Skeppsklockan tillbaka på Arbetarmuséet
Nedjan var ett gammalt slitet fartyg när det trots stormvarning lämnade hamnen i Norrsundet 1954 i bitande minusgrader. Hon förliste i Gävlebukten senare samma natt.
– Jag var nere och sopade och vinkade adjö till skepparen då de gav sig av, berättar Sven-Erik Lindgren som var en av de sista att se någon ur besättningen i livet.
Nedjan, som byggdes 1893, och sjönk 1954 med man och allt återfanns först 1996. Stiftelsen Marin historik bärgade runt den tiden även skeppsklockan. Den var på visit på Arbetarmuséet redan 2001 men på grund av en schism mellan personerna som låg bakom fyndet har skeppsklockan inte hittat ett permanent hem förrän nu då den installerats på Arbetarmuséet. Utöver Sven-Erik träffade vi även Åke Sjöqvist, Ronnie Bäcklin och Christian Löf som berättade mer om Nedjan, dess minnesplats i Norrsundet och skeppsklockan.
– Alla pratade om den där båten, säger Åke.
Christian Löf, Ronnie Bäcklin, Åke Sjöqvist och Sven-Erik Lindgren framför skeppsklockan
Nedjan var ett otursförföljt fartyg sista tiden och natten då hon förliste sägs ha varit den sista planerade turen för fartyget. I september året innan fick Nedjan söka nödhamn i Visby efter att det fått in vatten i lastrummen och svår slagsida, fartyget var i det närmaste manöverodugligt, pumparna i dåligt skick, läser en rapport. I november avgick Nedjan från Preston och besättningen "svävade under sex dagar i svår livsfara", pannan och maskinen var trasiga och reparation skedde i Aberdeen.
Vid minnesplatsen där Nedjan låg förankrad
Nedjan gick även på grund i Norrsundets hamn då det höll på att lastas med timmer, innan den ödesdigra avfärden mot Ipswich. Det är inte en omöjlig tanke att roder och propeller kan ha tagit skada redan där. Två av besättningsmännen hade nyligen mönstrat av för de var rädda för att åter ge sig ut med Nedjan, ett beslut som skulle komma att rädda deras liv. Enligt ett dokumenterat radiosamtal förlorade Nedjan manöverförmågan en kort tid efter att ha lagt ut och efter ungefär sju timmars kamp kunde besättningen inte kämpa emot längre, då stormen gjorde det omöjligt att röra sig på båten. De väntade på hjälp som aldrig kom.
Åke Sjöqvist ligger bakom Nedjans minnesplats i Norrsundet där Nedjan låg förankrad. Där finns ett kors uppfört med besättningsmännens namn på. Där har en grupp intresserade de senaste åren haft en samling i januari, samma dag som Nedjan förliste.
– Minnesplatsen har funnits en tid, men föll i glömska 2001 och allt växte igen. Jag tog på mig att fixa till den igen 2014 och fick hjälp av ABF och Knutpunkten, det var helt igenväxt, berättar Åke.
Nedjans besättning hade blivit i Norrsundet en längre tid än planerat, ungefär två veckor. Kanske var det en av anledningarna till att de lade ut trots stormvarning. Många hade blivit familjära med besättningen i bygden.
–Kaptenen var hos oss nästan varje dag, minns Sven-Erik.
Just George Dixon är en person många minns, han var en duktig sångare och mycket karismatisk. Arbetarteatern kommer framöver att sätta upp en teaterpjäs om händelserna.
– George hade precis köpt nya gardiner till sin hytt, här i Norrsundet, berättar Åke.
– Curt Carlsson som ganska nyligen gick bort var den som drev på för att detta skulle bli en teater, berättar Ronnie.
Ombord på Nedjan fanns 17 man och endast fyra återfanns efter förlisningen var ett faktum. Rådande omständigheter med väder, vind och kyla gjorde det omöjligt för någon att överleva katastrofen. Nedjan sjönk i Gävlebukten och ligger idag väl bevarad på 32 meters djup.
Intill oss under samtalet står även skeppsklockan, vi får lyssna till dess ödesmättade klang och veta mer om historien bakom den. Idag ägs den till slut av Arbetarmuséet, som inledningsvis inte ville ta emot den.
– Det fanns stridigheter om vem som var donatorn, förklarar Christian.
Åke högläser ur det den sista dokumenterade radiokommunikationen från Nedjan
Inte heller muséet i Gävle tog emot skeppsklockan på grund av denna schism. Skeppsklockan gjorde ett gästspel vid Arbetarmuséet 2001. Idag finns ingen av personerna som bråkade om vem som låg bakom donationen kvar i livet och skeppsklockan har nu kommit till Arbetarmuséet för att stanna.
Stiftelsen Marin Historik har återfunnit fartygsklockan, med ursprungsnamnet Well Park, 1996 är den information som återges på en skylt som fästs på ställningen som bär upp skeppsklockan. Det finns ytterligare några föremål som kan knytas till Nedjan som flutit i land, bland annat finns en livboj på plats som idag är en del av ett kollage om Nedjan, detta kollage kommer att restaureras.
Nedjans öde är för alltid kopplat till Norrsundet och berättelsen har med tiden blivit ett stycke lokalhistoria. Nästa år är det 70 år sedan Nedjan förliste. Skeppsklockans återkomst, minnesplatsen och den framtida teaterpjäsen bidrar till att Nedjan kommer vara ihågkommen en lång tid framöver i bygden.
Text: Johan Beijer Foto: Henrik Westberg
