varandra.
– Jag lämnade Vertex 1984 och i samma veva hade jag pratat med folk i Gävle och provspelat med ett band som hette Four Roses som sen bytte namn till Svarta September. De var lite åt Reeperbahn.
I slutet av Juli, 2021 träffades medlemmarna i The Vertex.
– Då kom det fram att Lasse Lang hade fått uppdraget att sparka mig, då hade jag redan hintat om att jag skulle börja spela i Svarta September.
– Första spelningen med det bandet var 12 januari 1985, i Gävle. Jag hade visst hopp om att kunna leva på musiken då, Håkan Ahlström (1961-2004) var gitarrist och sångare i bandet. Han hade kontakter med Polydor, i Stockholm, och han hade blivit lovad att spela in en demo.
På det lilla löftet bestämde sig hela bandet att flytta ner till Stockholm, 1985.
– Ja, förutom trummisen då. Jag sökte jobb på en massa olika ställen och blev lagerarbetare på kungliga tekniska högskolans lager för kontorsmateriel.
– Sakta och försiktigt rann allt ut i sanden, och eftersom vi inte alla var samlade repade vi inte ens med bandet.
1985 var Sten tillbaka i Ockelbo och nu hade han börjat planera sin studio.
– Målet var att få tid och möjlighet att spela in mina egna låtar och lokala band. Studion låg i gamla Atlings, det är rivet nu. Men huset var det gamla epedemisjukhuset som låg bakom där Lego Mek ligger idag.
Sten var inblandad i Ockelbo musikforum, en kulturförening som stod för hyreslokaler.
– De byggde replokaler i källaren i samma hus och studion hade jag på övervåningen. Ungdomsprojektet byggde studion och jag bekostade materialet.
Studions utrustning bestod av en Fostex 8-spårs rullbandare och ett Fostex mixerbord med 8 kanaler.
– Jag hade köpt stativ och mikrofoner under Vertex-tiden, allt från billiga kopior på SM57 till riktigt fina mickar som jag inte fattade hur bra de var, då. AKG 112 och en Beyerdynamic Soundstar x1.
– ABF hade en kurs som jag tror fanns på biblioteket i bokform, som jag lånade. Hur man bygger en studio och hur man spelar in. Lite idéer hade jag av erfarenhet av de professionella studios jag varit under åren.
Bandet Boogateers, från v. Johan Brodin, Kenneth Forsling, Sten E och Jens Andersson/Runeson. På "Baren" i Ockelbo, tidigt 90-tal. Foto: okänd.
Sten gjorde egna produktioner mellan 1986 och 1988.
– Det lutade åt 60-talets musik och jag gjorde i princip allting själv, men inte så avancerade saker.
– Slutresultatet av inspelningarna blev ofta kassetter. Små band gjorde inte längre singlar på vinyl och kassetter var ju ett billigare sätt att ge ut sin musik.
–Det var lite slit och släng, många registrerade nog inte ens låtarna på STIM. Man sålde dem på spelningar och till kompisar.
– Turning Point spelade in sina första demos i studion, med mig som delproducent.
Början av 90-talet spelade Sten in Ockelbos mest kända hårdrocksband.
– Turning Point spelade in sina första demos i studion, med mig som delproducent.
I början på 1995 påbörjade Sten arbetet med skivan ”The Country album”.
– Jag hade bestämt mig för att göra en riktig, ordentlig skiva, på CD. Jag tog med en trummis, Ulf ”Zeke” Pettersson. Vi började spela in grunderna för mitt soloprojekt men vi blev ett band med två andra musiker, Erik Süss på gitarr och mandolin och Mikael Johansson, bas.
– Det var mitt band, och jag var låtskrivare och producent. Vi spelade in grunderna och… sedan skulle studion rivas.
Sten Eriksson. i studion, Gamla Atlings ca 1991. Foto: Björn Lindström.
Eller rättare sagt, huset där studion låg revs ner och Sten flyttade hem utrustningen.
– Färdigställandet av ”The Country album” gjordes sedan i en studio i Gävle, 98-99.
Under 90-talet var Sten med i coverbanden JB and the Hickory Hogs och Boogateers. Han var även trubadur.
– Jag blev trubadur med Jens Andersson (nu Runesson) och vi gjorde även en del inspelningar ihop. Sen några år på 00-talet spelade jag och Lasse även i hans band, Jesse James & his gang.
Idag spelar Sten i rockbandet Beatitudos och coverbandet Farbro Rundgång. Han fortsätter även med att spela in egna projekt i hemmastudion. Ett långtidsprojekt med ett album som han började spela in 2017.
1988 blev det en sorts kort fortsättning på The Vertex.
– Vi gjorde inspelningar under namnet ”the butter farm”, i Anders Ross studio i Gävle. Och under namnet ”Time well spent” i Edin Ådals studio i Gävle. Det blev två demos, som vi inte gav ut.
Nu, 2021 är The Vertex är på gång med en samlingsskiva, en LP som släpps under hösten
Text och foto (där annat inte anges): Henrik Westberg, Kuxabladet
Mer musik på Kuxa.se
