Cleveland 117 - San Antonio 109

Jag brukar följa NBA basketen och mer specifikt tittar jag kort och gott på mitt favoritlag San Antonio Spurs. Spurs har varit mitt favoritlag sedan det tidiga 90-talet då jag kunde se David Robinson utföra stordåd på planen genom highlights programmet NBA Action som jag tror gick på Eurosport. Några matcher var det svårt att se men i takt med att bredband blev en mer allmän sak blev detta mer lättillgängligt i mitten av 00-talet. Det var även då laget var som bäst, Robinson var med och vann mästerskapet 1999 och 2003 innan han pensionerade sig. Men då hade nästa superstjärna, Tim Duncan, etablerat sig och tillsammans med framförallt argentinaren Manu Ginobili och fransmannen Tony Parker fortsatte de med att vinna 2005 och 2007 också.

Några år senare började jag abbonnera på NBA league pass tjänst, där jag verkligen kunde se alla Spurs matcher. Kan säga att jag i stort sett såg alla matcher Spurs spelade mellan 2011-2021. Laget gick till slutspel 20 år i följd mellan 1998-2019 och tog ytterligare en titel 2014. När Duncan, Ginobili och Parker lagt av var laget ej längre på topp, utan landade alldeles utanför slutspelet under ett par år. Jag har aldrig viljat kalla mig för en medgångssupporter, men under säsongen 2021-22 började laget skänka bort sina bästa spelare för att få nya draft picks. Det fungerar så i NBA att lagen som hamnar långt ner i tabellen har bäst odds att få välja först i draften, där nästa generation av stjärnor eventuellt väntar. Då klubben inledde arbetet med att medvetet bli sämre kändes det inte lika roligt att titta längre. Under innevarande säsong har klubben fortsatt det arbetet och har näst sämst resultat av alla 30 lagen. Jag ser en match nu och då, men då i tider då en vinst betraktas som en förlust och en tät förlust som en vinst är det svårt att motivera att lägga den tiden. Strukturfel? Absolut. Att prestera dåligt är heller inget recept som garanterar framgång. Klubbar som Oklahoma City Thunder och Philadelphia 76ers har gjort notoriska så kallade “tankningar” för att hitta den där nästa stora stjärnan. Resultaten låter vänta på sig, Philadelphia må vara ett slutspelslag för närvarande men inte mycket mer än så och Oklahoma har på tre-fyra säsonger inte varit nära att ens nå slutspelet. Nästa säsong ingår även den som spås bli näste riktigt stora stjärna, fransmannen Victor Wembanyama, i draften. Det är ju på sitt vis spännande om Spurs skulle få honom till laget men vägen dit är verkligen inte bra tv.

Den egentliga anledningen till att jag skrev några rader om detta är en gammal tv referens. I morse vaknade och fick ett basketresultat direkt i nyhetsflödet, jag brukar vara snabb med att stoppa alla sådana kanaler då jag inte vill veta, för jag kanske ska se matchen. Men denna nyhet rapporterades ur kanalen kallad Seinfeld fanatics. Seinfeld var en amerikansk sitcom som sändes mellan 1989-1998 och jag har alltid varit ett stort fan av serien. I ett avsnitt som sändes april 1991 besöker Jerry Seinfeld holistikern Tor och visar honom en lapp Jerry själv skrivit, men ej längre kan läsa. Tor kikar på lappen och skrattar, han tar därefter en paus innan han berättar vad han tror det står: Cleveland 117 - San Antonio 109. Ett sportresultat alltså. Ett resultat som av händelse även blev slutresultatet i verkligheten lagen emellan den 13 februari 2023. Karaktären Tor lyckades därmed sätta sitt resultat för andra gången på 33 år och ungefär 66 möten lagen emellan. Visst, tids nog borde detta inträffa – jag vill ändå ge en eloge till Seinfeld communityt som år efter år haft detta resultat i bakhuvudet och till slut efter 28 år (2019) kunde gå ut med nyheten att Tor hade rätt. Nu har Tor alltså haft rätt två gånger och var även en ynka Cleveland trea från att ha rätt resultat även 2021. Som Spurs följare är dessa förluster de som känns mest acceptabla, då de går ut med en komisk tvist från ett annat universum som jag också gillar.