Speltest: Splendor
I vårt senaste speltest recenserade vi familjespelet Diamant, (läs recensionen på kuxa.se) och i detta nummer fortsätter vi i ädelstenarnas tecken, med kort-strategispelet Splendor. Splendor betyder glans, prakt eller ståt på svenska och vi får se om glansen håller. En recension i samarbete med spelexperten.com i Gävle.
Det står ganska klart att det här är ett något mer avancerat spel än nämnda Diamant. Det vill säga inget för familjekvällen, men däremot något för den som gillar att spela schack eller andra lite mer djupa och avancerade tänka-spel.
Varje bra spel ska även ha en bra metafor. Det vill säga, berättelsen vars spelreglerna och mekaniken rör sig inom. I Splendor du en ädelstenshandlare som ska bygga upp ditt imperium från gruvorna i fjärran land, till förädlings-butikerna i storstäderna och slutligen få någon av adelsfolket som kund.
I realiteten är spelet ett renodlat kortspel där du ska ta marker, för att köpa de bästa korten, för att hitta den bästa vägen för att få högst poäng på snabbaste sätt. Det finns ingen spelplan utan den består av uppåtvända kort, samt en hög med dolda kort som tas fram efterhand.
Reglerna:
Den som är yngst runt spelbordet börjar. Målet i splendor är att vara den som först når 15 poäng, poäng som du kan få via kort eller besök av adelsmän. För att köpa kort från brädet använder du dig av ädelstenar. Under en runda kan man välja att göra något av följande alternativ:
1. Välja tre olika ädelstenar, i form av markörer.
2. Ta två ädelstenar av samma färg
3. Reservera ett kort och ta en gul ädelsten (joker, fungerar som valfri typ av ädelsten)
4. Köpa ett kort (antingen ur dina reservationer eller direkt från brädet)
Ett köpt kort ger dig det antal poäng som står på kortet, samt att du får en gratis ädelsten att permanent använda vid köp, enligt ikonen på kortet. Som mest får du lov att ha tio ädelstensmarkörer på hand, en del kort kostar mer – vilket betyder att du måste köpa kort och dra nytta av ädelstenen på dem för att ha råd att köpa kort av högre rang.
Adelspersonerna kommer på besök i det ögonblick en spelare uppnått det nummer av bonuspoäng som specificeras på adels-korten. Det kallas besök men i realiteten får du helt enkelt 3 bonuspoäng när du nått en viss kombination av ädelstenskort, exempelvis 4 gröna, 4 röda eller liknande.
Spelet avslutas då någon spelare når 15 poäng, men alla ska spela lika många turer innan sluträkningen sker. Därför gäller det att tajma in kortköpen och få en kombination som ger både höga spelpoäng och en adelsperson (3 bonuspoäng) i samma runda. Det kan vara skillnaden mellan seger eller förlust.
Strategierna i splendor är många. Är spelarna för tydliga med vilka kort de försöker köpa kan någon annan spelare svepa in och reservera kortet till sig själv. Eftersom du inte i samma tur kan ta ädelstenar som köpa kort gäller det att vara subtil med sina avsikter. När någon spelare köper eller reserverar ett kort ersätts det med ett nytt ur kolumnens kortlek. Det går att reservera ouppvända kort ur kortlekarna också. Det kortet förblir ouppvänt för alla spelare utom den som tog det.
Om en viss typ av ädelsten är slut i banken — det kan vara en medveten strategei att svälta ut de andra spelarna på det viset, då kan det vara värt att reservera kort för då får du även en joker-markör. Som mest kan man ha tre reserverade kort på hand.
I våra testomgångar blev det påtagligt hur snabbt spelet går från sin inledande fas till slutet. Det saknar ett ”mellan-spel” eller mid game, kan man säga. Så fort spelarna börjar få fyra-fem köpta kort framför sig och kan nyttja bonuspoängen från dessa går det undan, Då kan man oftast hitta en del kort på brädet som kan köpas helt gratis av bara ädelstenarna på korten. Det finns tre nivåer av korttyper, tredje nivån ger ofta höga poäng och en möjlighet att kamma hem segern även utan besök av adelsmän (bonuspoäng).
Medan Splendor fungerar bra att spela på två personer ger fler deltagare en betydligt mer svåravläst match. En mot en blir Splendor nära ett schackparti, då det gäller att planera sina drag framöver samtidigt som man hindrar den andres utveckling. Tänk dig att en tredje spelare sätter sig vid "schackbrädet" med en tredje uppsättning pjäser för en omgång alla mot alla – då har du ett väldigt intressant strategispel framför dig. En runda tar bara dryga halvtimmen då alla lärt sig mekaniken och det är lockande att spela om och om igen.