Fångade i paradiset
Ockelbobon Andreas Röhlander var på semester i Kambodja, då utbröt coronapandemin och gränserna började stängas. De bokade flygningarna ställdes plötsligt in och planerna för att resa vidare fick planeras om. Flygbiljetterna återbetalades inte, endast en öppen biljett till Thailand erbjöds, som inte gick att nyttja på grund av rådande situation.
Det var november då Andreas reste till Thailand. Andreas flickvän, Bec Gregory-Pahlow från Australien, mötte upp i Thailand lagom till jul. Paret hade planerat en semester i Kambodja och därefter skulle de fortsätta till Sverige och vidare mot Norge, dit Bec hade visum klart och Andreas har kontakter och jobb sedan tidigare. Midsommar skulle de fira i Sverige hos Andreas pappa Tomas i Ockelbo. Istället har paret varit fast i Kambodja sedan i mars.
Olyckan framme
En dag hyrde Andreas och Bec moped och blev påkörda av en motorcykel, som genast smet från platsen. Bec fick tre frakturer på vänsterbenet, Andreas klarade sig med lindrigare skador. Sjukhuset i Kampot där olyckan skedde var av en lägre standard och de valde därför att resa till Pnohm Pehn. Benet fixerades med sju spikar, Becka låg inlagd ungefär sex dagar. Räkningen på sjukhusvistelsen och operationen landar på ungefär 100000 kronor och täcks ej av några försäkringar. Även Andreas har varit sjuk och håller på att återhämta sig från ett tropiskt virus som påminner om denguefeber: chikungunya. Han har haft 40 graders feber, haft ont i lederna och i halsen.
Becs röntgenplåt efter operationen.
FOTO: Privat
Andreas har utsatts för rån vid tre tillfällen och fått skaffa ny telefon för att kunna kommunicera. Trots olyckan har Andreas nödgats hyra en moped för att ta sig runt och göra nödvändiga ärenden. Så här års brukar monsunregn börja dra in, i Kampot brukar allt stängas ner på grund av översvämningar och att gatorna förvandlas till lera. Skyfallen har börjat komma sporadiskt, vid ett tillfälle regnade det tre dagar i följd .
Levnadskostnaderna har förändrats i och med coronans inträde. Nästan direkt efter gränserna stängdes kunde de se hur livsmedelspriserna sköt i höjden.
Utan ekonomiska insatser från familj och vänner hade Andreas och Bec sannolikt bott på gatan idag.
Hur tar man sig hem?
Andreas är en av ett 40-tal strandade svenskar på plats. Någon ekonomisk hjälp finns inte att tillgå från Sverige för dem. Andreas berättar om ett flertal Irländare, Polacker och Kanadensare, som inte heller kan få hjälp att ta sig hem, men istället får en motsvarande arbetslön varje vecka. En bekant till Andreas är sjuk i cancer och sitter fast utan tillgång till mediciner, en har kol och en annan har svår diabetes.
Flygbiljetterna har under pandemin legat på över 30000 (och ibland har fantasisummor på 800000 kronor förekommit), utan garantier att kunna komma hem. En bekant till Andreas från Sverige har gjort flera försök att resa hem och boka flyg, men fått vända tillbaka vid ankomst i Tyskland och är nu åter strandad i Kambodja. Enligt Andreas ska det även ha bedrivits rent bedrägeri av flygbolag som sålt biljetter fastän flygen redan varit fulla.
En uppföljande operation på Becs ben kommer behöva göras, det saknas tydliga besked på hur det blir ekonomiskt med vårdsituationen. De har ringt 1177 i Sverige och även motsvarande tjänster i Australien, där hon kan erbjudas sjukvård – men hon har inget annat att återvända till i Australien inför sitt nya liv i Norge. Lägenheten är såld, kläder och andra föremål skickades i förväg till Sverige.
– Jag ringde Södersjukhuset också, de kan inte svara på vad operationen ska gå på.
De har sökt hjälp kring hur man kan ta sig hem, eller få hjälp, på Svenska ambassaden i Kambodja. Men ärendets behandlingstid var minst fem veckor och Andreas fick beskedet att ansökan med 99% säkerhet skulle få avslag, som han kunde överklaga.
– Vi sitter fast här tills gränserna öppnar. Allt är ovisst, vi är 70 svenskar i Kambodja.
– För ekonomins skull måste vi komma hem snart, våra familjer kan inte hjälpa oss hur länge som helst. Det värsta är ovissheten, att vi inte vet när och hur vi ska komma hem. Man längtar efter familjen och tryggheten hemma, berättar Andreas.
Vad händer då när släkt och vänner inte längre kan ställa upp? Vem kan man vända sig till om man sitter fast i en sån här situation? Vad gör Sverige för att hjälpa strandsatta svenskar att komma hem igen? Frågorna är många, svaren mycket få.
