Alva Stark - En av de yngsta i svensk elitbasket
FOTO: Alva Stark
Medan idrottsaktiviteter ligger i dvala planerar många föreningar redan för nästa säsong. Östersund basket har skaffat sig en ny huvudtränare – en roll som går till den unge Alva Stark, en 22-åring från Ockelbo.
Du växte upp i Ockelbo i en engagerad basketfamilj. Var det självklart att du skulle hålla på med just basket, eller var det andra idrotter som fick samma utrymme?
– Ja det blev mer eller mindre en självklarhet att spela just basket, dock så spelade jag fotboll under en längre tid som jag tyckte var roligt. Men när jag väl kom upp till en ålder då det blev svårare och kombinera två sporter samtidigt, och i mitt fall flytt för att börja gymnasiet så var det ingen tvekan om att det var basket jag ville satsa på.
Under större delen av din tid som ungdomsspelare i Ockelbo fanns inget satsande seniorlag för damer (eller hur?). Var ni många aktiva i din ålder? Vad motiverade er – vilka förebilder hade du?
– Nej det fanns inget satsande seniorlag. Jag spelade i division två i väldigt tidig ålder och där hade vi en blandad kompott av spelare, haha. Allt från mig till Cecilia Sahlberg. Vi hade svårt att få ihop ungdomslag för att tävla i ungdomsserier då vi var väldigt få spelare födda i samma årskull. Det såg jag absolut påverkade min basketkarriär negativt.
– Jag fick spela matcher mot äldre kvinnor istället för ungdomar. Jag tränade även väldigt mycket med pojklaget som min bror spelade i samt min pappa och Jocke Linder coachade, vilket motiverade mig väldigt mycket.
FOTO: Jeffrey F Lin @jeffreyflin
– Det var hög nivå på träningar. Förebilder för mig just då vet jag faktiskt inte, men jag har alltid sett upp till mina föräldrar väldigt mycket.
Sen blev det basketgymnasium. Hur gick det där? Berätta om spelarkarriären.
– Ja, jag flyttade till Norrköping sommaren efter 9an på Perslundaskolan. Det var ett stort steg i min karriär. Jag kom till en klubb där jag fick träna med tjejer i min egna ålder.
– Det var också första gången jag exempelvis fick spela ett SM. Jag gick även gymnasium med basketinriktning, vilket innebar att jag även tränade på skoltid.
– Under gymnasietiden så tog jag även steget upp till Dolphins elitlag. Där spelade jag några säsonger innan jag blev skadedrabbad och tyvärr la skorna på hyllan.
Berätta om hur du kom in på tränarspåret?
– Efter att jag blev skadedrabbad så kom det naturligt att börja coacha. Jag ville fortfarande vara delaktiv inom basketen. Jag och min bror Edvin (Stark) har haft vårt sommarläger Stark's summer camp under flertal somrar, så jag hade känt på coachrollen tidigare.
– Men det började med att Jocke Linder hörde av sig till Korken, Johan Lind, som för tillfället letade efter en assisterande coach i Dolphins division ett lag och tipsade om mig. Jag hade själv haft Korken som tränare då jag själv spelade. Så jag började då att coacha division ett dam samt två lag under SM.
– Sen blev jag delaktiv i Region och Landslag som coach, och senare assisterande i Dolphins Elitlag.
Nu har du ett tränaruppdrag på hög nivå i Östersund. Var det självklart att ta jobbet?
– Det blev mer eller mindre en självklarhet att ta jobbet. Östersund presenterade en bra lösning för både mig och min sambo, som spelar basket.
– Det är även en stor möjlighet för mig att få utveckla mina kunskaper och färdigheter som headcoach. Dock har jag en stor respekt för uppdraget. Men jag ser enormt mycket fram emot det.
Ju högre nivå det blir, desto färre kvinnliga ledare syns. Det är vanligt inom idrotten, inte bara för basketen eller Sverige. Vad tror du det beror på?
– Det tror jag är en fråga som man inte kan spekulera i. Det är olika faktorer som bidrar till det. En faktor är väl generellt att klubbar satsar mer på sina manliga ledare inom alla sporter, det går inte att undgå.
– Det jag önskar är att klubbar vågar satsa på kvinnor.
– Värna om de kvinnliga ledare vi har och få dem att inspirera andra ledare till att satsa, oavsett nivå. Uppmärksamma, stötta och våga satsa.
Hur kan föreningar jobba för att få fram fler kvinnliga coacher?
– Man kan se att många ungdomar slutar att utöva sina sporter i en väldigt ung ålder. Jag skulle önska att klubbar försöka hålla kvar ungdomar på andra sätt inom sporten istället för att de ska lägga av helt, och det kan ju vara allt från att döma till att coacha. Det tror jag skulle bidra till fler kvinnliga ledare i längden. Men sen också framförallt satsa på de kvinnliga ledarna som finns. Erbjud utbildningar och olika uppdrag.
FOTO: jesse orrico @jessedo81
Har du hunnit få en känsla för vad du har att jobba med i Östersund – Finns det ligapotential i laget redan idag?
– Som det ser ut i dagsläget så har vi två spelare under kontrakt. Dock två viktiga sådan. Sedan har jag och sportchefen Hans Vågström en ständig kontakt med spelare. Så jag har absolut en bra känsla inför säsongen.
– Kan vi få klart med några av de spelare vi har kontakt med just nu så tror jag det finns en potential till ett kval.
Du har sagt att du har som mål att bli coach på herrsidan. Är det du som tar över efter Jocke och Håkan i Ockelbo om några år?
– Haha, ja det vore jättekul att komma tillbaka till moderklubben och coacha. Dock vet jag inte hur min älskade bror (Edvin Stark red.anm) hade känt inför en sådan situation.
