Spelrecension - Se vad jag kan
FOTO: Johan Beijer
När är ditt barn redo att börja spela brädspel?
Det är ingen enkel och självklar sak att svara på. Spelet ”Se vad jag kan” är ett kunskapsspel från fyra år. Själv är jag pappa åt två pojkar och har en stor kärlek till brädspel. När den äldre av mina barn fyllde fyra införskaffade jag detta spel och det har gått varmt i många omgångar.
I spelet får barnet lära sig om årstider, veckodagar, färger, former, siffror, bokstäver, klockan och en massa annat.
I grunden är det ett tärningsspel där du som vuxen också kan vara med, om barnet vill det. Man slår två tärningar och får välja hur långt man vill flytta sin pjäs, flest steg är givetvis bäst – men att välja den lägre summan kan ge dig som förälder en möjlighet att förlora på ett snyggt sätt.
En del barn kan inte hantera att förlora, vilket inte är ovanligt som fyraåring. Då jag varit med som vuxen har jag låtit barnen svara även på mina frågor. Svarar du rätt får du gå två bonuskliv framåt. Först i mål vinner. Det är simpelt.
Det intressanta med ”Se vad jag kan” är just den otroligt träffsäkra åldersgränsen på fyra år. När min yngsta var tre fick han vara med och prova spelet för första gången, men det fungerade då inte alls. Frågorna var för svåra och det var fullt sjå för honom att hantera tärningarna och flytta pjäsen (som är formad som en groda). Men vid ny genomspelning nyligen, då han hunnit blivit fyra år, var skillnaden som natt och dag. Han reder ut enklare matematik, förstår motsatser, kan rimma och känner igen färger, siffror och bokstäver.
Det var minst lika roligt för mig som förälder att få ett kvitto på den utveckling som skett hos mitt barn på den korta tiden.
”Se vad jag kan” är en perfekt introduktion till brädspel för fyraåringar. Däremot tror jag inte det kommer hålla särskilt långt upp i åldrarna, då frågorna i många fall är alldeles för enkla för exempelvis en sjuåring. Finns någon kritik att rikta är det nog just frågornas varierande nivå, du kan börja spela vid fyra år – men att vid den åldern förväntas kunna läsa av en analog klocka eller räkna höga tal utifrån fotografiska bilder på pengar är inte realistiskt för alla.