Olov Thunman är åter vid pennan för att bidra med en historisk artikel. Denna gången handlar det om rysshärjningarna i vår region, då de landsteg i Hamrånge 1721.

Tsar Peter och Sverige

Åren 1700 till 1721 var Ryssland och Sverige i krig med varandra. I Sverige var Karl XII kung 1697-1718. I Ryssland var Peter den store tsar. Polen- Sachsen, Danmark och Ryssland anföll 1700 Sverige. Tsar Peter var 1697 på ”studieresa” till England och Nederländerna för att lära sig handel, sjöfart och skeppsbyggande. I England blev han fascinerad av en mekanisk anordning med en vindflöjel utomhus som via länkar till en visare, visade vindriktningen på en tavla inomhus.

Tsar Peters vindflöjel

I tsarens palats i Narva (erövrat från Sverige 1704) fanns 1708 en sådan vindflöjel med själva skivan uppsatt horisontellt på väggen. Säkert kollade han då och då hur vinden blåste. Om han funderade på namnet Hamranger vet man givetvis inte. Om anordningen kommer från hans resa eller om den är ett ryskt krigsbyte från kriget med Sverige vet man inte heller. Museipersonalen tror den kan ha svenskt ursprung.

Vindflöjel blir bord

Någon gång på 1800-talet monterar museipersonal i Narva ben på skivan ovetandes om att den var en del av en vindflöjel, den hade nu blivit ett bord. I turbulensen under andra världskriget flyttas ”bordet” till Tallinn och visas nu upp som tsar Peters bord på museet som berättar om tsar Peter och Ryssland. Ryssland tog 1710 över kontrollen av Estland efter Sverige (Tallinn och norra Estland tillhörde Sverige mellan 1560-1710.

Ryssarnas härjningar 1719-1720

Det stora Nordiska kriget, som det kallas, hade nu pågått i nitton år. En del freder var slutna dock ej den med Ryssland. Sverige förhalade fredssamtalen med en förhoppning om bättre villkor. För att sätta press på svenskarna inledde tsar Peter plundringar efter Sveriges östkust. 1719 härjades kuststräckan från Norrköping upp till Gävle. Försök gjordes att inta Stockholm och Gävle, vilka misslyckades. Dock brändes sju städer, flera järnbruk, bondgårdar och herresäten.1720 inriktade sig plundringarna mot övre Norrlandskusten.

Hamrånge och kusten norr därom drabbas 1721

Det diskuterades i den ryska flottledningen om man skulle börja i norr och gå söderut efter den svenska kusten eller tvärtom. Tsar Peter hade gärna försökt sig på Stockholm men en engelsk flotteskader fanns där till Sveriges hjälp så det fick bli norrlandskusten. Skulle man göra ett nytt försök med Gävle, det blev inte så. Startpunkten blev Hamrånge. Den 18maj 1721 ankrade den ryska flottan upp på Axmarfjärden. Flottan bestod av trettio galärer (grundgående fartyg som både roddes och seglades)ett antal mindre båtar och 5000 man infanteri och 400 kosacker till häst. Budet från Sundsmar /Gåsholma kom fram till kyrkan under högmässan. Kyrkoherde Norelius avbröt gudstjänsten, skickade bud till Gävle och började packa ner kyrkliga handlingar och inventarier. Gudstjänstbesökarna begav sig hemåt och många flydde till skogs eller begav sig mot Viksjö.

Vad som exakt rörde sig i tsar Peters huvud kan vi ju inte veta. Fanns ordet Hamranger från vindflöjeln med eller var det enbart militära övervägande? Gävle var ganska starkt befäst, Hille låg nära Gävle. Hamrånge låg längre bort.

Från landstigningen vid Sundsmar och Axmar spred sig kosacktruppen, efter att ha bränt Axmar by, mot socknens centrala delar. Av Hamrånges 61 hemman brändes 57 st. Vifors bruk, prästgården, överstelöjtnantsbostället i Åbyn, lador torp och andra mindre byggnader blev lågornas rov. En avdelning kosacker red mot Viksjö men stannade vid den rivna Storverksbron.

Fem galärer avdelades att segla till Axmar bruk som också bränns. Till övre hammaren kommer man dock inte, man har inga kosacker med sig. Kyrkan skonas men en del kyrkliga inventarier rövas.

Att kyrkor skulle skonas var en direkt order från tsar Peter och att man skulle undvika att döda civila. I Hamrånge dödas ingen under plundringarna.

Kyrkans handlingar försvann i villervallan, tappade i sundet mellan Viksjön och Storsjön, dit en stor del av befolkningen flytt, eller sänkta i Hamrångeån. Likväl borta och aldrig återfunna.

På nederdelen av altaruppsättningen i Hamrånge gamla kyrka monterades texten. så att denna fruktansvärda händelse inte skulle falla i glömska.

"Anno 1721 den 18 maij plundrade muschoviterna denna Kyrika och hela den öfriga församlingen uti aska lade. Johan Axmarch blef Kyrikoherde Anno 1730”

Från Hamrånge fortsatte den ryska flottan med strandhugg efter kusten ända upp till Umeå. Bondhemman, järnbruk och sex städer brändes.

Fredsförhandlingarna leder nu till ett fredsavtal i Nystad 1721.

Featured