Det råder febril aktivitet bland vävstolarna i Hagsta skola, onsdagen den 11 maj, här har det det vävts ända sedan 1969. Leenden skiner upp bland de många deltagarna då vi träder in i lokalerna och vi får träffa Anita Nordgren, som varit en del av verksamheten sedan starten. Samt Kerstin Rundlöf som i sin tur anslöt 1975.

Ja, det är stora, ljusa, fina lokaler med anor som vi trätt in i. 1924 byggdes Hagstas nya skola, i vilken det bedrevs utbildning upp till årskurs 6 till och med 1963. Därefter inrymde lokalen bland annat en träskofabrik, men det blev ingen längre period. Skolan har istället blivit synonymt med vävning och Anita var med och anordnade den första vävkursen redan 1969.

– Jag hängde med fram till 1989, då tog Kerstin över vävutbildningen och vävkurser, förklarar Anita.

Ordförande i Hamrånge slöjdare är Gunilla Johansson, som ej kunde närvara vid intervjutillfället.

Hagsta skola föll i Hamrånge slöjdares ägo 1991. Lokalen var dyr i drift för Gävle kommun. Föreningen bildades för att kunna köpa lokalerna.

– Den kostade 25-30 tusen och uppvärmningen på den tiden var olja, uppvärmningen slukade alla pengar, berättar Kerstin.

2007 installerades bergvärme som gjorde räkningarna mer drägliga.

– Det har betalat av sig, vi fick ta lån för installationen, berättar Anita.

Strax efter övertagandet breddades verksamheten med en yrkesinriktad utbildning inom vävning. Den involverade teori och skulle kunna leda till arbete. – En stor del av elevunderlaget kom från Gävle, de hade ingen egen utbildning. Vissa år hölls dubbla kurser, berättar Anita.

I takt med att datorerna blev allt viktigare krympte resurserna för yrkesutbildningen inom vävning, men den fortlöpte ändå i drygt 15 års tid.

I samband med Kuxabladets besök är det full aktivitet i vävstolarna, som vanligt på onsdagar.

– Det är framförallt en vävstuga och en riktig kamratcirkel, säger Anita.

– Vi är sexton personer som samlas här varje onsdag, det är stommen till vår verksamhet.

För att verksamheten ska gå runt bedriver deltagarna bland annat försäljning, anordnar slöjdcafé, och anordnar kurser i bland annat textilfärgning och ljusstöpning.

– Det är inte bara medlemsaktiviteter, vi är öppna för alla.

– Det brukar bli många olika teman inom textila ämnen. Vi tar in några som är duktiga på specifika tekniker som kan lära ut, berättar Kerstin.

– Vi har kostnader att bära, det som vi produceras säljs och går in i föreningens ekonomi. Gör vi något åt oss själva betalar vi ändå för materialet samt en slant extra så det blir en vinst för föreningen.

Bland välkomna bidrag märks ytterområdessatsningen som Gävle kommun genomfört, som resulterade i att lokalen kunde dräneras 2019. Hamrånge slöjdare fick även bidrag från Gästriklandsfonden för målning av fönster.

– Men vi gör mycket själva med ideella krafter också.

Tidigare ansvarade Kerstin även för ABF studiecirklar inom exempelvis halmslöjd och näverslöjd, men det har med tiden blivit allt mindre.

Bland höjdpunkter under året som nämns finns konst i påsk, julförsäljningen, hemslöjdens dag och slöjdcafé.

– Slöjdcaféet har varit på paus under pandemin, men i höst kör vi igång igen, berättar Anita.

– Återanvändning är något av ett motto för oss. Vi gör mycket nytt av gammalt.

På en anslagstavla i lokalen finns ett schema som inte bara visar vem som ska göra soppa på onsdagar utan även alla ansvarsområden.

– Vi hjälps åt med allting.

Bland de sysslorna som står med på listan syns bland annat städ, skötsel, ekonomi, kontakter, sociala medier, närvaro, utvärderingar, bidrag, kök, arkiv, utställningar, inköp, lotterier, blommor, annonsering, affischering, slöjdcaféer... Listan kan göras längre, till varje syssla finns ansvariga personer angivna – ordning och reda.

– Som sagt, det är verkligen en kamratförening.

I lokalerna finns idag 21 vävstolar och 16-18 som används hela tiden.

– Det är min och Kerstins uppgift att räkna ut och se att vi har material hemma.

Som exempel tar det 15-20 timmar att göra grundarbetet inför att väva, med material för ungefär 20 meter väv.

– Är man riktigt snabb tar det sedan ungefär en timme att väva en halvmeter matta, säger Kerstin.

Bland deltagarna på onsdagar är det uteslutande kvinnor som deltar, vilket Kerstin verkar tycka är lite synd. Anita instämmer.

– Jag jobbade som slöjdlärare i 40 år, killarna gillade att väva. Jag minns några pojkar som inte ville göra något annat överhuvudtaget, säger Anita.

– Det finns möjligheter att boka tid för att komma till oss och väva.

Vi avrundar intervjun med en gruppbild framför ingången till Hagsta skola med glada miner på båda sidorna om kameran, i strålande solsken. Vi får säkerligen anledning att återkomma till Hamrånge slöjdare längre fram.