Ockelbo basket samarbetar med legendar – Mattias Sahlström presenterar sig för laget

Sveriges meste landslagsman genom tiderna, Mattias Sahlström, besökte nyligen Kuxahallen och berättade om sin karriär och drivkraft inför spelare och ledare i Ockelbos herrlag. Framöver kommer Mattias även dela med sig av sin rika erfarenhet i träningssammanhang.
– När ni ser Mattias på ICA ska ni veta vem ni springer på, understryker headcoach Johan Stark.

Mattias Sahlström i Kuxahallens korridorer.
Foto: Johan Beijer, Kuxabladet

Meritlistan är lång och Mattias har bland annat rekordet i antal landskamper, 225 stycken, och debuterade som 16-åring. Han har även gjort flest poäng, 3127, i landslagströjan. Mattias har även spelat för anrika Oklahoma state University, har fyra SM guld och varit proffs i bland annat Frankrike, Italien och Grekland. Mattias var till och med och nosade på NBA spel under en try-out för Atlanta Hawks. Det var även i den vevan han för första gången kom i kontakt med Ockelbo basket.

– Familjen har haft sommarstuga i området i 40 år och jag var här på semester. På den tiden fanns inget internet så jag stack ner till hallen fyra dagar i rad och ryckte i dörren, till slut sprang jag på Håkan Löfstrand, berättar Mattias.

– Håkan samlade ihop ett gäng spelare så att jag kunde träna inför min try-out.

Håkan Löfstrand som tillsammans med Jocke Linder är assisterande tränare till Johan Stark hade god koll på Sahlström redan innan den tiden.

– Vi är alla lika gamla och mötte faktiskt Mattias i finalen av ungdomsturneringen Sjuttiaden. Jag drog nog på mig fem foul på fem minuter som försvarare på dig, berättar Jocke.

– Var det ni, utbrister Mattias roat och tillägger att Jocke även haft “det tveksamma nöjet” att få vara hans coach en säsong.

Mattias var tidigt svinlång, som han själv uttrycker det, och mätte 194 centimeter som tolvåring och blev 208 centimeter som vuxen. Sjuttiaden minns Mattias som ett särskilt stort ögonblick.

– När jag var tolv började jag spela basket, på första träningen var det dåligt med folk och vi körde skeppsbrott hela träningen, det var jättekul så jag blev kvar.

Sjuttiaden var en rikstäckande tävling som inleddes med lokalt kvalspel, sedan regionalt och därefter på riksnivå.

– Det var i semifinalen av Sjuttiaden jag verkligen föll för basketen. Jag hade en bra match och efter den var det en massa tjejer som plötsligt intresserade sig för mig, jag var värsta nörden så då kände jag att det här var grejen!

– Jag hittade mitt “varför”, känslan av att vinna drev mig och jag blev som besatt av det.

Mattias vänder sig till spelarna och uppmanar dem att tänka kring varför de spelar.

– Det är viktigt att hitta sitt varför. Det kan vara vad som helst, att träffa vänner, slippa vara hemma, få beröm av coacherna...

– Ställ frågan till er själva, var ärliga och få ett enkelt svar. Det är en intressant fundering att gå till sig själv med, svaret kommer förändras under era karriärer.

– När ni haft en dålig match eller det går tungt på träningen. Skyttet fungerar inte. Fråga er även då varför ni spelar.

Jag ville satsa, bli bäst i världen och uppleva otroliga saker

Mattias berättar att det på hans tid fanns få, om ens några, förebilder. 

– Ibland kunde man nås av gryniga VHS-kassetter från USA tre månader efter matchen spelats.

– Men det spelade ingen roll vad någon annan gjorde, jag ville satsa, bli bäst i världen och uppleva otroliga saker.

Johan Stark berättar för Mattias att han tycker laget i Ockelbo har mycket talang, med många nya i gruppen. Känslan är att de ska kunna få ut mera av laget och att det inte bara handlar om hur de spelar taktiskt. På sikt är tanken att Mattias ska dela med sig av praktisk kunskap till laget. 

– Jag skulle hata att spela mot mig. Jag spelade fult och var jobbig att möta. En av mina bästa förmågor var att bearbeta domaren, jag blev bra på att få det att se ut som motspelaren foulade mig då det egentligen var tvärtom.

– Sen har jag försökt vara en bra lagkamrat. Hur vi som spelare bemöter och motiverar varandra är viktigt.

– Alla kan bli bättre på motivationsfaktorn. Jag spelade med Leslie Myrthil, som var lagkapten och hade en grej för sig. Tidigt i matchen gjorde han alltid något uppoffrande, som att slänga sig efter en död boll, ta en charge eller rycka upp en spelare på golvet. 

– Han ville sätta ett bra exempel och svettades alltid som satan. Det gav alltid en energiboost och stärkte attityden hos hans medspelare. 

Bland sina egna verktyg som spelare nämner Mattias att han var bra på att vara på rätt ställe och tänka snabbt.

– Miki Herkel (bland annat en före detta landslagstränare, red. anm) sa att jag var “En jävel på att stå fort”, det citatet har jag snott. 

Mattias Sahlström berättar om sin karriär för spelarna i Ockelbo basket. Foto: Johan Stark, Ockelbo basket

– Bara en spelare är längst. Bara en kan hoppa högst, en skjuter bäst, en är starkast och det var aldrig jag. Jag fick istället hitta lite genvägar som gjorde att jag kunde lira i 22 år. 

En del av tankarna kring vad Mattias ska kunna hjälpa Ockelbo med är just dessa saker, att få de stora spelarna att hamna i bra lägen. 

– Mattias var alltid som bäst innan han fick bollen och lyckades alltid skapa utrymme, säger Jocke Linder.

På planen har Mattias spelat mot många stora namn som exempelvis Drazen Petrovic och Dino Radja i Jugoslavien.

– De var överlägset europas bästa lag. Vi mötte dem i Solna en gång, jag vann uppkastet och Jonte Karlsson fick bollen och sänkte en trea, vi ledde 3-0 och Jonte skrek till bänken “Nu tar vi dem jävlarna!”.

– Vi fick så mycket spö. Efter matchen satt Petrovic kvar på bänken, tog av sig dojorna och drack en cola. Det var vackert, Jugoslavien var så överlägsna.

Foto: Johan Stark

Den mest namnkunnige motståndaren Mattias ställts inför är Dominique Wilkins, känd från Atalanta Hawks och spelade i Italien i slutet av sin karriär.
– Då var jag en riktig bänkis, men hoppade in och stod öga mot öga med Wilkins. Han log mot mig, blåste förbi och dunkade.

Den bäste lagkamraten Mattias haft säger han är Thurl Lee Bailey, som spelade många år i Utah Jazz.

– Han var en ödmjuk och inspirerande lagkamrat. Han gjorde aldrig fel, sköt 90% från straffkastlinjen, stod rätt, passade rätt och hade suveräna stats.

– När det var dags för kontraktsförhandling erbjöd klubben Thurl, som då var 37, en helårslön för ett halvårskontrakt.

– Det tog han som en förolämpning och att de inte trodde på honom, så han lade av och startade en glasskiosk i Utah istället. 

Själv spelade Mattias till han var 38 år gammal.

– Mitt varför de sista åren handlade mest om vad jag skulle göra annars. Jag var basketspelare och vågade inte sluta även om jag borde lagt av tidigare. 

– Men du var fortfarande jävlig bra, inflikar Johan.

– I Sverige är du den bäste någonsin, det finns ingen debatt, tillägger Jocke.

Mattias avslutar samtalet med att säga till spelarna:

– Om ni har möjlighet att välja jobbet som basketspelare, ta det. Det var skitkul. Mitt råd till er, sluta inte.