Livet biblioteket och framtiden – Lasse går i pension efter 37 år

För många i generationen födda 1980 och framåt är nog Lars-Arne Persson Ockelbo folkbibliotek personifierad. Efter att ha börjat sin tjänst som bibliotekarie med inriktning på barn och skola 1987 och med en lång karriär, de senaste sex åren som chef, kommer Lars-Arne, som kallas Lasse, snart att gå i förtidspension – efter 37 år. 

– Att bli bibliotekarie fanns tidigt i tankarna, även om det inte alltid var självklart att det var den yrkesbanan jag skulle ta, berättar Lasse som minns tillbaka till sin egen barndom. 

Lasse växte upp i Ramsberg på 1960-talet, som på den tiden var en egen kommun. Han beskriver orten som livfull och i ungefär samma storlek som Lingbo. Ramsberg hade även ett alldeles eget deltidsöppet bibliotek som drevs av möbelsnickaren Herbert Andersson, lite på sidan av. 

– Det luktade gamla, dammiga böcker i lokalen som han höll öppet några kvällar i veckan, förmodligen av egenintresse och som extraknäck.

 Med tiden blev Ramsberg en del av Lindesbergs kommun och Herbert blev att arbeta på det nya biblioteket. Lasse minns att det fanns två skivspelare på biblioteket och att Herbert frågade ungdomarna vad de ville att han skulle beställa hem. 

– Vi fyllde listorna med Slade, Queen och Deep purple bland mycket annat. Herbert levererade.

– Biblioteket var som vår ungdomsgård och ungdomar i väldigt blandade åldrar höll till där.

Herbert kom att betyda mycket under Lasses formativa år, det råder det inga tvivel om.

– Vi som läste mycket fick nära kontakt med Herbert. 

Lasse berättar att han läste indianböcker om Hjortfot, som innehåller mycket av den tidens fördomar och klichéer,  med uttryck som “rödskinn” och liknande. 

– Då kunde Herbert komma med förslag på faktaböcker om indianer som vidare lästips. Vilket gjorde att vi breddade perspektivet och insåg att det inte alltid var som i de fiktiva böckerna. 

Lasse praktiserade även två veckor på biblioteket i Lindesberg, men hade inte på något vis bestämt sig för att det skulle bli hans yrke.

– Jag började plugga vid högskolan i Örebro, läste bland annat historia och sen jobbade jag med annat i ett och ett halvt år

Men sen blev det trots allt biblioteksutbildningen i Borås, den enda i Sverige på den tiden,  och Lasse var färdigutbildad bibliotekarie under våren 1987.

– Då fanns det många bibliotek som sökte barnbibliotekarier. Jag var på intervju i Iggesund och Ockelbo, och valde till slut att komma till Ockelbo.

Flytten till Jädraås

Lasse bodde i Västerås då han fick tjänsten, som inneboende hos en äldre dam.

– En dag sa hon att det var en “Stockholmare” som ringde mig, och dialekten på andra änden stämde överens med beskrivningen. Han hade fått nys om att jag fått jobb i Ockelbo och erbjöd mig en lägenhet i Jädraås.

Lasse valde att åka och kolla på lägenheten, han fastnade för Jädraås och tog lägenheten. 

– Jag bor fortfarande i Jädraås, pendlingen är inget jag tänker på – den ger mig en stund för mig själv, där jag laddar upp inför arbetsdagen och sedan kopplar bort arbetet när jag åker hem. 

Närheten till skogen och intresset för fiske, jakt och skogspromenader med svamp och bärplockning gör orten till ett perfekt ställe för Lasse. 1994 träffade han sin Anne och de gifte sig 2009

Redan då Lasse började i Ockelbo 1987 minns han att Sten Eriksson var den man ringde som extrainhoppare på biblioteket.

– Han blev snart anställd och är en kollega jag haft genom alla år.

Förutom Sten var även Kerstin Olsson en nära medarbetare vid det lokala biblioteket, tills hon gick i pension. Lasse var barnbibliotekarie i 27 år och har varit chef för verksamheten sedan 2019. 

Teknisk utveckling

Genom åren har Lasse upplevt mycket inom tekniska innovationer och ett flertal ombyggnationer.

– Det fanns redan då jag började en fax, den var vi väldigt stolta över, minns Lasse.

På 1980-talet var de flera som jobbade på biblioteket, då mycket mer manuell och tidskrävande administration var nödvändig.

– Till exempel var arbetet med att skicka påminnelser nästan en heltidstjänst. Meddelanden skrevs på maskin och postades, en process som idag görs via SMS på ett par sekunder.

Under 1990-talet digitaliserades biblioteken. Även om tekniken bytts ut genom åren tycker Lasse att jobbet ändå är ungefär detsamma som det var då.

– Att möta människorna som kommer till oss är samma nu som 1987. Huvuduppgiften är att förse kommuninvånarna med information och läsning.

Det medför idag mycket mer service än att tipsa om böcker i informationsdisken.

– Mindre samhällen rustas ner. Många kommer till oss med grejer i telefonen de vill ha utskrivna och hjälp med att skriva CV. Någonstans sätter vi gränsen, vi kan inte hjälpa till med att betala folks räkningar, även om det efterfrågats.

Men med tekniska förändringar kommer även positiva innovationer.

– Det bästa som har hänt är Helge-samarbetet, som inleddes 2006.

Helge är ett samarbete där numera alla länets bibliotek medverkar i samarbetet och delar sina kataloger.

– För oss, som är minst, får vi del av väldigt mycket. Vi delar även kompetens och träffas regelbundet

– Därtill betalar vi efter storleken på kommun, där Ockelbo bär 2% av kostnaden för Helge, att jämföra med Gävle som har 35%. 

Under de 37 år som passerat har Lasse lärt känna många människor. Det finns stammisar och barn som blivit vuxna.

– Jag kommer ofta ihåg barn från tidiga boktips jag höll på åttiotalet, idag är de vuxna och kommer in med egna barn.

Just barnboktipsen minns han med glädje. 

– Visst kunde det vara jobbigt ibland. Men den omedelbara respons man får från barnen är fantastiskt rolig.

– Särskilt boktips för mellanstadiet gillade jag. Då kunde jag ta fram böcker med lite mer substans. Ulf Stark är en författare jag gärna lyfter fram, han tog barn på allvar och det var böcker man kunde sätta i händerna på nyfikna barn.

Idag är valmöjligheterna betydligt större för en barnbibliotekarie.

– Vad fanns det att ge till den läsnyfikne som behövde lättläst på åttiotalet? Nästan ingenting. Idag finns hur många anpassade barn- och ungdomsböcker som helst. Förlagen anpassar sig efter behoven och skolor och bibliotek vill såklart att alla ska läsa.

Genom åren har det rådit en diskussion om censur och det har varit en debatt inte minst i USA om att förbjuda vissa titlar i olika delstater. Men det är ingen diskussion som uppstått bland politiker i Ockelbo, menar Lasse.

– Det fria ordet är inget att ta för givet och något vi måste värna om. Som tur är har ingen lagt sig i vilka böcker vi köper in från politiskt håll. 

Lasse har ett stort eget läsintresse och det ligger alltid någon bok vid läsfåtöljen. 

– Jag är inte mycket för tv, kanske kan jag se en Brynäsmatch då det passar. Jag gillar episka berättelser, Kjell Westö är en författare ur min generation som jag verkligen kan rekommendera.

– Men jag läser det mesta, kanske inte så mycket fantasy. Just nu läser jag en bok om Hjalmar Söderberg och eftervärlden, en bok om Hjalmars författarskap.

– Sen är jag svag för deckare och då gärna från tiden 1940- 50 talet som Stieg Trenter och Agatha Christie – och då framförallt Poirot.

– Richard Osmonds (Torsdagsmordklubben-serien) böcker om pensionärer på ett ålderdomshem var en trevlig överraskning, lite småmysiga böcker om åldringar på ett hem med olika bakgrund som löser mysterier. 

I jobbet blir det inte så mycket läsning, Lasse tycker det är ett område som kan utvecklas på arbetsplatsen.

– Vi är ju sällan där samtidigt. Men vi borde absolut prata mer om vad vi läser. Låntagare vill alltid ha tips, då får vi nysta lite – tillsammans har vi som jobbar på biblioteket en bred smak och kompetens.

Snart dags för pension

I höst fyller Lasse 65 år, men har sedan en tid tillbaka bestämt sig för att dra sig tillbaka.

– Det finns ett annat liv att ta del av medan man fortfarande är frisk.

– När jag kommer hem efter jobbet är jag trött, nu kommer jag kunna ägna mig åt promenader under dagen istället.

Lasse är inte orolig att han ska gå sysslolös. Det finns ett stort hus och en stor tomt att sköta, samt att han kommer fortsätta som vikarie då det behövs.

–Men då har jag också möjlighet att säga nej. Men självklart kommer jag ställa upp ibland om det kniper.  

Den 27 februari inleder Ann-Sofie Åberg sin tjänst som bibliotekschef. Tidigare arbetade hon som bibliotekarie i Sandviken.

– Hon kommer även få allmänkulturen på sitt bord och är den som fördelar bidrag till kulturföreningar samt är kontaktperson för lokala arrangörsskap, med exempelvis folkteatern.

– Det är en nygammal roll, för så var det också förr, med en chef som får ansvar inom både kulturen och för biblioteket.

– Sen får vi se vilka förändringar Ann-Sofie inför. 

Lasse har själv alltid tyckt om att möta människor. 

– Kanske har jag lagt lite för många timmar vid servicedisken, men det är det roligaste. Ingen dag har varit den andra lik.