Den långa vägen till ishallen - Anjas arkiv
Från 2011 till 2019 gick följetongen "Anjas arkiv" i Kuxabladet. Det var den dåvarande kommunarkivarien i Ockelbo, Anja Helldal som rotade i arkiven och skrev krönikan. Nu har hon samlat alla krönikor till en bok som vi på Kuxabladet hjälpt henne formge. Det blir boksläpp under våren och ni kommer snart kunna läsa mer om det i kommande nummer. Med anledning av byggandet av läktaren i ishallen återpublicerar vi denna krönika av Anja.
Den långa, långa vägen till ishallen
I februari 2018 invigdes kombihallen i södra Ockelbo. Prins Daniel bidrog med att komma på plats i sällskap med medlemmar ur den svenska hockeyeliten, och en match spelades mot Ockelbo HC. Stjärnlaget vann, men det var ändå en förträffligt jämn match som slutade 6-8.
Drömmen om en ishall hade funnits länge, och vi ska här titta på turerna om hur det gick till när kommunen NÄSTAN fick en sådan på 80-talet.
Anja Helldal. Foto: Henrik Westberg
En ishockeyplan var tillgänglig nedanför Centrumhuset från 50-talet ända till slutet på 80-talet… den fanns till och med innan det fanns något Centrumhus. Det byggdes ju i slutet på 60-talet. Och förutom det så dög säkerligen Bysjöns is också utmärkt för de flesta.
Men en utebana med naturis är ju helt utlämnad till vädrets nycker, och med åren började det kännas otryggt för alla skridskofantaster att aldrig veta hur säsongen skulle ta sig. Under årens lopp pratades ofta om ishall eller åtminstone en konstfrusen bana, utan att något hände.
Hösten 1984 bjuder på milt och blött väder, vilket inte är till utebanans fördel. Det blir ingen hockeyträning av i Ockelbo alls, utan tränare och spelare får öda tid på att resa dit det finns konstfruset i närliggande kommuner. Rösterna höjs allt högre för en bättre lösning i Ockelbo. I december tar fritidsnämnden upp frågan (§88), och beslutar att tillsätta en arbetsgrupp för att utreda saken, ledd av nämndens ordförande Staffan Nordqvist – en stark förespråkare för det hela.
Trots viljan drog det ut på tiden. Men i september 1988 kommer glädjande besked från kommunfullmäktige: 1,25 miljon i anslag för anläggande av konstfrusen isbana, som ska ersätta naturisen på banan vid Centrumhuset (§72).
Så någon ishall blev det inte den gången, men isbanan lever kvar då den användes som grund i vår nya fina anläggning.
Allmänt jubel… tills miljö- och hälsovårdsnämnden räcker upp handen i mars 1989 och påpekar det riskabla med att hantera mängder av kylvätska invid den centrala vattentäkten – ett problem de plötsligt kommit på i sakens slutskede.
Geologer kallas in och försäkrar att bilparkeringen utgör en större fara än en isbana skulle göra. Kommunstyrelsen argumenterar i april för isbanans sak (§77). Men inget går hem. Miljö- och hälsoskyddsnämnden vägrar enhälligt godkänna bygget (§27 och §44). Den överrumplade idrottsföreningen får söka andra lösningar.
Utvägen blir dispens på anläggande söder om idrottsplatsen. Där är en ny detaljplan på gång för industriområde (det så kallade Tegelbruket), men idrottsföreningen får i oktober grönt ljus från byggnadsnämnden för att gräva och förbereda rör och kylaggregat (§207). Sedan flyttas allt som går från den gamla banan till den nya platsen. Idrottsföreningen gör ett hästjobb och lokala krafter bidrar så gott det går, allt på frivillig basis.
Tack vare mycket jobb blir det premiär december. Optimismen är på topp trots allt – nu när man har en konstfrusen bana ska det väl heller inte dröja länge innan det blir en ishall ovanpå den, för det är så det har gått till på många andra orter.
Jaha, nähä…
Jag kontaktade Krister Ederth, som var kanslist åt idrottsföreningen vid tiden för flytten, för att få veta hur det gick till när hoppet om en ishall gick i kras på 80-talet. Han berättade att den oplanerade flytten blev dyrbar, och ett annat problem som uppstod var elpriserna. Det var omöjligt att förhandla med elbolaget. De krävde till exempel att avgifterna skulle betalas för tolv månader, även om elen bara behövdes ungefär halva året. Ekonomin gjorde det helt enkelt omöjligt att bygga vidare.
Peter Forsberg mot Ockelbo Hockey Club under invigningen av Ugglebo Arena 2019. Foto: Henrik Westberg
Hos kommunen fanns nog vilja att hjälpa till, men just i denna veva drog ju 90-talskrisen in med buller och bång.
Så någon ishall blev det inte den gången, men isbanan lever kvar då den användes som grund i vår nya fina anläggning. Och kylanläggningen som köptes in till isbanan fick också se sitt 30-åriga värv fullbordat i en hall (även om den behövde bytas ut ett halvår efter att nybygget stod klart).
Vill du förbeställa boken Ur Ockelbo kommunarkiv? Skicka epost till Anja Helldal.
Senaste på Kuxa.se
