Blue DeVilles spelar på Wij Valsverk
Blue DeVilles heter det en gång helt ockelbobaserade bandet som kommer att spela på Wij Valsverk den 30 juli. Konceptet med en ”blå söndag” är gammalt och kördes av bandet på CC-Puben i Gävle under 10-talet. Men då på lördagar. Idag är Leif Olsson den ende med ockelboanknytning kvar i bandet. Han berättar om konceptet.
– Då på CC Puben hade vi både talangfulla ungdomar med som vi ville lyfta men även tunga namn som Jojje Wadenius och Mats Ronander bland många andra.
– Bland de lokala talangerna då hade vi med Erik Olsson på gitarr och Clara Ersson, blockflöjt. Lola Carlsson var även med och sjöng.
– Nu blir det en spelning där vi istället för kända namn får stå på egna ben, men några gäster blir det.
Leif Olsson känner många som musiklärare på kulturskolan.
Leif Olsson, bassist i Blue DeVilles och mångårig musiklärare i Ockelbo kommun. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet
– Jag har jobbat länge inom kommunen, började 1997. Men gitarr har jag lärt ut sedan 1986, då i Ovanåker.
Gitarr, bas och blockflöjt är Leif lärare i och det är många elever som han sett utvecklas inom musik under åren. Just bas är det Leif spelar i Blue DeVilles.
Kennet Forsling och Johan Brodin startade och namngav bandet i efterdyningarna av JB &. Hickory Hogs.
– Basisten slutade i bandet som då hette Oklahoma bluesband, 2000. De frågade om jag kunde hoppa in på bas. Då var jag mer utpräglad gitarrist, men kom snabbt in i basspelandet.
– Det passar mig. Jag tycker om att hålla mig lite i bakgrunden på scenen och hålla grunden.
Leif är också tillsammans med musikläraren Åsa Pettersson och tillsammans har de döttrarna Elsa och Elin Pettersson.
– De är båda musiker, präglade sedan barnsben. Ofta har den praktiska lösningen varit att de båda varit med på scenen, jag tror att de spelade maracas och var med och uppträdde redan från två år, minns Leif.
– Elsa har precis gått ut musikkonservatoriet i Falun, klassisk och hon kommer vara med under kvällen. Dels spelar vi som förband, då spelar jag gitarr, men sedan kommer hon även spela fiol med bandet.
En tanke med spelningen är att spela för en lyssnande sittande publik, som applåderar när de tycker något är bra.
– Det är en helt annan grej att spela i pub-miljö, där du också ska underhålla och få folk att dansa. Fokuset blir ett helt annat i en konsertmiljö. Men vi gillar att spela på båda tillställningarna.
– Men under konserten kan vi fokusera lite mer på musiken.
Under pandemin samlades Leif med Thomas Lingman, trummor, Claes Rahm, munspel, och Crhistian Dalin på keyboard och sång. Under repetitionerna började bandet skriva nya låtar och utveckla sitt sound.
– Vi har frångått det blues bluesiga, det är inte bara tolvor, säger Leif.
Bandet hade skrivit eget redan innan och släppt 15 låtar på en skiva 2015. Men nu var det som att något hände. De frångick striktheten i att bara spela blues och ett nytt sound uppstod för bandet.
– Bluesen finns kvar, men också det stämningsfulla. När vi satt och spelade under pandemin öppnade sig locket och jag har plockat med en låt från 1998 som tidigare inte passat in.
De nya influenserna som dök upp under repen beskriver han som 70-tals progressiv musik, lite åt Pink Floyd, men även jazz, americana, lite folkton.
– Covers i all ära men skapandet är något speciellt. När jag presenterar en låt jag lagt grunderna till för bandet, som sedan sätter sitt stuk på den.
Under spelningen på Wij Valsverk kommer Leif, Christian och Claes att även dela scenen med sångerskan Sara Kreft, gitarristen Lennart Wastesson (Liondub och även låtskrivare till mello) och Niklas Skoglund på trummor.
– Om spelningen går bra är tanken att vi kommer göra det här till en årlig grej. Gärna med nya gäster och då ungdomar som jag kanske haft som elever, det vore kul.
Senaste artiklarna på Kuxa.se
