Foto: Översvämningsmygga Aedes Sticticus Foto: Anders Lindström/SVA, Artdatabanken

Det är september månad och efterfrågan på myggmedel i Ockelbo är fortfarande rekordstor. Allt tyder dessvärre på att myggplågan kommer att hålla i sig lång tid framöver tack vare det förhållandevis milda vädret. Tråkigt nog är det bara frosten vi kan hoppas på för riktig lindring.

Mygglarverna har kläckts på löpande band och de myggor som nyligen bet oss skyndar i väg och lägger så mycket ägg i marken som de förmår, ända tills frosten sätter stopp för dem. Alla ägg kommer inte att kläckas samtidigt utan samlas i äggbanker där de kan ligga i många, många år i väntan på en lagom översvämning.

Nu talar vi inte om de vanliga, nog så irriterande, skogsmyggorna som kan förpesta våra midsomrar, utan om översvämningsmyggan som har utvecklat en imponerande överlevnadsstrategi.

Evolutionen har lärt dem att inte bara tänka på sex. Till skillnad från andra myggarter som parar sig i svärmar och blir lätta byten för fåglar som bara flyger in i svärmen med öppen näbb, har Aedes Sticticus valt ett mycket mer diffust parningsmönster. Bland annat av den anledningen saknas det rovdjur som har dem som viktig föda, berättar virologen och myggexperten Jan O. Lundström.

Han har byggt upp organisationen Biologisk Myggkontroll som svåra år räddar de boende i det myggdrabbade området runt Nedre Dalälven. Det är med tydlig fascination Jan O. Lundström talar om den aggressiva myggan som för honom är Sticticus, kort och gott.

De är skitsnabba flygare och de flyger inte bara planlöst omkring, som exempelvis skogsmyggan gör och blir till lättfångade byten för andra djur. De vet vad de vill och kan flyga upp till tio kilometer för att hitta sitt blodbyte. Är det lite svalt kan de ligga länge och vila i fuktigt gräs tills de känner doften av sitt byte. När det är nära hugger de direkt, utan tvekan.

Jan O. Lundström förklarar att myggan först smälter maten en stund och sedan lägger ägg på lämplig plats, nämligen en plats som luktar som om den brukar översvämmas. Därefter letar hon efter nektar, eller flygbränsle som han väljer att kalla det. Och så är det dags för ny blodjakt!

Sticticushonan kan hålla på så sex till sju gånger och behöver inte para sig mellan gångerna eftersom hon har sparat spermier i en liten påse som hon kan pytsa ut efter behov.

För drygt 20 år sedan blev myggplågan så stor runt nedre Dalälven att dåvarande miljöministern, Kjell Larsson (s), beslutade att staten skulle gå in med medel för att inleda någon sorts bekämpning.

Uppdraget gick till Jan O. Lundströms team som utvecklade en metod för detta. Den handlar om hur man identifierar vilka områden som ska behandlas och hur de ska behandlas. Idag finns ett avancerat system för kartläggning och spridning av bakterien BTI. Den angriper mygglarvernas tarmsystem, utan att, vad det verkar, skada andra djur eller vara skadligt för människor. Medlet, Vectobac, ”flygbombas” över aktuella kläckningsområden. Resultatet har hittills varit väldigt lyckat. Om möjligt med undantag för just den här sommaren.

Det beror på att staten snålade med pengar så vi hade inte tillräckligt med Vectobac att sprida när det kom en översvämning på sensommaren också, förklarar Jan O. Lundström.

Med ett förändrat klimat är risken stor att vi drabbas allt oftare av översvämningar, även här i Ockelbo. Vad gör vi om myggplågan blir återkommande och ännu större?
– Det är kommunen som måste ta initiativ och söka hjälp och få tillstånd från Naturvårdsverket, säger Jan O. Lundström.

Hittills har Värmlandskommunen Forshaga fått hjälp av Jan och hans team, förutom de sju kommunerna i området runt Nedre Dalälven.
– Här kan alla kommuninvånare hjälpa till för det krävs ett stort förarbete innan en bekämpning kan komma igång. Det handlar bland annat om att kartlägga var det svämmar och var man kan se stora mängder mygg, säger Jan O. Lundström.

Förhöjd risk för Ockelbosjukan, till följd av översvämningsmyggen. Läs mer i denna artikel

Publicerat: 2023-09-18

Featured