Ale Möller Trio - får mig att tro på en bättre värld

Högt, lågt, humor och allvar och tre fantastiska musiker. Det möttes publiken av när Ale Möller trio gästade Wij Valsverk i Ockelbo den 11 augusti. Och vilken publik sedan, det var mer än fullsatt och Ockelbo arrangörsförening med Tomas Grönberg i spetsen berättade att de nu fått låna en läktare av kommunen, vilket gjorde den redan fantastiska lokalen till ännu mer av en konsertlokal. 

Ale Möller är känd för många som jazz-musiker, världsmusiker, vistolkare och folkmusiker. Allt det ska rymmas i hans 60-års-present till sig själv, denna trio som han skapade för att kunna spela ”allt som ryms i huvet”, uttalat på klingande malmöitiska.

Det visar sig att det som ryms i huvudet på Ale Möller och hans två kompanjoner Johan Graden på keyboard och Olle Linder, slagverk och gitarr, är en hel del. Allt från polskor, klingande jazzstycken i folkton, Beatles och Cornelis och självklart en hel del självskrivet. 

Fullt hus i Wij Valsverk. En extra läktare togs i bruk men det blev ändå “lapp på luckan”

Ale Möller själv är en estradör och intar scenen med självklarhet och värme. Han spelar mungiga, mandola, dragspel, flöjter, kohorn och sjunger både på grekiska, senegalesiska, engelska och svenska. 

Just sången, det trestämmiga, berättade pianisten Johan Graden, att de övade på i turnébussen och fann mycket glädje i. De plockade fram en korsikansk kristen körsång, som de glömt bort att de en gång haft i reportoaren, som fyllde lokalen och säkert mångas hjärtan. Finstämdheten övergick sedan i en sekulär, komisk fundering om paradiset, levererad i en funkig spexförpackning. När Ale Möller teatraliskt haltade omkring stödd med den långa flöjten som käpp och funderade högt om ”alla måste prata som Carola i paradis” då revs det ner många skratt.

Ale Möller presenterade försiktigt sin ståndpunkt som anti-militarist när han presenterade en låt av Cornelis Vreeswijk, och han uttryckte sin sorgsenhet över världsläget, med ökad upprustning och krig.

Men under konserten fann jag mig i vad mycket gott vi människor kan åstadkomma. Med musik, värme och humor. När sedan tonerna klingade till en omarrangerad ”Here Comes the Sun” och det gick ett sus genom publiken då de kände igen George Harrisons mästerverk. Då vågade i alla fall jag tro på en bättre värld. 


Mer musik på Kuxa.se