Ockelbo socken i mitten och slutet av 1800-talet

”Den vackraste af Gestriklands socknar och landets natur och skarplynne närmar sig mycket det angränsande Helsinglands”

Inledning

Forn Wij, Ockelbo, Bysjön augusti 2024. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet

Det är Åhrman som fäller detta omdöme om Ockelbo. I mitten av 1800-talet skötte fortfarande sockenstämman under ordförandeskap av kyrkoherden de olika kommunala uppgifterna. Dessa kom 1862 att delas upp på en kyrklig kommun(församlingen) och en borgerlig kommun för övriga frågor. Statistiken över Ockelbo socken kommer huvudsakligen från boken ”Beskrifning öfver provinsen Gestrikland ” av L.E. Åhrman tryckt i Stockholm 1861, alltså när allt fortfarande sköttes av socknen. 

Ockelbo socken är uppdelad på moderförsamlingen och Åmots kapellag. I slutet av artikeln kommer lite mer om vad som hände runt mitten av 1800-talet i Sverige och i Ockelbo.

Befolkning 

1860 bodde 6087 personer i socknen. Av dem var 2907 män och 3180 kvinnor. En ordentlig folkökning från 1640 st. år 1810. Trots att 485 personer utvandrade från socknen till Amerika1846-1857.

Redan på 1700-talet insåg man behovet av en större kyrka. Den medeltida kyrkan revs 1795 och en ny uppfördes 1791-93. Ärkebiskop Lindblom skall vid visitation 1813 ha yttrat att kyrkan var den största och vackraste landskyrkan i ärkestiftet.

Tyvärr blev denna kyrka utsatt för en brand 1904 så kyrkan från 1700-talets slut fick byggas upp på nytt och restaurerades till den kyrka som nu finns.  I hela Sverige ökade befolkningen starkt under 1800-talet, orsakerna till detta är flera men biskopen och skalden Esaias Tegnérs förklaring att den berodde på ”freden, vaccinet och potäterna.” har stor bärighet. Han syftade på att Sverige haft fred sedan 1814, att potatisen blivit en viktig basvara och det vaccin han syftade på var att man började vaccinera befolkningen mot smittkoppor.

Jordbruk

Boskap/kreatur

Av kreatur finns 749 hästar, 130 oxar, 2133 kor, 621 ungboskap, 2525 får, 2104  getter och 374 svin, inte enbart fördelade på de 122 bondehushållen utan även på företag och privatpersoner.

Odling/skörd

Siffrorna avser medelavkastningen under fem år per år efter att utsädet är borträknat, omräknat från kubikfot till kubikmeter (1kubikmeter=1000liter). Under dessa år odlas inte vete.  Skördarna av råg gav 304 kubikmeter, av korn 458, av blandsäd 69, av havre 271, av ärtor 0,03 och av potatis 86 allt i kubikmeter.

Industriell verksamhet och affärer.

I socknen fanns Ockelboverken som bestod av Åmots, Åbro och Jädraås masugnar.  Åbrohytta lades ner 1857 och ersattes med bruket i Jädraås. I Brattfors, Åmot och Wij fanns stångjärnsverk. I Hanebo socken fanns Katrinebergs bruk som också ingick i Ockelboverken.

Den vanliga metoden att producera stångjärn var tysksmide. I den metoden användes samma öppna härd till att först bearbeta tackjärnssmältan för att få ned kolhalten därefter förberedes jänklumpen för att bearbetas under en stångjärnshammare där den utsmides till stänger. Under 1800-talet kom en ny metod den sk. Lancashiremetoden som hade en sluten härd som var effektivare. 1855 infördes den nya metoden i Katrineberg, året därpå i Åmot och 1865 fick Brattfors den nya metoden. Efter en brand i Wij smedja 1863 byggdes den upp och fick sitt nuvarande utseende 1885, då med ett valsverk för att räcka ut järnet till stänger.

Kopparberg Hofors sågverks AB köpte 1887 Ockelboverken. Bruken i Åmot och Katrineberg lades ner direkt. Driften koncentrerades till Brattfors, Wij och Jädraås vilka stegvis kom att avvecklas under 1900-talets första halva.

Förutom järnbruken fanns 21 sågar, fyra mjölkvarnar, ett tegelbruk, ett färgeri och två garverier. I moderförsamlingen fanns fyra handlare och i Åmot en.

Hushåll

Sockens invånare finns fördelade på 175 bondehushåll och 964 andra hushåll. Drygt nio mantal utgörs av skattejord som ägs av bönder. Andelen frälsejord(av adeln ägd)var mycket stor ca.29 mantal och kronojord(av staten ägd) var bara drygt 1 mantal.

Militärorganisationen före 1901 utgjordes av det sk. indelningsverket infört i slutet på 1600-talet. Bondehemmanen skulle ordna soldattorp för krigsmaktens knektar och båtsmän. Som den inlandssocken Ockelbo var ansvarade man för 62 knekttorp vilkas knektar tillhörde Ovansjö kompani.

I socknen fanns 245 jordtorp och 100 backstugor(stugor delvis ingrävda i jorden för den fattigare delen av befolkningen.

Järnväg och postgång

Stambanan fram till Storvik öppnades 1875. Året därpå var banan från Storvik till Ockelbo klar och Ockelbo fick en järnvägspoststation samma år. Norra stambanan drogs flera mil från kusten av försvarskäl för att skydda trafiken till övre Norrland. Först 1894 nådde banan fram till Boden. Från Gävle till Ockelbo drogs en järnvägslinje som trafikerades från oktober 1884.

Den tredje järnvägslinjen genom Ockelbo var DONJ (Dala Ockelbo Norrsundet  järnväg) som var klar 1897. I folkmun kallad Kråkbanan, namnet skall ha berott på att Svärdsjöbönderna av Ockelborna kallades kråkor. Den hade byggts i sex etapper under flera år, men 1897 invigdes hela sträckan från Linghed till Norrsundet.

Sträckan Vintjärn till Jädraås var klar redan 1855 och redan då fick Jädraås ett postkontor i stationshuset.

1855 är det år då Sverige inför enhetsporto. Portot beror inte längre på avstånd mellan postorterna. Samma portokostnad oberoende om posten gick till Hamrånge eller till Stockholm. Ockelbo saknade före 1863 reguljär postgång. Poststyrelsen beslöt 1863 att en poststation skulle upprättas i Ugglebo den första februari året därpå. Ockelbo fick sin första poststämpel 1869 med namnet Uggelbo, den stämpel ersattes 1876 med en med namnet Ockelbo.

Posten rånad

I april 1881 körde postföraren Anders Jönsson från Ockelbo mot Åmot. Han började färden mot Åmots bruk kl.8 på kvällen. Ca.tre mil från Ockelbo blev han överfallen och slagen i huvudet. Omtöcknad irrade han omkring i skogen. En kolare såg till att Jönsson kom fram till Åmot. Vid den efterföljande polisutredningen visade sig att postväskan var uppskuren och avlöningspengarna till de anställda vid bruket var borta. Summan som rånaren kom över var 12000 kronor. Misstankarna riktades mot en kamrer som var anställd av bruket, men han kunde inte förhöras enär han utvandrat till Amerika.

Olika namn på samma ort

Socknen har ibland hetat Ekklebo, Ugglebo, Okkleboo, Ukklebo eller Yklebo. Åhrman skriver att det rätta borde ha varit Ugglebo enär sockensigillet från 1665 visar en Uggla. Varför postverket stavar orten Uggelbo är oklart.( i nutid används stavningen Ugglebo).Åhrmans förklaring till de olika namnen är att uggla på sockendialekten vid olika tidpunkter och av olika personer har använt Ygla, Yckla, Uckla och Ockla.

Skolan

Det fanns en viss läskunnighet redan före 1842 då formellt folkskolan infördes i Sverige. Ofta var det klockare och knektar som hade hand om läskunnigheten. Genom prästernas husförhör följdes detta upp. För barn till skriv och läskunniga föräldrar var dessa ”lärare” för barnen. Runt om i Sverige fanns även skolor ofta knutna till kyrkan.

Hur genomgörandet av Folkskolan kom att se ut varierade stort. Att få tag på utbildade lärare och skolhus var ett stort problem för många socknar. Ockelbo fick en fast skola med examinerad lärare 1847 tack vare bruksägaren som ställde upp med lokal och materiel. Skolhuset kom att ligga nära kyrkan. På grund av avstånden i socknen blev det ofta barnen i närområdet av kyrkan som gick i denna skola. Åtminstone 160 barn kom i åtnjutande av skolan. Även i Åmot lät bruket bygga ett skolhus. Verksamheten i Åmot fungerade dock något sämre.

Slutord

Runt mitten på 1800-talet och senare delen av seklet förändras Sverige. Folkskolestadgan 1842, näringsfrihet 1846 och 1864, en tvåkammarriksdag 1865/66 med helt nya rösträttsregler, kommunallagen från 1862 som skapar den borgerliga(vanlig kommun och landsting) och den kyrkliga kommunen), frimärken 1855, laga skifte (1827) en reform som under 1800-talet kommer att spränga byarna  och flytta ut bondgårdarna på sammanhållna brukningsenheter. Riksdagen beslutade 1875 att meter, kvadratmeter, gram och kilogram skulle införas 1878-88. Under samma period kom litermåttet i bruk. Schillingen ersattes som mynt med öre 1855, riksdalern fick vara kvar till 1873 då kronan infördes, decimalsystemet blir grunden för beräkningar.

Lite till mans tycker vi nog att förändringarna nu för tiden ibland går väl snabbt. Jag tror att Ockelbobon i mitten av 1800-talet skulle ha instämt.

---