Bokrecension: Hårdrock - allt om banden, konserterna och myterna

När jag lägger ifrån mig boken Hårdrock, skriven av rock- och frilansjournalisten Simon Lundh, efter några dagars läsande känner jag mig sugen på mer. Det är ett gott tecken. Jag dyker genast ner i Spotify och lyssnar på de låtar som nämns, som jag oftast har hört men inte vetat att jag lyssnat på. ”Hårdock” bör helt enkelt finnas i varje musikälskares bokhylla.  

Hårdrocken är inte längre obskyr (även om det finns subgenrer som är det), idag gillar nog fler av Svenskarna hårdrock än de som ogillar den. De som var barn på 80-talet, rockens storhetstid, är idag vuxna med egna barn och kulturellt och ekonomiskt kapital. En bra tid för att sammanfatta en musikgenre som var kvinna och man älskat (till) där ute i stugorna. 

I och med boken Hårdrock tar Simon Lundh ett helhetsgrepp på genren och börjar från början och tar det ända till idag.

Att få ner ”allt” om hårdrocksbanden på 270 sidor är förstås en omöjlighet (och det har Simon också fått höra, läs intervjun här) men det finns mycket av de mesta och giganterna tar förstås sin behövliga plats. Här kan du läsa om Led Zeppelin, Black Sabbath, Iron Maiden, och Metallica, precis som sig bör. 

Plats tar också Simon själv, men i positiv bemärkelse. Han har, vad jag ser det som, en sedvanlig hårdrockar-jargong boken igenom. Det är lakoniskt konstaterande, fyndiga meningar och alltid med en lätt ironisk ton. Simon aktar sig inte heller för att komma med egna kommentarer och omdömen. Det piggar upp! 

Många band ska avhandlas och förutom de sedvanliga storheterna får förstås mindre band plats och de är ofta fanbärare för avstickare genremässigt. Själv är jag ingen hårdrockare men jag haft mina år av Led Zeppelin-fanatism, en hel del passivt lyssnande har det också blivit genom vänner som avgudat Iron Maiden och Metallica. Men själv har jag inte köpt några av deras skivor.

Men en nyfikenhet för musik och musikkulturer har jag och då passar den övergripande berättelsen om hårdrockshistorien i boken bra. 

Simon utreder hur begreppet ”Heavy metal” kom till, vem som myntade det och först använde det. Att både Ozzy Osbourne och Yngwie Malmsteen var småtjuvar, (ja, inte tillsammans men) i respektive ungdomsår var också lite kul trivia. Andra svenska musiker och band som Europe och Entombed får stor plats och här märks det att boken är skriven av en svensk med goda kontakter med musikerna. 

Ian Haugland, trummis i Europe och radiopratare på Rockklassiker bjuder på en hel del anekdoter från sitt vilda rockliv, som är strösslade i ett flertal svarta rutor i boken.

Rutorna kan även innehålla roliga fakta, kända musikers favoritlåtar eller ögonblick. Det bryter av och gör att man får nytt syre i läsningen. 

 
 

Hur Alice Cooper gick från bandet Alice Cooper till just personan och artisten Alice Cooper har vi skrivit om tidigare i Kuxabladet (med just tidningen Sweden Rock Magazine som referens) och det finns även med här. Kiss genomslag tas upp på flertalet sidor och det görs intressanta paralleller mellan Alice Cooper och Kiss olika scenpersonligheter och shower. Kapitlet om dem tar sedan naturligt upp Twisted Sister. Och sådär löper det på.

Simon har ett enkelt språk och ämnen, meningar och detaljer tas upp med en röd tråd som ofta utgår från association eller humor. 

Exempelvis som det han skriver om Scorpions: ”… men ’Wind of Change’ är förstås den största. Den blev en jättehit i hela världen, och den spelas fortfarande onödigt mycket på radio.” 

I kapitlet där AC/DC figurerar får vi lära oss mycket om deras tidiga karriär och det som jag tyckte var helt mindblowing var ju det att den första sångaren Bonn Scott lyssnat på Brian Johnsons  (som tog över sången i AC/DC, 1980, efter det att Bonn Scott dog) raspiga röst då AC/DC varit förband till Brians band Geordie, och tagit intryck av honom och inte vice versa. 

Jag skulle kunna lista massa fascinerande anekdoter och händelser ur boken. Men jag rekommenderar att du läser den själv. Har du minsta lilla intresse för hårdrock, som jag med Led Zeppelin, då är det här ett perfekt komplement att vidga dina horisonter med. 




4 av 5 i betyg

(betyget dras ner bara pga att boken kunde varit dubbelt så tjock och skrivit några meningar om många band som bara nämns i förbifarten.) 

DU HITTAR BOKEN PÅ CAMILLAS SPEL OCH KIOSK - OCKELBO.


LYSSNINGSTIPS: 

Ett kapitel helt utan ironi är dock det om norsk Black Metal och karaktärerna där i. Vill du djupdyka ner i det ämnet rekommenderar jag P3- dokumentär pod, "Black metal-morden". Som med intervjuer och redogörelser tar upp allt kring kyrkbränder och självmord och knivmord.