Speltest: King of Tokyo
King of Tokyo - ett enkelt tärningsspel i en färgsprakande skrud. Är det lika roligt som de kaxigt tecknade monstren på lådan gör gällande? Eller faller det platt när tärningarna inte rullar som du vill? Testpanelen sätter tänderna (och klorna) i spelet King of Tokyo i samarbete med spelexperten.com i Gävle.
Det första vi slås av när vi öppnat kartongen och plockat upp pappfigurerna är dels hur enkel spelbrädet är, dels hur uppiggande spelets illustrationer är och hur enkelt spelet verkar vara att spela. Men efter några minuters läsande i regelboken inser vi att den är undermålig och att många av de, till synes, enkla reglerna blir svårtolkade på grund av bristfälliga formuleringar.
Tidigt börjar vi fundera på om det är den som ger skada till monstret i Tokyo som ska ta dess plats, och vi funderar på om monstret som tagit skada i Tokyo bara förlorar ett hjärta eller måste ta hela skadan om den väljer att kapitulera. (Svaret är ja på första och nej på andra frågan, visar det sig efter många turer med resonerande inom gruppen och tittande på youtubevideos). Det är egentligen inga problem att som spelgrupp enas om reglerna. Manualen föreslår till och med att man får rulla tärning om regeldispyter uppstår.
Men vi går händelserna förbi, ni läsare har ju ännu ingen aning om hur spelet går till att spela! King of Tokyo är ett enkelt spel, så här går det till i stora drag:
Alla pjäser, som föreställer spelarnas olika monster, börjar utanför Tokyo (Spelplanen). Om Tokyo inte är ockuperat av ett monster måste ett monster gå in. Om ditt monster befinner sig utanför staden ger du skada till monstret som befinner sig i staden, ett monster i Tokyo ger skada till alla utanför. Och slutligen, monster inuti Tokyo kan inte hela sig själv med hjärtan (det kan de utanför).
Ok, men hur ger man skada och hur får man hjärtan? Jo, genom att slå tärningar. De unika tärningarna har ”klor”, ”hjärtan”, och nummer 1 till 3 samt en ”blixt”.
Du får tre rull när det är din tur, precis som i klassikern Yatzy kan du spara de tärningar du vill ha och rulla om de övriga på samtliga kast.
Ines rullade sitt första rull i en av omgångarna, fick tre ”blixtar” och därför tre energikuber, sedan ställde hon sig i Tokyo — och fick ett vinstpoäng på grund av det.
Vilket leder oss till hur man vinner spelet. Du kan antingen slå ihjäl de andra monstren eller vinna på vinstpoäng.
Står du en hel runda i Tokyo får du två vinstpoäng, träder du in i Tokyo får du ett vinstpoäng, slår du tärningar med tre lika siffror får du det visade antalet i vinstpoäng.
Spelet går alltså ut på att hålla sig kvar i staden så länge som möjligt, lita på turen att de andra inte slår ”klor” och ger skada. Det visade sig också snabbt att de som slår tärningen kanske inte vill träda in i staden för de är ute efter hjärtan att hela sig själv med, och gör allt för att inte behöva gå in i Tokyo.
Slutligen finns det också spelkort, de köper du på en marknad av tre öppna kort. Korten är det som lyfter spelet till att bli mer än bara ett tärningsspel. Du kan få egenskaper som att du får extra energiblixt när du slår en sådan, eller att du kan påverka andra spelares tärningsslag.
Vissa av regelfrågorna vi initialt hade klargjordes också genom vissa av dessa kort. Har du en stund över rekommenderar vi av den anledningen att du skumläser kortleken också.
Omdömet från spelgruppen som bestod av Johan, Henrik, Pär och Ines var att spelet är ett snabbt, roligt, och ganska stämningshöjande spel. Det är roligt att slå tärningarna! Även om det inte når till en fullpoängare slutar vi på betyget godkänt. Ett perfekt spel att ta fram efter middagen med blandade åldrar, och det kräver inte långrandiga regelförklaringar. Det behövs sådana spel också. Vi tror även att det är ett utmärkt spel för vuxna och barn att spela tillsammans. Åldersgränsen må vara 8 år, men en vuxen som hjälper till att tolka regler är nödvändigt till en början.