Discordia är ett strategiskt brädspel där spelarna tar på sig rollen som ledare för romerska bosättningar längs Rhenfloden i sluttampen av Romarriket. Målet är att utveckla din provins genom att placera ut arbetskraft (spelfigurer) på antingen jordbruk, handel, försvar samt utveckla teknik och utforskning. Spelet kombinerar eurogame-mekanismer med ett taktiskt resurshanteringssystem.

Spelet pågår över fyra år, med fem årstider vardera. Ja, fem, det var tydligen så i Rom hävdar instruktionsboken.

Välj en tärning (är du Maximus tar du bort tärningen från spelbrädet) och välj en action i kolumnen där tärningen stod. Om tärningens siffror överenstämmer med siffror i din provins får du ställa ut gubbar.

Varje årstid representerar en runda. Varje runda är en spelare ”Maximus”. Denne slår tre tärningar och placerar dem på respektive siffra på spelplanen. Maximus får välja tärning först och tar den till sin spelbräda. De andra två tärningarna är upp till de andra spelarna att välja — men de tas inte bort från brädet, utan varje spelare kan välja samma tärning.

Tärningarna är röd, blå och gul och färgerna representerar bönder (gul), soldater (röd) och sjömän (blå). Det finns också en tredje typ, handelsmän som är vita.

På ditt spelbräde kan du utöka din stad, det symboliseras med en spade. Du kan placera stadsbricka på en utökad stadsdel och du kan placera spelpjäserna på stadsbrickorna. Det är här färgerna kommer in, för har du en stadsbricka med tärningsvärdet 3 på och du väljer en tärning med en trea får du placera ut arbetare på den stadsbrickan — och du vill bli av med spelpjäser.

Blir du av med alla spelpjäser vinner du. Enkel premiss. Men i slutet av varje år får du plocka fler spelpjäser ur påsen utifrån vissa premisser på ditt spelbräde.

Årstiderna, rundorna, representeras av en båt som flyttas fram på spelplanen. Tar du en tärning som är i samma kolumn som årstids-båten får du en bonuseffekt.

Det är alltså ofta tre eller fler val att ta hänsyn till som spelare. Eventuella kedjeeffekter av värdet på tärningen, vilka actions du kan göra i kolumnen och vilken eventuell bonuseffekt årstidsbåten ger. Men du har även manipulatorer som kan ge plus eller minus på tärningsvärdet och vad du bestämmer att placera ut i din stad kan också ge effekter.

Oj, oj vad mycket att hålla reda på, tänker du. Men nej, spelet är faktiskt väldigt tydligt och enkelt och väldigt beroendeframkallande och roligt!

Men nu kommer vi till kritiken. Det märks att det varit en liten utvecklare bakom spelet. För det har inte lagts mycket resurser på en väl fungerande, pedagogisk och tydlig instruktionsbok. Det kan faktiskt vara den sämsta instruktionsboken jag stött på i ett spel. Men kolla lite förklarande videos på Youtube (jag hittade en).

Spelet tar som sagt slut då fyra år gått eller när en spelare fått slut på spelpjäser. När vi spelat på tre och fyra personer har det alltid varit tajt och handlat om en differans på två- tre pjäser mellan spelarna.

Discordia är ett bra spel för 1-4 spelare, och vi rekommenderar det. Spelmekaniken är tajt, och interaktionen mellan spelarna kommer främst från tävlan om begränsade resurser och mål. Det är ett krävande men belönande spel, med en hög grad av strategisk planering och resurshantering som gör att varje beslut känns betydelsefullt.