Black Sabbaths bortglömda röst
Några av hårdrockshistoriens absolut mest välkända röster har återfunnits i det numera insomnade hårdrocksbandet Black Sabbath. Ozzy Osbourne, Ronnie James Dio, Ian Gillan och Glenn Hughes har alla frontat de stora arenorna med Black Sabbath, som soloakter eller med band som Rainbow och Deep Purple.
– Men har du någonsin hört talas om Tony Martin?
Efter massiva framgångar med Ozzy Osbourne ersatte Black Sabbath honom med Ronnie James Dio och lyckades återuppfinna sig själva med en ny stil bakom en helt annan typ av vokalist.
Efter Dio gick staffettpinnen vidare till två tidigare Deep Purple sångare i följd, först Ian Gillan och därefter Glenn Hughes. Hughes sjöng in albumet Seventh star, men hans ambition var aldrig att bli en del av Black Sabbath - skivbolaget tvingade bandets huvudfigur Tony Iommi att ge ut Seventh star, sin tilltänkta soloskiva, under namnet Black Sabbath.
Redan efter fem spelningar på Seventh star turnén fick Hughes gå, anledningen till detta skiljer sig beroende på vem av Tony Iommi och Glenn Hughes du frågar.
Resultatet blev att den okände sångaren Ray Gillen fullföljde turnén. Ray var tilltänkt att spela in nästa album med Black Sabbath. Efter turnén blev pengar snabbt en bristvara – efter att behövt betala för stora arenor som innehållit glest med publik till följd av Glenn Hughes frånvaro. Lönerna uteblev därmed då studioarbetet inleddes vilket gjorde att Ray Gillen hoppade av, utan att ha gjort ens en skiva med bandet.
Detta var starten till Black Sabbath mest obskyra period. Ny bakom mikrofonen blev Tony Martin, en kompetent sångare utan några egentliga tidigare meriter. Han spelade in tre album med Black Sabbath och skänkte en stabilitet som länge saknats – innan han fick sparken för att Dio ville komma tillbaka 1992. Dios återkomst blev dock kortlivad och lämnade bandet efter ett albumsläpp och Tony Martin togs tillbaka.
Fyra Black Sabbath plattor med fyra olika sångare
Det hann bli två skivor till för Tony Martin i Black Sabbath – innan han fick sparken igen för att bandet nu skulle återförenas med originalsångaren Ozzy Osbourne – som blev kvar tills bandet lades ner 2017. Under åren 1997-2017, efter Tony Martins sorti, mäktade Black Sabbath endast med ett skivsläpp – men hade istället en stor publik igen.
Inte nog med att Tony Martin behandlades lite som en dörrmatta under sin tid i bandet, musiken de spelade in under den perioden föll även den in i obskyritet. Fyra av fem skivor med Tony Martin spelades in på ett litet skivbolag kallat I.R.S records, som senare absorberades av musikjätten EMI. Dessa album har vare sig gjorts tillgängliga på streamingtjänster eller funnits att köpa fysiskt på en herrans massa år.
Undertecknat är, som det eventuellt framgår, en stor Black Sabbath supporter och började lyssna på dem under Tony Martins tid i bandet. Under förra året läste jag Iommis självbiografi (daterad 2012) i vilken han skrev om sin önskan att mastra om och släppa I.R.S erans material på nytt – om det bara gick.
Det tog tolv år från det uttalandet – men nu snart kommer återutgåvorna, närmare bestämt den 31 maj vilket även råkar vara min födelsedag. Grattis till mig!
