Livet på landet: Genbank, grenar och grus
220331
Visste ni att det finns något som kallas ”Genbank”? Det betyder inte att man har DNA-strängar på banken på riktigt, men det betyder att man förhindrar att utrotningshotade djur eller växt-sorter försvinner för alltid. Alla djurägare som är genbank för en ras hjälps åt att skapa en ”bank” att avla vidare på och på så sätt kan man hjälpa rasen att successivt bli större och målet är att rasen inte är utrotningshotad längre.
Som genbank för en viss ras, i mitt fall Gestrikefår, ska jag bidra till en bra avel med djur som är karakteristiska för rasen så att det föds fler fina Gestrikefår som bidrar till den genetiska mångfalden.
jag är glad över att kunna bidra till Gestrikefårens överlevnad
Många av Sveriges ursprungsraser, så kallade lantraser, är just utrotningshotade och det kommer ofta av att en lantras växer långsammare, är lite mindre och inte ger lika mycket kött, mjölk eller ull som en mer framavlad ras kan göra. Det gäller alla slags djur, både lantras-kor, lantras-får, lantras-höns, lantras-grisar och så vidare. Lantraserna är oftast bättre anpassade till just Svenska förhållanden och klarar både kyla och magra vintrar bättre än vad mer moderna raser gör.
De är generellt lite lättare och kan beta på känsliga marker utan att trampa sönder. Allt har sina för- och nackdelar såklart men jag är glad över att kunna bidra till Gestrikefårens överlevnad och är lite extra stolt över att vara ledamot i Gävleborgs fåravelsförening och medlem i Föreningen för Svenska Allmogefår. Båda föreningarna arbetar aktivt för både fåravel, får-företagande och rasbevarande. Är det fler får-ägare här inom Kuxabladets upptagningsområde som är intresserade av att veta mer om får-föreningarna kan ni gärna höra av er, oavsett vilken ras ni har!
Tack för alla fina svar om att hämta sly till både får och hästar! Jag har nu fått tag i grenar och kvistar så det räcker och blir över denna vinter. Ni skulle ha sett vad glatt de mumsade i sig av både skott och bark när jag kom hem med ett stort lass!
Mars var en ovanligt varm och skön månad tycker jag, gruset på gårdsplanen syns igen efter en lång vinter med is och snö. Man hann ju precis vänja sig att gå i lite mindre tjocka jackor innan det var dags för lite snö igen! Så förargligt men också precis så det ska vara på vårvintern. Man pendlar mellan att vara lite för kallt klädd på morgonen och lite för varmt klädd på eftermiddagen.
Nu när vi närmar oss lite varmare dagar så börjar det också bli dags att klippa fåren. Vinterns ull är lite skräpig och lite tovig så ullen brukar inte vara så populär till garntillverkning eller liknande, men duger väldigt fint att ha i trädgården eller som färgade ulltussar i påskriset. Visste ni att rådjuren inte gillar doften av ull och om man har rådjur i trädgården som äter upp tulpanerna kan man hänga upp små tovor av ull som skrämmer bort dem. Ull kan också läggas i rabatterna som täck-material, det håller fukten kvar i marken och motar bort sniglar och andra kryp. Ifall någon är intresserad av täck- ull är det bara höra av sig.
