Friluftsfrämjandet i Ockelbo firar 80 år
Rönnåsstugan firade 75 år och Friluftsfrämjandet i Ockelbo firade 80 år. Med det bjöds det på korv och musikunderhållning i Rönnåsstugan. Utsikten var som vanligt slående från klacken och nedanför backen stod både Skogsmulle och en hel del besökare som trillade in under de tre timmar som firandet på gick.
Geologer bjöd på expertkunskaper om klapperstensfältet och klockan 13 var det en cermoni där Friluftsfrjämjandets ordförande i Ockelbo, Per Vilhelmsson, avtackades för sina snart 18 år som ordförande och drivkraft.
– Allt som allt var det nog 250 personer under dagen, berättar Per som tillsammans med Lennart Larsson har arbetat med förberedelserna och tidningsurklipp om Rönnåsens historia, som ställdes ut under dagen.
Eva Nordensköld
Eva Nordensköld, ordförande för Friluftsfrämjandet i Sandviken, var på plats och tackade av Per Vilhelmsson.
Eva berättade även om hur starkt Friluftsfrämjandet växte sig på 70-80 talet, då även skogsmulle sammankomsterna nådde sina absoluta toppar.
Även historiskt kan medlemsantalet i Friluftsfrämjandet se tydliga tillströmningar då vi fick lagstadgad semester, och alltså mer fritid.
Marianne Nilsson välkomnade oss i Skogsmulleskrud. Följande hade hon att säga när vi intervjudade henne för profilintervjun, 2018.
Marianne hamnade i Ockelbo 1971.
– Här i Ockelbo finns närheten till naturen och skidspåret. Jag har haft hand om en del av Gästrikeleden i fyrtiotvå år (2018) och jag tittar till den och rapporterar om det är vägskyltar som måste lagas eller fallna träd som måste tas bort från stigen. Jag har också haft hand om serveringen på Rönnåsen i många år. Sedan blev jag ganska snart involverad i skogsmulle.
Mulle (Marianne Nilsson ) en riktig veteran i friluftssammanhang
Det hela började med att Marianne blev involverad i barnskidskolan 1972. Hon gick all världens kurser och sedan instruerade hon barnen i skidåkning. På den vägen blev hon också involverad i Skogsmulle.
- Mulle är ju ett sätt att lära barnen om djur och natur, och att vara rädd om miljön. Jag har gått många kurser och det har varit fantastiskt roligt och jag har hållit på med Mulle hela livet.
Marianne berättar om den gången då hon hade en hel grupp med barn omkring sig och hur hon släpade den fastsydda tygsvansen efter sig.
– Då pekade en pojke på svansen och frågade om det inte kliade när myrorna klättrade omkring på svansen.
– Det tyckte jag var så sött!
– Jag vill verkligen att några fortsätter med Skogsmulle!
Text och foto: Henrik Westberg
Nyheter på Kuxa.se
