Flykten från Mariupol till Ockelbo
Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Den 24 februari är det ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Medan kriget fortsätter härja i Europa är det många som flytt och en del har hamnat hos oss i Sverige. Vi har träffat Serhii och Valeriia Chekmak från Mariupol, Ukraina, som befunnit sig i Sverige sedan i somras och i Ockelbo sedan augusti 2022.
– Vi hade en liten väska redo och hade fem minuter på oss att samla ihop våra papper. Vi tog vår katt Laska och hoppade in i bilen, berättar Valeriia.
Den 24 februari är det ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Medan kriget fortsätter härja i Europa är det många som flytt och en del har hamnat hos oss i Sverige. Vi har träffat Serhii och Valeriia Chekmak från Mariupol, Ukraina, som befunnit sig i Sverige sedan i somras och i Ockelbo sedan augusti 2022.
– Vi hade en liten väska redo och hade fem minuter på oss att samla ihop våra papper. Vi tog vår katt Laska och hoppade in i bilen, berättar Valeriia.
Den långa resan som gick genom Ryssland till Estland och vidare mot Finland och till slut Sverige. Vid gränsen mellan Ryssland och Estland blev alla män förhörda. En väldigt otäck situation berättar paret.
– De kollade efter militära kopplingar. Våra telefoner kontrollerades och förhöret var som en film, med en snäll och en elak förhörsledare, förklarar Serhii.
– Alla män kom inte tillbaka efter förhöret.
Eftersom Mariupol var omringat var den enda resan ut att ta vägen via Ryssland. Staden var på väg att utvecklas från att vara en industristad till att bli mer turistvänlig. De båda beskriver att mycket hände efter 2014, då Ryssland hade ockuperat Krim.
– Känslan var att vi “klarat oss” och det anlades en massa nya parker och stränderna fixades till. Företagsklimatet var också stärkt, berättar Valeriia, som själv hade en liten rörelse inom pedikyr och manikyr.
Serhii jobbade i metall-industrin i Mariupol. Både Valeriia och Serhii är 26 år gamla och har nu fått sina liv rejält omskakade och uppryckta med roten. I Mariupol bodde nära 500000 människor innan kriget började, idag uppger källor att det finns ungefär 100000 personer kvar i staden.
– Det är svårt att förstå. Vår stad är borta, det finns inget att återvända till. Vi fick ingen möjlighet att ta farväl vare sig av staden eller vår släkt.
Det som till slut fick paret att fly var då Ryssland genomförde flygattacker och bombade en teater där tusentals civila sökt skydd. Utanför på gatan hade ordet barn skrivits, väl synligt från luftrummet. Men utan verkan.
– Vi såg teatern i ruiner och det rykte fortfarande från den då vi åkte.
Köerna ut ur Ukraina hade länge ringlat långa och en rädsla fanns att ge sig av, då även civila mål på väg att evakuera staden hade attackerats. Men efter attacken på teatern den 17 mars såg paret ingen annan utväg. I Ryssland har propagandan sänt ut ett helt annat budskap än verkligheten och befolkningen där tror på nyhetsrapporteringen.
Lana Sushko
Med oss vid intervjutillfället finns även Lana Shusko – Ockelbobon som kommer från Ukraina och hjälpt många som kommit hit med myndigheter och att komma in i samhället.
– Det saknas kritiskt tänkande. Men samtidigt är det till viss del förståeligt, varför skulle tv och press plötsligt upphöra att berätta sanningen – då det historiskt fungerat, resonerar Lana.
– På rysk tv visar de reportage från Ukraina där de sår gräs och bygger nytt, men det är kulisser som ligger i ytterområden till krigszonerna. Ett kvarter bort är förstörelsen total och det ligger döda kroppar på gatorna, berättar Valeriia samtidigt som hon på sin telefon visar en bild på hennes föräldrars byggnad som totalförstörts.
– Den ryska befolkningen tror på riktigt att Ukraina bombar sig själva för att väcka opinion utomlands.
På frågan om varför de valde att komma till Sverige blir svaret att det inte var ett val.
– Sverige valde oss, förklarar Valeriia.
Välvilja hos individer i Sverige har det visat sig finnas mycket utav. Paret Chekmak fick låna ett extrahus att bo i som låg i Åshammar där de till en början bodde. Sedan träffade de Lana via en gemensamt kontakt i Gävle.
– Lana har hjälpt oss jättemycket, förklarar Valeriia.
Lana berättar om vad som drivit henne.
– När man är landsmän känns det som man vill göra allt man kan, det är svårt att förklara. Det är lätt att det blir för mycket, jag försöker visa dem vägen, berättar Lana.
Hon funderar högt kring hur många flyktingar från Ukraina som befinner sig i Ockelbo och räknar till 13 personer över fyra olika familjer.
– Det bor flera i Lingbo och Gammelboning också. I somras var det sammanlagt 35 personer i kommunen, nu har jag inte exakt koll.
– När vi fick kontakt med Serhii och Valeriia hade vi en lägenhet med uppsägningstid kvar där de kunde flytta in. Men nu är det Ockelbo kommun som ordnar boendet.
Ockelbo kommun och Missionskyrkans second hand var delaktiga i att ta fram det som behövdes för att paret skulle få en möblerad och funktionell tillvaro.
Det finns platser i de flesta av Sveriges kommuner för människor som flytt, i Ockelbo är de platserna tio till antalet. Ockelbo kommun och Missionskyrkans second hand var delaktiga i att ta fram det som behövdes för att paret skulle få en möblerad och funktionell tillvaro. Det är enklare lösningar men som uppskattas mycket av Serhii och Valeriia.
Serhii och Valeriia med Lana till höger.
– Vi trivs i Ockelbo, har nära till sjön och här är fint. Men vi vill åka tillbaka till Ukraina, berättar Serhii och de båda uttrycker en stor tacksamhet över all hjälp de fått.
Det är mycket som är annorlunda i Ukraina jämfört med Ockelbo rent kulturellt och även organisatoriskt.
– De är inte vana vid byråkratin inom svenska myndigheter. I Ukraina är det mesta digitalt och går snabbare, från att ta fram sitt elektroniska körkort till att få läkartid – det går helt enkelt snabbare, förklarar Lana.
I tillvaron är det annars svårt att hitta jobb. Paret kan båda en del grundläggande engelska men de har inte lyckats hitta någon sysselsättning.
– Men vi har lärt känna många ukrainare här. Samt fått fria tennislektioner med Jan-Anders Olausson, han är väldigt duktig, berättar Valeriia.
– Vi njuter också av naturen här. På sommaren och under hösten simmade jag mycket ute också, berättar Serhii.
Vad som väntar i hemlandet då kriget är över vet ingen och något annalkande slut på konflikten finns inte i sikte. Veckans rapporteringar från kriget vittnar om att Ryssland kommer trappa upp sina flygbombningar då de samlat helikoptrar och flyg vid gränsen. Enligt SVT ska Ryssland ha förlorat ungefär hälften av sina pansarvagnar och samt att deras marktrupper är utarmade, varför man nu kommer förlita sig mer på strid i luftrummet. Samtidigt rapporteras det att Norge skänker 75 miljarder norska kronor till Ukraina samt att Sveriges statsminister Ulf Kristersson besökt Kiev och vid ett hemligt möte träffat president Zelenskyj. Sverige kommer fortsätta stötta Ukraina med militärt och ekonomiskt stöd.
Katten Laska satt med under intervjun.
Men allt det känns främmande och långt bort då vi säger hejdå till det paret Serhii och Valeriia Chekmak vid lägenheten i Ockelbo.
– Kanske kommer vi få flytta tillbaka till Ukraina någon dag, men då blir det nog till en annan stad.
Fler artiklar om Ukraina
