Vi besöker Blodtrailern - vikten av att ge blod
Kuxabladet följer med blodgivaren Theo Hammarström Poulsen till blodtrailern, som är gör nedslag i Ockelbo ungefär tre gånger per år. Där träffar vi även andra tre blodgivare; Camilla Persson, Veronica Åström och veteranen i sammanhanget Lasse Landström som varit blodgivare i 40 år.
Då vi anländer får Theo skriva in sig och svara på frågor på en datorskärm. i entrén på den väldiga Blodtrailern på hela 60 kvadrat, med klimatanläggning och flera enskilda rum.
Trailern kommer från Akademiska sjukhuset i Uppsala och bakom ratten sitter chauffören och allt i allon Juha Hedman.
Juha Hedman, chaufför. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– När vi är ut besöker vi två-tre ställen på en vecka. Den här turen går till Skutskär, Ockelbo och Alfta, säger Juha.
– Vi vill ha in åtminstone 40 blodgivare vid varje stopp, i Ockelbo får vi normalt 40-50 stycken - men idag verkar det bli fler.
Juha förklarara att det givitvis inte finns någon övre gräns för hur många de vill ska komma och ge blod och Blodtrailern drar in lika mycket som Akademiska sjukhuset, på en turné.
När Theo skrivit in sig får han sitta ner och vänta på att bli uppropad, då tas han in i ett rum och får svara på frågor en gång till – lite som en dubbelcheck av svaren som lämnats på datorn.
Medan Theo väntar och intervjuas träffar vi Camilla Persson som precis givit blod för första gången.
– Det kändes jättebra. Jag har en ovanlig blodgrupp, RO negativ, och länge tänkt att jag ska bli blodgivare, säger Camilla.
Camilla Persson och Veronica Åström. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Förra gången blodtrailern var här fick jag komma hit och lämna ett prov. Sen fick jag ett meddelande att jag var godkänd. Det tog ungefär tio minuter att ligga på britsen och jag hoppas blodet kommer till användning.
Bredvid Camilla sitter Veronica Åström som denna gång ska lämna prov för att bli blodgivare i framtiden. Varför vill Veronica bli blodgivare?
– Mina systrar och pappa är blodgivare. Sen blev jag farmor för en månad sedan och då behövde mamman blod. Då blev det verkligt på något vis, vill man ha blod då man behöver det bör man också ge, säger Veronica.
– Jag är lite nålrädd, men det ska nog gå bra.
Lasse Landström. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
Medan vi pratar kommer blodgivaren Lasse Landström ut från blodtrailern, Camilla pekar på Lasse och säger att han varit blodgivare i 40 år.
Vi sätter oss tillsammans med Lasse medan han intar juice och macka, fika ingår för att få upp blodsockernivåerna.
– Jag började som blodgivare i mitten på åttiotalet då jag jobbade på Lingbo verkstäder och har hållit i det sedan dess, säger Lasse.
– Det brukar bli tre gånger per år, men det beror lite på hur cykeln går.
– Jag har en vanlig blodgrupp, men allt blod behövs. Det går åt en påse blod (4 deciliter, red. anm.) i minuten i Sverige idag.
– Det känns alltid bra att få ett SMS där det står att ens blod kommit till användning.
För första gången är blodtrailern på besök mitt i Ockelbo, nära Hälsocentralen, tidigare har den parkerat vid Ockelbo Drilling tools i industriområdet. Lasse jobbar även inom Ockelbo kommun på tekniska avdelningen och tycker den här platsen är bättre.
– Det blir mer naturligt för folk att komma hit.
En annan fördel Lasse ser med blodgivning är att man får koll på sitt blod och att det blir som en extra kontroll.
– Man får reda på om man har eventuella sjukdomar.
– Att vara blodgivare är något att vara stolt över, det kan rädda liv och är ett välgörande ändamål.
Lasse visar även upp en karta med järntabletter som alla blodgivare får med sig efter att ha lämnat blod.
– Man får ta dessa en tid efteråt. De gånger jag inte ger blod saknar jag det, det blev ett uppehåll under pandemin. För mig är det som att jag blir piggare och får energi av blodgivningen.
Nu har det blivit dags för Theo att lägga sig på britsen och den biomedicinska analytikern Tilda Ekwall pratar med Theo under processen. Theo berättar att han varit blodgivare i två år och att det var en studievägledare i Norrköping som först uppmanade honom att testa.
Theo Hammarström Poulsen får instruktioner av Tilda Ekwall, biomedicinsk analytiker.
– Hon jobbade som sköterska vid blodgivning. Sen hängde jag med min kompis Patrik Kregert hit när blodtrailern var i Ockelbo, säger Theo.
– Det är fjärde gången jag är hit.
Theo tycker att blodgivning är ett väldigt lätt sätt att hjälpa till, alla behöver blod.
– Att få nålar och sprutor i mig är inget som stör mig det minsta.
På britsen får Theo en liten svamp i händerna att klämma på för att skynda på processen.
– Jag är normalt klar på ungefär fem minuter, tiden beror lite på hur starkt hjärta man har.
Efter att Theo är färdig brukar han ta med sig lite snacks och gå hem. Han tränar normalt mycket och är instruktör inom OIF Gympa.
– Men de dagar jag givit blod ställer jag in träningen, vi uppmanas att inte träna då.
Blodtrailern är en drop-in verksamhet för både befintliga och nya blodgivare. Den som är intresserad av att ge blod behöver ta med sin legitimation.
– Det gick bra idag, efter sommaren är det dags igen! Det var mycket mer folk här idag än det brukar vara – men jag hoppas ändå att fler vill bli blodgivare, det är ett bra sätt att hjälpa andra, uppmanar Theo.
