Det bästa Olympiska spelet någonsin?
Nu är sommarens olympiad avslutad på tv. Det fanns som vanligt ett överväldigande utbud av idrott, men den stora skillnaden var hur enkelt det blivit att kolla på precis vilket match eller tävling du vill, när det passar dig, med teknikens hjälp.
En förutsättning var att abonnera på streamingtjänsten Max, vilket blir ytterligare en slant för er som inte redan hade det - något som säkert retat upp många. Men för oss som redan abonnerat på grund av serier som House of the dragon, Chernobyl eller What we do in the shadows med flera, kändes OS-produktionen som en bonus.
Under augusti har vi flutit runt mellan tennis, fäktning, simning, gymnastik och skytte och imponerats av atleternas förmåga att prestera – sett glädje eller sorg i ögonen på dem som satsat fyra år på en idrott bara för att finnas där i Paris och göra sin grej.
Det är som sagt enkelt att fastna i lite vad som helst, då och då fiskas det upp små och stora händelser som fastnar: Som exempelvis 58-åriga Zhiying Zeng som debuterade i OS sammanhang i pingis för Chile (efter att ha varit lovande i Kina runt 20 års åldern och därefter inte varit aktiv på nästan 40 år). Bra också av Kanal 5/Max att göra reportaget med henne och hennes svenske man.
Eller den spanske veteranen Rafael Nadals sista chans på en OS titel i dubbel, tillsammans med landsmannen och nye superstjärnan inom tennis Carlos Alcaraz.
Då en dramatisk utslagsrunda i fäktning avgörs med sista stöten och både Mohamed Amer och Sandro Bazadze skriker ut sin glädje över segern och sätter domaren under press. Efter lång videogranskning vinner Amer och Bazadze löper amok, skrikandes och frustandes över domarens besked.
Sedan är det lätt att ryckas med och vi är inte sena att hoppa på tåget och plötsligt helhjärtat börja stötta en viss atlet eller ett lag som är lite på gång.
Tara Babulfath var den förste att ta medalj i sin sport Judo och även den förste svensk att ta medalj i årets OS. Brons! Det följdes snabbt upp av årets svenska comeback – Jenny Rissveds brons i mountainbike.
Tidigt fick vi vetskap om att svenska herrlaget i beachvolley är högt rankade och att vi därför borde följa dem. Från gruppspelets berg och dalbana med förlust mot Qatar och revansch mot dem i semifinalen, för att sedan utklassa tyskland i final, var det en fantastisk resa under i princip hela OS, och guld för killarna!
En annan rolig historia i den grenen är amerikanske beachvolleyspelaren Chase Budinger, som även hunnit med att vara proffs i NBA-basketen och tjänat över 18 miljoner dollar under en åtta år lång karriär - tydligen är beachvolley hans egentliga hjärtesport och nu tävlade han i OS som 36-åring.
Och hur coolt är det inte att Sarah Sjöström klämmer till med en guldmedalj på en sträcka hon inte ens tänkt simma - 100 meter fritt, som en uppvärmning inför 50 meter fritt där hon också tog guld! Och det i hennes femte OS! Stort.
Men det största tåget vi hoppat på är ändå Truls Möregårdhs resa i pingisen som räckte ända till final och ett silver. Och sen herrlaget i bordtennisen och den makalösa vändningen i semifinalen mot Japan där laget låg under med två matcher i bäst av tre, och sedan låg under med två set i bäst av tre – men vände och vann. Sedan gick de till skiljeset mot giganten Kina, något de kinesiska bordtennisspelarna inte fått känna på under hela turneringen.
Är det nostalgifaktor att gamla pingisesset Jörgen Persson sitter med vid planen som coach? Svar ja.
Men vi sparar det största till sist. Det var bara uppvärmning för honom, där de andra deltagarna kämpade, slet, rev för klara ribban. Men för Armand Duplantis började tävlingen med jakten på världsrekordet. Vilket medförde det kanske minst firade OS-guldet under hela spelen. Det kan inte skrivas bättre, när Duplantis som ensam atlet, påhejas av en publik på 80 000 människor, klarar världsrekordet på tredje och sista försöket. OS-historia och pur glädje!
Det blev ett av de mest framgångsrika OS för Sverige på mycket länge och en sann fröjd för oss sportälskare. Nu suger vi på denna karamell i minst tre år till.
