Ockelbo Demensförening - Om vikten att prata om demens

Ockelbo demensförening har fått utvecklingsstöd av Ica Ugglebo. Kuxabladet träffar föreningens ordförande Håkan Lingblom och sekreterare Eva Sjölander Eibl för att få en inblick i deras verksamhet och höra mer om hur utvecklingsstödet ska användas. Ockelbo demensförening anordnar studiecirklar och träffar för de som drabbats av demens och anhöriga. 

– Vi är otroligt tacksamma för pengarna. Vi kämpar hårt för att få ihop resurser till demensföreningen, säger Eva.

Utvecklingsstödet på 10 000 kronor har använts till verksamheten i Ockelbo demensförening.

– För oss betyder det mycket att alla ska få information om demens och att det ska vara gratis, men föreläsarna kostar naturligtvis och det är där pengarna kommit till användning.

– Vi anordnar även musikträffar. Bland annat med JaMaRam där Jannika Häggström ingår, hon har varit skötare inom demesvård och även haft föredrag om bemötande här som var jättebra, säger Håkan.

– JaMaRam spelar musik från ett årtionde, till exempel  40-, 50-, 60- eller 70-tal och  klär sig i den stilen. Det är otroliga evenemang som drar mycket folk, säger Eva.

Även Håkan spelar musik inom Ockelbo demensförening tillsammans med Anna Karin Kilberg på träffarna som kallas Minnenas musik, varannan måndag.

– Det är fantastiskt att se hur musiken hjälper gästerna hitta tillbaka till sina minnen, säger Håkan.

– Medlemsträffarna är till för alla intresserade. 

– Ibland uppstår svåra önskelåtar... Som en gång önskades Till havs med Jussi Björling, då spelade vi upp den från youtube och det blev allsång, säger Håkan.

Risken att insjukna i demenssjukdom ökar med stigande ålder. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre och nästan hälften av alla som är 90 år eller äldre har en demenssjukdom. Varje år insjuknar mellan 20 000 och 25 000 svenskarna. Alzheimer är den vanligaste varianten. Hälsocentralen utför minnesutredningar och kan även ge remiss till en Minnesmottagningen. Håkan tror att det finns ett stort mörkertal av drabbade och därmed även anhöriga och att det tyvärr i många fall kan vara kopplat till skuld, skam och okunskap. Kanske vågar man inte söka hjälp utan tror att det är något man kan lösa själv.

– Vår studiecirkel , som är en Anhöriggrupp, kallar vi för Våga prata om demens. Man behöver få prata och veta att man inte är ensam, berättar Eva.

– Vi håller igång verksamheten och syns, folk vet att vi finns nu.

Föreningen startades av Bertil Rutström och Eva Sjölander som 2017 bjöd in till möte för att prata om demens. Förutom studiecirkeln och musikträffarna schemaläggs ett antal övriga träffar med föreläsare och liknande under kalenderåret. Föreningen har ett femtiotal medlemmar och brukar på internationella Alzheimher dagen finnas på torget och informera.

– Fler och fler får upp ögonen för demens och problematiken. Förr sade man bara att människor var “åderförkalkade” och ryckte på axlarna.

Håkan tillträdde som ordförande 2021. Under pandemin som rådde blev det inga möten i vanlig ordning, då flyttades några träffar utomhus istället med medhavd picknickorg. 

– Att sitta ensam hemma med demens är rent förödande, det triggar igång det hela och då kan det gå fort, säger Håkan.
– Livet blir annorlunda när man drabbas av en  demenssjukdom, det är bra att behålla sina sociala kontakter och intressen och berätta för sin omgivning så de förstår och det blir avdramatiserat

På äldreboendet Bysjöstrand finns 30 platser för dementa, avdelningen har en nära samverkan med Ockelbo demensförening. Håkan berättar att föreningen haft föreläsning där med dietist som informerade om vikten att både förebygga sjukdomar och ha bra kost genom livet. Som ett exempel nämner Håkan en åtgärd han minns från föreläsningen.

– Om någon inte dricker, byt till röda glas, så ökar chansen att glasen syns och att de dricker, säger Håkan.

Eva tillägger andra exempel de lärt sig att man ska undvika från föreläsningar och samtal. 

– De dementa kan lätt fastna i speglar och fundera vad det är för filur. De vill inte gå på mattor för de tror att de är hål. Det är exempel på små saker man kan förändra för att underlätta tillvaron, säger Eva.

Många som drabbats av demens har skrivit detaljerade dokument om vad de haft för yrke och vad de upplevt. Levnadsberättelsen förenklar samtal och hjälper alla involverade att förstå situationer som uppstår och underlättar för att hitta till minnena.

– Man ska göra vad man kan för att undvika konflikter. Om en drabbad säger att de ska ut och mjölka korna - säg då inte “Du har väl för fan inga kor!” utan istället “Okej, men vi hinner ta detta först.”, så är korna glömda sedan, säger Håkan.

Hur vet man om man har problem?

– Att glömma bort namn och liknande är normalt. Men om du blir stående med en rock och klädhängare och inte vet hur det hänger ihop, då är det dags att söka hjälp.

I Ockelbo är det ABF som är kopplat till Demensförbundet, det kan se annorlunda ort beroende på ort och ligga under andra studieförbund.

– Vi vill fånga in så många som möjligt, ABF hjälper oss synas och vi kan ha träffar här på Kulturstation kostnadsfritt, säger Håkan.

– Det behövs en träffpunkt där man kan bli saknad, där någon undrar var man är och hör av sig om man inte dyker upp. Så var det mer förr, säger Eva.

Även många anhöriga deltar och pratar ut kring sina upplevelser om demens.

– Då uppstår igenkänning, många blir rörda. Det finns många duktiga och starka människor som pratar om det. Det är så viktigt att våga prata och att fler blir medvetna.

– Studiecirkeln ligger under ABF. Men till våra kulturevenemang bjuder vi in alla.