Klassfiende - Föreställningen i NATFs tappning

Efter föreställningen om Nedjan, som gick för fulla hus känner Louise Sannar att det har vänt för Norrsundets arbetarteater-förening, efter en nedåtgående trend med färre deltagare har de nu en kärntrupp med yngre människor och de är redan igång med nästa pjäs: Klassfiender. 

Passande för en arbetarteater träffar vi NATF på första maj, i övningslokalen vid Gasklockorna i Gävle. Louise Sannar (tidigare Larsson) möter upp oss inne i den ljusa salen med högt tak. 
– Jag flyttade tillbaka till Hamrånge för tre år sen. Har suttit i styrelsen i föreningen i ett år. Jag ville Ge tillbaka lite av det jag fick som barn, säger Louise som tidigare alltid stått på scen men nu är producent för första gången. 
– Jag måste lyfta ABF för ett fantastiskt gott samarbete. De står för replokaler i både Norrsundet och Gävle (där alla ungdomar bor). Det är nog framtiden för teaterföreningen att kunna repetera i Gävle.

Mats Hedlund, regisserar och deltar som skådespelare i Klassfiende

Idén till projektet kom från Mats Hedlund, som nu regisserar och är skådespelare.  Han har varit professionell skådespelare sedan 1990.  
– Då gick jag ut scenskolan, men jag har hållit på sen jag var 16 år. Det började med studentspex på Vasaskolan, då tänkte jag att teater kanske är något för mig.  Jag har även varit på Stockholms stadsteater under ett antal år. 
– Jag trodde inte jag skulle återvända tillbaka i Gävle, men under pandemin flyttade vi tillbaka. 

Av en händelse fick Mats kontakt med Louise och han kände att teatern fortfarande hade en dragningskraft trots att han nått pensionsåldern. 
– Ja, jag har jobbat som lärare och amatörskådespelare genom åren. Instruerat och regisserat. 

Nu ville jag efter möjligheter att jobba ihop med amatörer igen, säger Mats. 

Pjäsen Klassfiender skrevs av dramatikern Nigel Williams 1978 – för killar i Londons slumkvarter. 

– Nu har vi tagit den till Norrsundet i stället, säger Louise och fortsätter: 

– Idén till pjäsen kom från regissören Mats.  Han har en enorm kunskap och är  en jättestor inspiration.  Han är van att jobba med ungdomar och han har bidragit jättemycket med sammanhållning och intresset för teater.

– Vi hade en annan idé först, men det gick i stöpet, säger Mats. Då föreslog jag  Klassfiende som jag tidigare satt upp. Den är ursprungligen skriven för killar.  Nu är det en kille, resten tjejer. 

– Det är tidspressat, kort repetitionstid, men det här ska vi få till. 

– Skådespelare hittade vi ett par teater-esteter på vasaskolan, några är från föreningen Pegasus och resten från Norrsundet. Klassfiende handlar om sex ungdomar som är i ett klassrum utan lärare för att de är så bråkiga.  De kommer på idén att undervisa varandra med berättelser från sina egna liv. 

– Du får en bra bild av varje karaktär, säger Mats. Ett gäng övergivna ungdomar utan stöd från vuxenvärlden, varken från hemmet eller skolan. 

– Det vill vi visa på, att de kanske behöver stöd, säger Mats. 

– Det är inte specifikt riktat till en viss ort. Utanförskapet ökar mer och mer i samhället idag och pjäsen känns ännu mer aktuell idag, säger Louise.   

– Det är våld och skjutningar i samhället. De ungdomarna måste fångas upp innan det är försent och det är det vi vill tydliggöra. 

Mats har satt upp pjäsen tidigare och menar att den har en rad viktiga poänger fast den är skriven för 46 år sedan. 

Louise Sannar, producent

– Jag såg den när den hade svensk premiär på dramaten i början av 80-talet. Den var otroligt häftig och bra. Rå, brutal och delvis vulgär, och det på nationalscenen – det var omtumlande.

– Jag har gjort den i Södertälje och nu ville jag göra den igen. Den handlar om människor som ingen tycker om. De förstör för sig själva hela tiden och övriga världen vänder dem ryggen.  Det ser vi även idag och de människorna finns och det växer fram ett parallellsamhälle idag, det tycker jag är förfärligt. Vi måste försöka ta tag i dem och ge dem den struktur de behöver. 

– Man ska se Klassfiende för den är väldigt aktuell och visar på hur det kan vara i dagens samhälle, säger Louise.  Det är något annat än ett historiskt spel, som vi ofta satt upp förr. Det här händer här och nu och det är lika viktigt att berätta.

Louise medger att producentrollen har varit än större utmaning än vad hon trott. 

– Det har varit svårt att överblicka alla delar. Men vi är ett glatt gäng, det är väldigt givande och det känns som alla är med även i framtida projekt. 

– Vi hoppas att kunna åka på turné i skolorna i Gävle efter att den visats i Norrsundet. Men det är Gvle kommuns beslut, det får vi se, avslutar Lousie.