Profil: Olle Thåström
Denna artikel producerades ursprungligen i Kuxabladet v50 2016. Alla bilder är tagna i samband med en intervju november 2024
Olle föddes i Karlstad 1944 och bodde granne med öppna fält med kor i hagarna. Han beskriver sin hembygd som annorlunda då i jämförelse med idag.
-Vi bodde halvvägs ut på landet, idag är det ansett att vara ganska centralt. Det är bara 1,5 km till centrum, beskriver Olle.
Hans far, Paul, var polis och mamma Eva hemmafru. När Olle var knappt 10 år gammal utökades familjens tomtyta och Paul byggde ett hus till på tomten. Olle växte upp i anslutning till en byggarbetsplats, vilket satte sina spår. Han bestämde sig tidigt att han minsann skulle bli arkitekt.
-Så blev det inte, men jag blev ingenjör till slut, skrattar han gott.
Efter studenten 1963 följde den då obligatoriska värnplikten. Studierna till byggingenjör inleddes i Uppsala 1965 vilket också skulle bli den ort han gjorde till sitt hem en lång tid framöver, efter att en kortare period arbetat på Lidingö. I jobbet har Olle haft många olika roller. Bland annat som konstruktör, planerare, kontrollant och projektledare.
– Nu är jag är specialist. Det finns ett ”hemligt språk” som inte ens alla i branschen förstår, ett precist regelverk och en praxis som tyvärr ibland används fel och feltolkas på grund av brist på kunskap. Det är inom det här specialområdet jag arbetat många år före pensioneringen och även efter.
Olle och hustrun Gudrun Strömstedt Foto: Henrik Westberg
Han menar att många tekniska beskrivningar är så dåligt utförda att han ”får knottror på ryggen”.
– Ibland tar man sig inte ens igenom första sidan utan att hitta tokiga saker. Jag förstår bättre än de flesta hur det kommer sig att ”Det alltid blir fel”, suckar Olle.
Han hör också till den första generationen som arbetade med datorer då de fick sitt genombrott i svenska kontorslandskap, industrier och skolor.
– Mina första programmeringsövningar gjordes med hålkort, skrattar Olle. Den yngre generationen vet knappt vad det är.
– Jag blev den första manliga deltagaren på kurs i ordbehandling på kontoret, det var sekreterarna som hade monopol på nymodigheterna.
– Att skriva anteckningar för hand och vänta på att få dem skrivna på dator av någon annan kändes som en omväg. Fingersättning hade jag med mig från skolan när vi gjorde en skoltidning.
Datorintåget fortsatte under 80-talet. Med ekonomiprogram och CAD, Olle var intresserad och blev till slut ensam IT-ansvarig för 260 personer.
– Det blev under en period ett heltidsarbete med inköp, service och resor från Luleå i norr till Malmö i söder.
Olle var med då infrastrukturen växte fram, med datakommunikation och servrarnas intåg.
– Jag hade möjlighet att nörda ner mig i vad jag ville. Åkte på konferenser och träffade intressanta människor, jag förstår inte alls hur jag hann med att jobba.
Järbo upptäckte Olle första gången under sin tid som studerande. Ett antal år senare följde han med en tidigare klasskamrat och hälsade på hos dennes föräldrar, som bodde på orten. Där var vi vid ett flertal tillfällen. Det var genom den familjen Olle fick möjlighet att köpa gården där han idag bor.
– Jag fick kontakt med säljaren 1974 och till slut blev det affär. Ett fritidshus i Järbo i form av en gammal gård med renoveringsbehov passade perfekt!
1982 träffade han hustrun Gudrun som Olle beskriver som den viktigaste personen i hans liv. Paret har tillsammans sonen Per som bor i Köpenhamn.
– Vi har närmare till Anna, Gudruns dotter från en tidigare relation, och hennes barn i Uppsala, dit åker vi rätt ofta.
Idag är Olle pensionär men har hållit sig kvar inom det byggtekniska med utbildning och rådgivning. Nu har han definitivt lagt av – ganska säkert.
– Jag är nyfiken av mig... Men såvida ingen ringer har jag definitivt lagt av, säger han leende.
Det gamla dasset på gården har Olle själv byggt
– Yrket var även min hobby, jag får aldrig nog.
2008 var året då Gudrun gick i pension och paret flyttade permanent till Järbo och anammade en ny livsstil.
– Gudrun är odlingsnörd. Vi är självförsörjande på potatis och har ett flertal odlingsbäddar och växthus, berättar Olle.
Vi tar en kort promenad till vinterträdgården, en inglasad yta i direkt anslutning till boningshuset. Här står många växter i blom tillsammans med inlagda godsaker i rymliga glasburkar.
– Här vet vi vad vi äter. Jag älskar lokalproducerat och hemlagat utan tillsatser. Vi äter inte jättemycket kött, men då det blir av är det av lokalt slag från Järbogårdar eller Ockelbo kyckling.
– Tunnbrödet vi precis åt är förresten väldigt lokalt. Hembakt med mjöl från Järbo Kvarn!
Han beskriver en frustration över hur många resonerar kring konsumtion; att kvalitativ mat inte får lov att kosta.
– Men det går utmärkt att spendera hur mycket pengar som helst på chips och choklad, man blir upprörd, betonar Olle.
Huset var rejält eftersatt och i stort behov av renovering när paret flyttade in. Det var praktiskt nog samma år som ROT-avdraget infördes.
– Vi gjorde det mesta själva i början men tog sedan hit en hantverkare. Han var tveksam till att ta på sig arbetet, så illa var det, men vi fick förtroende för varandra.
Huset har skalats av invändigt och utvändigt, sidobyggnaden bäckhuset har genomgått en rejäl upprustning och ladan fick ny grund och ny panel och slutligen nytt tak. Hur orkar man med ett så omfattande arbete?
– Jag vill göra saker ordentligt, från grunden, det är ett karaktärsdrag, förklarar Olle.
Han berättar att han är vattuman, men inte tror ett dugg på stjärntecken.
– Envis som en gris är jag däremot, skrockar Olle.
Lokalt har han engagerat sig i ett stort antal projekt, vilket han började med ganska snart efter att ha blivit Järbobo. Olle säger sig idag ha mindre fritid en någonsin och kalendern är mer eller mindre full hela tiden.
– Jag gick med i en studiecirkel kallad ”Järbo som vi minns det”. Själv hade jag inga sådana minnen men kände att det var ett bra sätt att lära sig mer om Järbo.
På gården hemma har paret vid ett par tillfällen haft getter (till låns) på sommaren. De har kanske inte alltid varit villiga att hålla sig i hagen men Olle tycker att sommargästerna har varit angenäma att ha nära.
– Inom Hela Sverige ska leva arbetar vi för en levande landsbygd, det kanske är ett sent uppvaknande, det kan utvecklas mycket.
Olle är även ordförande i Järbo Folkets Hus, kassör i Hela Sverige ska leva Sandviken och Björkmurens vänner och Omställning Järbo och aktiv i PRO och Järbo Hembygdsförening.
– Vi har fått nya vänner genom föreningarna och väl mottagna i bygden, vi gör vårt bästa för att andra som kommer hit ska känna likadant.
– Vi deltar i olika integrationsprojekt genom nätverket ”Frivillig i Sandviken”.
-Främlingshat är deprimerande. Nya kulturer berikar vår vardag, inavel är däremot skadligt.
Olle har alltid varit pigg på ny teknik. På ladugårdstaket sitter ett antal solpaneler och i marken ligger fiber sedan ett flertal år tillbaka.
– Jag har varit sån genom hela livet, förändring är inget hot.
Med den bakgrund han har inom IT-utveckling är det kanske ingen överraskning att Olle intresserade sig för internet.
-I internets barndom började jag med hemsidor och håller på med det för mina föreningar.
– HTML 5 och CSS3 fyller mina krav på systematik, bara för övnings skull, och i stället för korsord, bygger jag om gamla sidor och hittar på nya projekt, berättar Olle Thåström, 72 år.
Han ligger bakom Facebooksidan Järboportalen och den lokala nyhetssidan www.jarbo.biz.
– Om ingen skriver ner någonting blir det snabbt bortglömt, jarbo.biz blev en kanal för det och jag har lagt upp nyheter där sedan 2008. Det har gett en massa kontakter och kunskap, berättar han.
Om inget hamnar vare sig i tryck eller på internet skapas ingen dokumentation över vår samtid.
På skrivbordet har Olle en pärm (av många) med gamla tidningsurklipp som han delvis kommer att digitalisera.
– Det skrevs om allt, dagligen fanns 3-5 artiklar om Järbo, idag kanske det blir något i dagstidningarna var tionde dag.
Detta var en av anledningarna att Olle började samarbeta med Kuxabladet som varit en kanal för att nå ut med lokala händelser från Järbo.
– Om inget hamnar vare sig i tryck eller på internet skapas ingen dokumentation över vår samtid. Det är ett väldigt viktigt arbete, betonar Olle.
Men det är inte bara den senaste tekniken som omfamnas. Olle tillverkar även hemslöjd som Gudrun brukar sälja. Det blir bland annat brödspadar och handtag till osthyvlar.
– Det är inget man blir rik på, men mycket av det jag tillverkar är svårt att få tag på.
Han har även konstruerat en maskin att musta äpplen i. En verksamhet som även allmänheten kunnat ta del utav.
– I somras mustade vi och fick nästan 500 liter äppelmust. De överblivna äppelresterna kunde jag ge till getterna, man kan lugnt säga att jag blev deras favorit när jag kom med sådana godsaker.
Huskatten Leo, med sin lejonfärg, springer över gården när Kuxabladet tackar för sig. Olle förklarar att han är skygg, men trivs på jättebra på gården. Ett kännetecken han delar med sin husse, som tryggt står kvar med båda fötterna i myllan och vinkar farväl.
Fler profiler på Kuxa.se
