Gameskap i Jädraås

Jag hängde på låset under lördagen 17 augusti då Gameskap under två dagar installerat sig på Folkets hus i Jädraås. Här skulle det spelas retro-tv-spel, fikas och testas brädspel för fulla muggar.

Ett roligt första tecken var att även arrangörerna var sugna på att komma igång och släppte in de första gästerna som samlats redan tio minuter innan det egentligen skulle dra igång. Längs den rymliga lokalens väggar stod klassiska maskiner med tillhörande CRT-TV (eller tjockteve som många säger) uppställda. Bara att se allt detta kittlade på nostalginerven och som tidigt anländ var det bara att välja och vraka. 

Bubble Bobble var en klassisk titel som släpptes på de flesta hemmaformaten under sent 80/tidigt 90-tal.

Mitt första spel blev Nintendo Gamecube och på den kunde ett numera klassiskt Super Smash Bros. Melee upplevas. I det spelet blandas det friskt med innehåll från alla möjliga spel i Nintendouniversumet. Donkey Kong, Mario, Link, Ice climbers och många andra gör upp med varandra i ett handgemäng där det går ut på att putta av varandra från plattformar för att få poäng.

Bredvid mig satt mina barn, sju och tio år, och spelade Bubble Bobble på Nintendo entertainment system. Det var just den apparaten som fick mig att på allvar bli fast för tv-spel i unga år. Jag ägde aldrig någon “Nintendo” själv, men det var en vanlig installation i många vänners hem. På Gameskap hade en del av maskinerna tonvis med spel besökarna kunde testa, ville du byta spel var det bara att göra så eller fråga arrangören om du behövde hjälp med den tekniska detaljen.

Innan jag lämnade NES-bordet gav jag en bana på Mega Man 2 ett ärligt försök, men det var verkligen skoningslöst svårt. Spel på 80/90-talet var verkligen inte lika snälla mot spelarna som dagens spel är. Det är som om producenterna inte ville att du skulle klara spelen – vilket då gav rejäla skryträttigheter om man faktiskt lyckades med en sådan prestation. 

Efter Mega Man fiaskot stoppade jag i Dr.Mario, som är lite i samma anda som klassikern Tetris. Ett pusselspel som ökar farten från nivå till nivå tills du misslyckas och får börja om. Inte för att jag hade tid med det denna dag, men på långsammaste hastighet och maximal virusnivå har jag klarat Dr.Mario. Går det att skryta om? Tydligen.

Vidare kollar jag in brädspelsbordet och blir utmanad i spelet Klask. Detta kan närmast liknas vid en portabel version utav Shufflepuck. Du har en sticka som hålls fast i det eleverade spelbordet med hjälp av en magnet som du kontrollerar på undersidan av bordet. Med hjälp av din sticka ska du putta den lilla plastbollen i motståndarens mål. Din sticka kan inte passera förbi mittplanen, då en avskiljare på undersidan hindrar dig från att flytta längre än så. Klask kräver snabba reflexer och kändes som ett roligt spel som det säkert går att bli väldigt skicklig på.

Ett brädspelstest i all hast! Klask testar dina reflexer och påminner mycket om Shufflepuck fast i ett portabelt format.

Jag återgår därefter till den digitala avdelningen. Testar en klassiker på Sega Master System i form av R-Type, jag älskar sidskrollande shoot em’ up spel där våg efter våg av fiendeskepp ska skjutas sönder medan du desperat försöker navigera dig fram genom kulsvärmarna. På samma tema fastnar jag strax senare för Darius Twin på Super Nintendo, ett spel jag inte testat tidigare. Oh boy! Vilket tidlöst spel. Efter flera omspel tog jag mig till tredje nivån där jag miste mitt sista liv på ett slarvfel... Det är motigt att slita sig, men tiden går fort då en har roligt. 

Två unga kombatanter gör upp i Super Smash Brothers Melee
Foto: Kenneth Svedlund Ishii

En stabil shooter jag inte provat tidigare i form av Darius Twin, hur ska jag lösa möjligheter att spela vidare på detta?

Sega Dreamcast, Playstation 3 och nämnda Super Nintendo står på samma bordssektion som konventets äldsta tv-spel - Atari 2600. Den står där med sin klassiska gummiaktiga och väldigt oergonomiska svarta joystick med en endast röd knapp. Yngre förmågor förstår inte åt vilket håll joysticken ska hållas - och för första gången klarnar det för mig varför ordet “Top” är gjutet i plasten på den. Jag testar River raid och Missile command, men inser snabbt att just denna maskin verkligen mer känns som ett museiföremål och en kul grej - än något som faktiskt kan på riktigt anses vara underhållning idag.

Obegripligt nog har tre timmar nu flutit förbi. Barnen (och jag) får “tio minuter till” varpå jag slänger mig över Sega Megadrive då jag upptäcker att klassikern NHL 95, ligger i spelsamlingen. Jag utmanar en barndomsvän som också kommit till Gameskap och blir varnad “Nu har du utmanat någon som spelat hockey” – jag är inte orolig. Detta klassiska hockeyspel var verkligen så sanslöst bra då det kom och är än idag helt klart mycket underhållande. 

Hockeysimulationens moder. De tidiga NHL spelen är fortsatt spelbara till tusen

Det tar någon minut att reda ut knapparna, men till slut tar mitt gäng ledningen med ett slumpmål efter att de flesta defensiva och offensiva spelarna golvats (isats?) och pucken glider fram till en helt ensam högerforward som stöter in 1-0. Några minuter återstår av den utsatta tiominutaren. Vissa tekniker börjar återvända till mitt spelande i form av direktskottet - en sidledspassning på vilken man trycker på skottknappen innan passningen nått fram och avlossar direkt. Detta tvingar fram både en och två dunderparader från målvakten innan 2-0 till slut hittar rätt på ett direktskott, målvakten hinner inte med i sidledesförflyttningen. Publiken blir som galna!

Gameskap är slut, jag ville spela tre timmar till men är glad för det vi hann med.