Krönika: Livet på landet -
Foto: Maria Schedin, Tiundalans väktare
Som flera redan uppmärksammat så är det inte bara grönbeteshöns vi pysslar med här på gården utan vi är även riddare. Vår medeltida förening Tiundalands Väktare genomför flera tornerspel varje år och vi åker land o rike runt och uppträder.
Tornerspel är en medeltida sport där riddarna i full rustning skulle visa sin stridsduglighet genom att klara av olika stridsmoment från hästryggen. Det kan vara allt från att spetsa små kuddar som ligger på marken med spjut när man passerar i snabb galopp, eller att klyva ett litet äpple med svärdet – också det i full fart. Även i modern tid är tornerspel klassat som en sport och vi deltar på SM där många riddar-föreningar tävlar mot varandra.
Vi riddare tränar svärdsteknik, balans, styrka och pricksäkerhet
Naturligtvis kräver detta en gedigen träning, både för häst och ryttare. Hästarna tränas till att vara bekväma i alla tänkbara situationer, de ska klara av ljudet från 2000 personer i publiken som vrålar för full hals eller vara trygga i att jag som ryttare rider med ett brinnande svärd eller liknande. Vi riddare tränar svärdsteknik, balans, styrka och pricksäkerhet. Rustningarna består av tjock plåt och riktiga ringbrynjor, bara ringbrynjan väger ca 12-15 kg så det blir tungt efter ett tag och vi behöver vara tränade för det. Alla våra kläder, våra vapen och vårt läger är tidsenligt och vi strävar efter att vara så historiskt korrekta det bara går.
Om det är någon som känner att de vill testa riddarlivet är ni välkomna att kontakta mig för mer information, eller läsa mer på www.tiundaland.nu eller följa
Tiundalands Väktare på Facebook.
Vilken otrolig tur att vi säljer ägg för vi får träffa så många människor på det viset. Ett besök ledde till en bekantskap som i sin tur ledde till att vi fick överta tre otroligt fina Gestrikefår!
Gestrikefår. Foto: Rebeca Carlander
Visste ni att Gestrikefår tillhör en utrotningshotad allmoge-ras? Det betyder att det är en gammal svensk husdjursras, som inte har korsats med andra fårraser. Alla allmogefår i Sverige finns bevarade i föreningen Svenska allmogefårs genbank. Det gör man för att kunna bevara rasens unika gener och kunna garantera att rasen hålls fri från inkorsning av andra raser. Fåren har en ovanligt vacker ull, de är specialister på att beta sly och är väldigt sociala. Baggarna kan ha väldigt stora och fina horn. Förr i tiden var de vanliga i området kring Mörtebo, Lingbo och Järbo men nu mer finns de spridda över landet och fler och fler börjar få upp ögonen för lantrasfår och vikten av att bevara dem som kulturminnen.
Hösten är verkligen en tid för tillskott i förråden. Det skördas, saftas, syltas, torkas, kokas och konserveras nog lite överallt i dessa tider. Jag känner en enorm tacksamhet för allt naturen ger och försöker hitta tid för att fylla upp till vintern. Något vi nyligen fyllde på med var faktiskt höns. Den här gången blev det bruna hönor så nu kan ni se fram emot bruna ägg i kartongerna om ett par månader
när de börjat värpa. Våra vita hönor kommer snart att börja rugga och då brukar de inte lägga så mycket ägg ett tag. De går liksom in i ett vinter-läge och då är det bra med yngre höns som börjar lägga ägg under samma period - då kan vi ändå erbjuda fina och goda ägg!