Såhär dryga månaden efter midvintersolståndet tycker jag ändå det känns en påtaglig skillnad om dagarna när det gäller både längden på dagarna och solens höjd över trädtopparna. Solens strålar får snön att smälta och vissa dagar droppar det fint från taken. Lusten att börja det nya året har infunnit sig här på gården, jag känner att vintervilan går mot sitt slut och våren så sakteliga börjar närma sig.

Det kliar i odlingsfingrarna och en del saker är sådda redan. Vissa saker tar ju väldigt lång tid på sig att utvecklas och om man ska lyckas få till exempel kronärtskocka, pelargoner, chili och grönkål innan hösten kan det vara fint att trycka ner lite fröer nu. Jag är inte en särdeles duktig odlare egentligen, många är de plantor som dött av otal olika anledningar under mina försök att bli mer självförsörjande.

Jag har inga övergripande fina skisser och rotationsscheman för min odling, har inte heller tagit egna fröer, köper inte in specialjord eller gör fina små soilblocks. Jag har en slarvig anteckning i mobilen vart allt var planterat på ett ungefär förra året, förodlar i mjölkkartonger och annat återvunnet, läser inte så noga på fröpåsen, glömmer att påbörja sådden i rätt tid för rätt sort och kör med devisen – ”går det så går det”. Och turligt nog så går det faktiskt rätt bra rätt ofta. Det är säkert på grund av att jag kan rädda upp det mesta med enorma mängder gödsel sedan.

Förra årets målbild var att bli självförsörjande på tomatsås vilket faktiskt gick bra. Så i år bygger jag vidare på den grunden och kör på många fler gröna kryddor till olika kryddmixer och mycket mer av det som gick bra förra året som tex pumpa och majs.

I januari/februari så börjar vi köra äggkläckarna laddade med ägg och så även i år. Första gänget har precis kläckts och 30-talet dunbollar piper i sin låda just nu. Det är sannerligen fascinerande att få hålla i en några minuter gammal kyckling och hjälpa dem ta sina första steg ut i livet. Den här gruppen är till hälften inköpta från andra hönsägare och till hälften från våra egna höns. Vi körde bara gröna ägg den här gången och de ska bli spännande att se dem växa upp under våren för dessa är otroligt vackra redan nu med olika färger och teckningar.

Anledningen till att vi kläcker i maskin och inte låter hönorna själva ruva just nu är att vi vill ha lite koll på vilka ägg som väljs, styra lite över tidsplaneringen och bestämma hur många som ska stoppas i maskinen. Det är sällan det går att resonera med en höna och de har väldigt starka åsikter om det mesta så för att veta vad vi får så fixar vi det själva.

Kaniner

En nyhet på gården för i år är våra kaniner. Det är en hane och två honor. Alla är så kallade "köttkaniner" men av tre helt olika raser. Belgisk jätte, New Zeeland Red och svensk Gotlandskanin. Dessa tre ingår nu i vår avelsgrupp och ska förhoppningsvis få kaninungar under våren.

Nu till det som många säkert har svårt för..... läs inte vidare om du inte är förtjust i att veta varför det heter "köttkaniner".

Kanin har genom alla tider varit ett mycket uppskattat kött framförallt utomlands. Köttet är mört, mörkt och magert. Det funkar på grillen, i grytan, som färs osv. precis som kyckling.

Under andra världskriget när vi hade köttransonering i Sverige åt man väldigt mycket kanin eftersom just det köttet inte var ransonerat. I Europa anses kanin vara en stapelvara precis som t.ex kycklingkött och vissa exklusiva restauranger i Stockholm har kanin på menyn.

Kaniner är den djursort som allra mest effektivt omvandlar foder till protein.

Kaniner är den djursort som allra mest effektivt omvandlar foder till protein. De äter lite men ökar mycket i vikt, behöver inget kraftfoder och har ett väldigt lågt koldioxidavtryck. Så gott och miljövänligt helt enkelt.

Att kaninkött skulle smaka sött är en myt. Det kommer sig av att man i Sverige förr la kaninköttet i mjölk eller öl då det pga sin fettsammansättning härsknade när man hängde köttet lika länge som man hängde nötkött.

Nu med modern hantering av kaninköttet finns inget behov av att använda mjölk och därför smakar köttet som det ska, dvs lite åt det "vildare" hållet.

Nu för tiden ser de flesta kanin som ett husdjur och skulle aldrig kunna äta "Stampe". Jag respekterar verkligen det. Kaniner är gudomligt gulliga, men det är kalvar, griskultingar, lamm, rådjur och kycklingar också och dessa har vi inga som helst problem med att äta upp - så jag tror på att ha ett öppnare sinne för vad som kan bli mat på min egen tallrik.

Så vår plan är att hålla kaniner på grönbete under sommarsäsongen för att ha ett fint och klimatsmart kött att njuta av under vintern. Självklart ska jag gosa massor med våra kaniner och ge dom all möjlig kärlek under deras liv här på gården och alla ni som kommer på vår Öppna Gård i juni kan göra detsamma!