Åsa Fällgren: Mästarbrev i keramik - första i Gästrikland
Kuxabladet besöker Åsa Fällgren i hemmet och verkstaden på Kvistholmen i Norrsundet, en vårdag där vintern och sommaren turas om med vädret. Utanför köksfönstret äter domherren frön från fågelbordet som hänger i trädet. Åsa har tagit mästarbrev i keramik.
Åsa Fällgren. Foto: Henrik Westberg
– Jag är den första som blivit mästare i Gästrikland, sedan mästarbrevet återinfördes 2017, säger Åsa och serverar kaffe.
Hon är i full färd att färdigställla utställningen på Gästrik konst, på Wij Trädgårdar i Ockelbo under påskveckan. Det trots att hon går på kryckor efter en skidolycka tidigare under året.
– Ja, några av mina större krukor kan jag inte göra, erkänner hon.
Åsa Fällgren har vi tidigare skrivit om i Kuxabladet. Under den intervjun berättade Åsa både om hur hon gjorde keramiken till Arn-filmerna och om hur hon vunnit tävlingar i drejning och hur hon och kollegorna (och vännerna) Bente Brosböl Hansen, Nina Bergqvist och Åsa Fällgren själv blev etta, tvåa och trea i VM i Italien, 1999. (Läs profilintervjun på www.kuxa.se)
– Mästarbrev är en validering, berättar Åsa. Nina Bergqvist var den första kvinnan som tog mästarbrevet sedan det återinfördes 2017.
– Mästarbrevet visar på kvalité, yrkesskicklighet, och minst sex år (10 000 timmar) av yrkeserfarenhet.
– Många andra yrken, som till exempel frisörer, har hållit i gesäll och mästarbreven. Men för keramiker försvann det någon gång på sjuttiotalet. Det går förstås att spekulera varför det blev så, men jag tror att tidsandan då var att ”alla kunde” och att de var emot hierarkier.
– Men du kan inte ta en beställning på femtio muggar till en restaurang om du inte kan grunden.
Idag upplever Åsa att allt fler blir keramiker och att det är ett ökat intresse för yrket. För Åsa själv började intresset redan som ung och vid 17 års ålder avbröt hon sina estetiska studier och påbörjade en keramikerutbildning på folkhögskola.
– Men tecknar och målar gör jag än, säger hon och pekar på en akvarell av en säl som hänger vid köksbordet.
För drygt fem år sedan flyttade hon till Norrsundet från Kinnekulle.
– Då ville jag komma igång med min verkstad här, innan valideringen.
När arbetet med valideringen väl började ville Åsa göra sitt allra bästa.
– Då skulle jag bevisa min mångåriga yrkesutövning och att jag varit lärare. Jag har lämnat gesällprov.
– En jury kontrollerar arbetsproverna. En uppsättning muggar, tekannor och representativa saker för din nivå.
– Jag hade en lärling under den här tiden också, det var roligt för henne att se processen.
Åsa erkänner att det var lite nervöst att bli bedömd.
– Men kanske främst för att det var vänner och jämlikar som nu skulle vara jury och helt plötsligt befinna sig på en lite högre nivå än en själv. Men Nina fick inte vara med i juryn eftersom vi är för nära vänner. Det tyckte vi båda var skönt.
– Jag ställde kravet på mig själv att ”essa” det. Men jag gjorde några blundrar på frågorna, för det var flervalsfrågor och jag valde bara ett alternativt. Men det gick bra.
Utöver den tekniska kompetensen bedöms även den estetiska biten.
– Det fanns ramar att förhålla sig till, mått och lermängd. Jag hade tagit med egen lera som jag jobbade med, säger Åsa och pekar på kaffemuggen som står framför oss på köksbordet.
– Det här är till exempel porslin, det är en lera som går att blanda själv. Men jag beställer färdig lera från Tyskland.
Då slår det oss att muggarna vi dricker ur självklart är gjorda av Åsa själv.
– Jag har nog bara sekunda porslin i mitt kök, sådant jag gjort själv men som fått någon liten defekt eller så.
– Det här är en poesi-mugg, säger hon och visar muggen hon dricker ur. Det är en haiku-dikt, jag skriver sådana också.
Nu närmast ställer Åsa Fällgren ut på Gästrik konst, på Wij Trädgårdar i Ockelbo under påskveckan.
– Det blir tekannor där, men kommer dela min tid för jag ska även ha öppet här hemma. Sedan ska jag ställa ut i Falun, då blir det ugglor.
Borde du inte ställa ut ugglorna i Ockelbo?
Eva slår näven i bordet och utbrister glatt:
– Ja! Självklart, det har du helt rätt i! Det klart jag måste ställa ut ugglorna där, nu måste jag sätta igång med att producera dem!
Förutom utställningar som hon haft i Gävle, och kommer ha på Bläckhornet i Axmarbruk, och en är planerad i Danmark, vill Åsa också jobba mer konstnärligt. Men samtidigt öppnar hon upp för att hon gärna skulle arbeta med bruksföremål till restauranger.
– Stefan Andersson, han är en förebild, han gör ju keramik till michelin-restauranger. Det vore jättekul att få jobba med en kollektion till något lokalt, som Bergmans fisk till exempel.
Åsa Fällgren siktar vidare.
– Det vore fantastiskt om vi keramiker här i trakten kunde hitta ett gemensamt forum och skapa ett kontaktnät och utbyta erfarenhet och idéer.
Fler artiklar om konst och hantverk på Kuxa.se
Fler artiklar på Kuxa.se
