Lokalhistoria: Axmar gravhög - med Olov Thunman
Collage, Olov Thunman. Foto Henrik Westberg. Karta från 1762 Lantmäteriet. Bild på gravhögen av Inga Blennå, arkeolog vid Länsstyrelsen.
Introduktion till texten om gravhögen i Axmar
Hej Olov, nu blir det en text om en fornlämning i Hamrångebygden?
– Ja, längs med gamla vägen ut till Gåsholma, ligger en gravhög. Den kallas Axmarhögen eller högkullen.
Olov Thunman. Foto: Henrik Westberg
Men det är alltså en kungagrav?
– Utifrån diametern delas olika högar in. Denna är 30 meter och då får den stämpeln.
– Oberoende av vem som ligger i högen kallas dessa för kungshögar.
– Det är just storleken som stått ut. Det är tveklöst en stormannagrav. Den kan inte vara äldre än 700-talet för då hade den stått i vatten. Men den är antagligen från sen vendeltid eller tidiga vikingatid. 700-800 talet.
– Jag har ett vagt minne av att pappa tog mig dit en gång tiden när jag var grabb. Jag tänkte åka dit i sommar men det har inte blivit av.
– Någon gång lyckades Televerket placera en telefonstolpe högst upp på kullen. Men den är borta idag, det är ju en skyddad fornlämning.
Axmarhögen en hövdingagrav?
av Olov Thunman
Gravskick
Gravskicket under yngre järnålder utgjordes av högar, rösen och gårds eller by gravfält. Av högarna skiljer man på mindre högar, storhögar och kungshögar.
De kända kungshögarna i Gamla Uppsala kom till på 500-talet efter Kristus under den period som i svensk historia kallas Vendeltid (ca. 500 till ca.800) och som föregår Vikingatiden (ca. 800 till ca.1100).
Kungshögar betyder inte att det måste vara en kung som är begraven i högen. Alla högar med en diameter på 30 meter eller mer kallas kungshögar. Är diametern mindre men över 20 meter så har vi en storhög, De mindre kallas bara för gravhög, sådana ingår i många byar och gårdars gravfält.
I Mälardalen finns 268 kända storhögar. De byggdes ofta för att markera äganderätt och vilken viktig person som var begravd där Alla begravdes inte i synliga gravar. Att synliggöra graven verkar vara ett sätt att visa vilken släkt/ätt som ägde marken, en slags ”lagfart” innan det skrivna ordet slog igenom. Därför låg gravarna väl synliga vid vattenvägar och vägar, även runstenarna hade ett liknande syfte.
I Hamrånge fanns gravfält vid Fors, Sjökalla, Berg, Åbyn, Häckelsäng, Totra, Axmar och Hagsta. Vid Åbyn fanns även en liten hög. Dessa platser är även Hamrånges gamla byar. Även nära kyrkan fanns några rösen och ett lite gravfält. På Kvistholmen fanns ett gravfält och vid Norrsundet en liten hög. Av större högar finns vad man känner till en storhög Axmarhögen.
I och med att kristendomen slår igenom börjar man vanligtvis begrava sina döda på kyrkogårdar.
Axmarhögen - foto av Inga Blennå, arkeolog vid Länsstyrelsen.
Axmarhögen
Axmarhögen eller Högkullen utefter vägen mellan Axmarby och Gåsholma är på grund av sin storlek en kungshög. På en lantmäterikarta från 1762 betecknas den som Högkulla/Ättbacka. Mer än tusen år efter gravläggningen levde traditionen om en stormannagrav kvar. Att det handlar om en gravhög har man vetat länge. Den är numera klassad som fornminne och skall bevaras. Den är Gästriklands största gravhög och enda storhög.
Med hjälp av strandlinjens förändringar kan högen dateras till sen Vendeltid eller tidig vikingatid. Den kan inte vara äldre än 600-talet, enär landet på denna breddgrad höjer sig drygt 60 centimeter per 100 år. Den låg då på ett näs nära havet. Högen ligger drygt 12 meter över nuvarande havsnivå. Nära denna hög finns även en stensättning och en mindre hög och på Sundsmarsnäset fragment av en runsten. På denna halvö nära Sundsmarsgården finns ett gravfält 20 meter brett och 35 meter långt med en resterna av en ev. skeppssättning. Sundsmarsnäset har varit bebott länge.
Denna typ av grav är inte representativ för Gästrikland. Axmar ligger i gränsområdet mellan Gästrikland och Hälsingland. I Hälsingland har funnits ett flertal nu bortodlade högar. Axmarhögen kan kanske ses som en kedja av gravar för rika storbönder utefter Hälsinge och Medelpads kusten. Elva av högarna efter kusten har en diameter på 30 meter eller mer.
Karta från 1762 från Lantmäteriverket.
Själva högen
Axmarhögen har en bas på 30 meter i diameter och enligt Länsmuseets skrifter och en höjd på 2,5 meter. I Bellanders fornminnesinventering 1939 uppges
höjden till 4,5 meter och diametern till 31 meter. I Länsmuseets skrift över arkeologisk undersökning av Gävleborg 2007 använder sig Länsmuseet av Bellanders uppgifter.
Högen är vad som kan ses i ytan uppbyggd av sandjord med 0,2-0,4 meter stenar, I mitten en grop om 6-7 meters diameter och 1,75 m. djup. Hur hög den är eller har varit är lite oklart men i vilket fall som helst är det en imponerande gravhög. Högen är inte arkeologiskt undersökt, däremot har det grävts i högen av skattsökare eller sådana som tyckte att den var en utmärkt grustäkt.
I närområdet finns 17 meter åt sydöst en rundad stensättning, med en diameter på 6 m. och en höjd på 0,4 m. Ytan består av sandjord. I mitten en liten fördjupning. Sex meter från stensättningen finns troligen resterna av en hög med 7-8 meters diameter 0,9 meter hög även denna av sandjord.
Stormannagrav en hövdingagrav
Storleken talar för att en mäktig person är gravlagd där. I närheten bör det ha funnits en stormannagård till vilken gravhögen hörde. Högen ligger vid ett då smalt sund mellan fastlandet och en större ö. Läget är strategiskt för den som ville behärska kuststräckan och landet längre in. Ätten som behärskade trakten baserade troligen sin makt på handel med järn, pälsverk och skogsprodukter .
Vem som är begravd får vi aldrig veta. Att det måste ha varit en mycket mäktig person pekar ju själva storleken på graven ut. Vad som gjort honom så rik vet vi inte, man kan bara spekulera. Vi kan inte vara säker på att det är en mansgrav. Det finns flera exempel på att kvinnor begravdes i högar. En utgrävning skulle förhoppningsvis ge svar på ett antal frågor. Storleken speglar maktförhållande
och social status. I boken om gamla Uppsala finns spekulationer utifrån storleken på Upplands gravhögar, att i högar med en diameter på 15-19 meter
ligger en professionell krigarklass medans högar med mer än 20 m. i diameter var för ett överordnat härskarskikt.
Mer lokalhistoria Kuxa.se
