Trav är livet för Wilma
Kuxabladet besökte Wilma Malmberg i Hagsta redan 2018. Hon var redan då, som 16-åring, en ”veteran” inom ponnytrav, som hon började med redan 2013. Idag, tio år sedan starten, har Wilma nått nya framgångar på tävlingar runt om i Sverige.
Men hemmet är fortfarande hos föräldrarna i Hagsta, och hennes hästar är fortfarande desamma som senast. Det är Överste Dar, 15 år, Slätthans Smaragd, 10 år och shetlandsponnyn Dogge CC på 13 år. Wilma berättar om hur många hoppar av travsporten i hennes ålder, hur hon försöker balansera arbetet, travet och innebandyn och om framtidsplanerna.
I början av 2023 vann Wilma Malmberg Jämtlands lilla pris, med Slätthans Smaragd. Prispengen uppgick till hela 1500 kr.
– Ja, det är inga pengar inom ponnytrav, konstaterar Wilma. Men hon är nöjd med framgången och framför allt överraskad. För Agda, som Slätthans Smaragd går under till vardags, hade dragits med en hel del problem innan tävlingen.
– Agda fick följa med ändå och jag hade inga förväntningar alls. Det gjorde att jag inte var nervös, som jag brukar. Jag tror hon kände det, för hon slog sitt egna rekord med två sekunder och vann.
– Sen kom vi tvåa i Lilla Midsommarloppet i Rättvik.
Travsporten är något som Wilma lever med dygnet runt, beskriver hon det som. Det är sena kvällar och tidiga morgnar.
– Många tröttnar och vill leva ett vanligt liv. Nu i somras när vi semestrade på Gotland, ja, då var hästarna med. Det är svårt att hitta folk som vill passa dem.
– Men grannen Håkan Wallberg har vi ett bra samarbete med, vi hjälper varandra då och då.
Travkusk började Wilma som redan 2013, då var hon 11 år. Men travintresset fick hon av familjen. Mamma Veronica Malmberg jobbade i morfar Donald Larssons stall, han var professionell travkusk. Pappa, John Malmberg, var hästskötare.
– Jag gick på en ridskola, men tröttnade och testade trav istället, som jag föll för.
Wilma beskriver hennes dagar och hur hon oftast tränar med långvagn och tävlar med sulky. Men även om hon hållit på i många år och har vissa framgångar är det inte givet att hon blir proffskusk.
– Många ponnykuskar fortsätter till att bli professionella kuskar. Som bröderna Djuse till exempel.
– Men det är få som blir proffs. Men det finns mycket annat att göra inom trav. Tränare, kontor, ja, allt som behövs på ett stall.
Närmast för Wilma står nu att skaffa storhästlicens.
– Nästa år hoppas jag kunna köra. Idag jobbar jag på travskolan i Gävle och tar licens med deras hästar.
– Pappa och jag tittar på att köpa en häst tillsammans.
Wilma är utbildad kock och arbetade på Bergmans Fisk restaurang, men när hon fick chansen att ägna sig helt åt travet på travskolan i Gävle, då var valet enkelt?
– Kanske inte enkelt, men en ny öppning i alla fall. Jag arbetade på restaurangen i två år, men kände att jag ville prova något annat.
Hon arbetar idag heltid på travskolan i Gävle. De har ett 80-tal elever från främst Gävle med omnejd.
– Där är jag stallansvarig, sedan november i fjol och jag håller även i kurser.
Även om travet tar upp mycket av Wilmas tid försöker hon även göra annat, som innebandy.
– Jag spelar med GGIK, i division 2 där vi har ett nystartat lag.
– Det är jättekul och viktigt att göra något annat. Så länge det går att kombinera med travet kommer jag att fortsätta.
Närmast från intervjutillfället står tävlingar på Solvalla på schemat, sen är det vintervila. Wilma tänker på tiden som ponnytravkusk. Hästarna har hon fortfarande kvar och de pensioneras först vid 18 år. Men shetlandsponnyn Dogge är redan pensionär. Det skapas starka band mellan hästarna och kusken.
– Ja, som när pappa kommer till hagen, då växer Översta Dar en decimeter. Det är pappas häst det. Jag får inte köra honom, då stannar han hela tiden. Men på tävlingar går det bra, då känner han att det är något annat och tävlingsinstinkten tar över.
– De är individer, men båda mina hästar gillar att tävla. Andra hästar på travskolan till exempel är mycket lugnare och fungerar jättebra för verksamheten.
– Jag tycker om att lära och lyssnar mycket på andra. Det tror jag att jag drar vinning på. Sen starten 2011 har jag nu 200 lopp i mig, jag har övat mig till där jag är idag.
Text och foto: Henrik Westberg
