Ockelbo atletklubb - firar 50 år
Året var 1971 då Ockelbo Tyngdlyftningsklubb grundades. Åke Sjöberg var förste ordförande och den som satte bollen i rullning. Kuxabladet har träffat två av föreningens veteraner, Christer Enberg (nuvarande ordförande) och Conny Nilsson (som var med från första början).
– Jag tror Åke hade någon slags karriär inom sporten i Dala-Järna. Han hade kompisar över hela landet och kontakter inom svenska tyngdlyftningsförbundet, berättar Christer.
Förutom Conny och Christer finns två veteraner till i styrelsen. Margareta Östberg som är kassör sedan många år, hon tränar också regelbundet och har tävlat framgångsrikt i bodybuilding. Samt Anders Hallman som varit OTK/OAK sekreterare genom alla år.
Åke Sjöberg beskrivs av Conny som en person med utpräglad administrativ förmåga, till vardags jobbade han inom Sandvik.
– Han var även med kring uppstarten av Ockelbo marknad, berättar Conny.
I ett tidigt protokoll Conny visar upp blev Conny vald till kassör. I styrelsen fanns även Carl Göte Persson och Östen Östlund, inga kvinnor i själva styrelserummet – men i protokollen kan man läsa att kvinnor var välkomna i verksamheten redan från dag ett.
– Vi höll från början till i A-lokalen i centrumhuset och inhystes senare i utrymmet innanför själva lokalen, minns Conny.
Med endast ett par gipsskivor mellan kraftsportarna och bågskytteklubben var det lätt att det blev farligt på gymmet.
– En gång satt en pil i väggen då jag kom in, berättar Christer och skrattar. Kom bågskyttarna och tränade var det dags att gå hem illa kvickt!
Den första stången med tillhörande grunduppsättning vikter skänktes till Ockelbo Tyngdlyftningsklubb från Sandvikens Atletklubb.
– En 20 kilos stång, två tior, två femmor, två 2,5:or och två 1,25:or. Mycket generöst, det är ingen billig utrustning varken då eller idag, berättar Conny.
Man utövade klassisk tyngdlyftning med ryck, press och stöt. På den tiden fanns inget trägolv i lokalen och det small öronbedövande då vikterna släpptes i golvet.
– Åke stack hem och kom tillbaka med sin egna vardagsrumsmatta som vi hade som underlag, minns Conny.
Conny i randig tröja, under damträningar på 80-talet.
Det var många profiler från närliggande klubbar som hade nära band med Ockelbogänget.
– Vi fick tekniktips av till exempel Arne Norrback, Christian Jeppesson, Björn Åhlund och Hans Rubert, berättar Conny.
– Olle Kastman var en av mina stora inspiratörer, säger Christer.
På sommaren fick föreningen inte hålla till i centrumhuset, men var välkomna i Rabo skolas gymnastiksal.
– Lars-Ove Blom och Hans Åberg var lovande tyngdlyftare på den tiden.
Under 80-talet startades både dam- och juniorträning.
– Bland annat Anders Blom minns jag att jag tränade då, säger Conny.
Leif Formgren låg bakom OAK loggan som används idag. Till vänster syns Ockelbo Tyngdlyftnings-Klubbs logga.
Leif Formgren med tavla, från Kuxabladet 2014.
När Gäverängeskolan stod klar fick föreningen plats där med lokal i skyddsutrymmet, där skulle man hålla till i många år framöver. Ett namnbyte till Ockelbo atletklubb skedde, klassisk tyngdlyftning blev mindre populärt medan styrkelyft, med basövningarna marklyft, benböj och bänkpress, ökade i popularitet. Klubbens största profil genom tiderna Susanne ”Tussen” Formgren började träna med klubben i mitten av 80-talet.
– Men vi måste lyfta fram Björn Östberg också, han bidrog något enormt till utvecklingen av gymmet, säger Christer.
Bland annat låg han bakom den första lyftarplattan som hängde med länge. Han konstruerade även i metall och svetsade.
– Björn hade förmågan att både tänka ut, rita och bygga egna lösningar.
Tävlingar och framgångar
I centrumhuset anordnades tävlingar ibland och bland de mer namnkunniga tävlande nämns Hans Bettenbourg och Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren.
– Hans Bettenbourg hade kommit trea vid OS i tyngdlyftning och tävlade i ryck, press och stöt, berättar Conny. Han har nog fortfarande rekordet i press på 190 kilo, berättar Conny.
– Press försvann senare ur tyngdlyftningsgrenarna. Det var väldigt mycket teknik i stående press, många gjorde sig illa.
Lennart “Hoa Hoa” Dahlgren i klassisk reklamkampanj för pappaledighet på 70-talet.
– Hoa Hoa var en svensk gigant på 70-talet, han vann allt på sin tid. Hans största svårighet vid tävlingen i Ockelbo var att få på sig skorna, de var slitna och ena tån kikade fram, minns Conny.
Vid ett B-SM som arrangerades i Ockelbo blev Conny tvungen att ställa upp, då flera återbud gjorde att det annars inte skulle bli någon tävling. Vinnaren skulle kvala in till A-SM.Tre återbud gjorde att endast två skulle starta och kravet var tre. Deltagarna övertalade då Conny Nilsson att ställa upp.
– Men jag skulle aldrig kunna väga in, trodde jag. Men det blev en del korv och en massa vatten, varmt vatten - det påstods ”väga mer” som intogs under en timme.
– Jag klarade gränsen precis och gjorde ett lyft i varje moment, det blev därmed en bronsmedalj i B-SM.
– Det viktigaste var såklart att de tillresta kunde tävla, de blev mycket glada att jag kunde vara med.
På den tiden anordnades även många klubbmästerskap, som innebar roliga minnen.
– Vi var som en familj. Det handlade inte om att vara störst och bäst, berättar Christer.
Sussanne Formgren var känd i hela landet och världen som Tussen. Hon har två VM-guld och 17 SM-titlar i styrkelyft och hon har slagit drygt 200 nationella och internationella rekord. Hon gick bort 2018, vid 55 års ålder.
1991 tog Tussen VM-guld i styrkelyft, utan någon egentlig backning alls från förbundet.
– Jag tror det var maken Leif Formgrens konst som finansierade resan till Dubai, berättar Conny.
– Leif var också en inspirerande person som bidrog med mycket energi i klubben. Leifs son Joe Formgren tävlade både i styrkelyft och bodybuilding.
– Tussen var ju ett ämne direkt!
Som person var Tussen också en viktig karaktär för klubben, hon var väldigt social och kände de flesta i Ockelbo. Hon tog många EM och NM medaljer under sin långa karriär som avslutades 2003 med ett VM guld i veteranklassens supertungvikt.
På senare år skördade junioren Lars Norin framgångar för klubben. Christer var med på resan som tränare och den som lade upp Lars program.
– Han har en enorm kapacitet. Vid första tävlingen var han den enda som inte tävlade i dräkt.
En dräkt ger ett betydligt bättre slutresultat, även om varken Conny eller Christer kan säga hur mycket den ger. Lyssnar vi i resonemanget att det kan ge så mycket som 20-30 kilo extra för en duktig lyftare. Lars hade alltså oddsen emot sig och ville åka hem, Christer tyckte dock det var viktigt få tävlingsrutin och Lars ställde upp.
– Han vann. Det fick han en otrolig respekt för bland de andra deltagarna.
Lars Norin lyfter tungt! Tack till Christer Enberg för bilder.
Lars tävlar främst i bänkpress, men har även testat på styrkelyft, som är Benböj, marklyft och bänkpress.
– Han satte nordiskt rekord i sin första stora tävling SM i Falun.
– Jag hade lovat honom att han skulle få bestämma vikt själv i sista lyftet om han satte nordiskt rekord med 150,5 kilo. Efter att ha satt rekordet så bad Lars om 9,5 kilo till på stången, normalt höjer man med minsta lilla marginal för att sätta nya rekord – men Lars kände att det här var hans dag. Alla samlades runt scenen då speakern ropade ut vad som skulle ske.
– Det bara small till, ner och upp. Han ökade rekordet han precis satt med 9,5 kilo till 160 kilo. Hur lätt som helst!
Lars Norin har svenskt junior rekord på 182,5 kilo i bänkpress, har tävlat i landslaget och har ett VM silver i bänkpress från 2018.
175 gemensamma år som aktiva
Christer har varit med i föreningen i 45 år och Conny 50. Conny tränar idag tre gånger i veckan, och var med från början. Några år senare dök Christer upp. Anders Hallman och Margareta har gjort 40 år vardera i klubben.
Christer berättar lite om sin motivation till att börja träna.
– Jag var liten och klen länge. Vid mönstringen hade jag skjutit höjden och var 190 lång, och vägde 70 kilo.
Mönstringsförrättaren testade Christers benstyrka och undrade om han ”fejkade”.
– Jag tog i allt jag kunde, han ropade dit de andra och sa att det var det klenaste han testat.
– Är jag så klen? Tänkte jag, det blev en motivation senare.
Med styrkan kom självförtroendet. Christer tävlade aktivt under 15 år.
– Tävlandet var kul. Det var mycket tjuv och rackarspel beträffande viktklasserna. Vissa kunde dra det så långt att ta in en massa vätska, gå upp en viktklass, genomföra lyftet och därefter gå och kräkas.. ..för en silvermedalj på ett distriktsmästerskap.
Genom åren har de båda dedikerat mycket tid och kraft till föreningen, och även fått mycket tillbaka. Conny har instruerat många, även om han själv kommer från en grund där man fick lära sig själv med hjälp av andra.
– En av mina adepter startade senare ett eget gym i Stockholm. Några år senare fick han en fin titel, säger Conny underfundigt.
Mot nya lokaler
Under sena 80-talet var det mycket tjejer i föreningen och även många yngre.
– Leif Formgren fick nog många att prova på. Han jobbade som lärare och var inte sen med att försöka värva elever. ”Du ska börja med styrketräning, det har du kropp för” kunde han säga, berättar Conny.
Det har varit olika trender inom kraftsport, bodybuilding och idag är det många som tränar som komplement till sin idrottsutövning.
– Vi har idag inga tävlande direkt. Men det kommer säkert tillbaka igen.
I Gäveränges bottenplan blev Ockelbo Atletklubb kvar till 2016, då fick man plats i Rabo skolas gympasal. Idag drivs endast vuxenutbildning vid skolan och lokalen var tillgänglig. Ockelbo kommun var angelägna och hjälpsamma kring att få Ockelbo Atletklubb att överta lokalerna.
– Vi växte ur Gäveränge, Raboskolan är den bästa lokal vi haft, säger Christer.
Vi tar en rundtur med Conny och Christer, här finns avdelningar för både konditionsträning, stretching, crossfit och styrketräning - både med fria vikter och maskiner.
Conny berättar om sin träning idag:
– Det är alltid kul att komma hit, även om man förlorar vikt och kraft med åren.
– Jag har levt mycket på min andning, säger Conny.
Vi skrattar alla fyra, med förståelsen att Conny menar andning inte bara som människa, utan även som lyftare.
– Det är god stämning i föreningen, fortsätter Christer.
– Det finns gott om kunnande här och alla har möjlighet att träna hos oss.
Text: Johan Beijer
Foto: Henrik Westberg
Fler jubilarer på Kuxa.se
