Alla som spelat hockey i Ockelbo känner nog Jesper Nyström, som varit både spelare och tränare i många år. Men nu väntar nya äventyr. Den här veckan befinner sig nämligen Jesper Nyström i Slovenien där han tävlar i långbåge för Sverige. Efter att tidigare ha vunnit SM i veteranklassen 50+ och med vetskap att han skjuter jämnt med de bästa i Sverige inledde han en elitsatsning under sommaren 2023.

– Nu tävlar jag på elitnivå, det har gått ganska bra och är kul, säger Jesper.

Bågskytte har inte varit Jespers enda idrott, utan är något han började med för fem år sedan i sällskap med sonen Albin Nyström. Innan bågskyttet hade Jesper ett engagemang inom hockeyn, som varade i 51 år.

– Jag började som sexåring och var aktiv som spelare och sen ledare till och med förra säsongen.

*Ett slags mål i 3d-skytte. Avstånd och storlek varierar förstås. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet*

Jesper kom med i a-laget i Ockelbo som femtonåring, på den tiden låg ishockeyn under Ockelbo IF.

– Bland dem som spelade fanns brorsan Jörgen, Lasse Landström, Tobbe Larsson, Tomas Ivarsson, Bengt Nilsson...

Under drygt femton år var Jesper aktiv i a-laget och fick se yngre spelare komma in och ta för sig.

– Hockeyn fick ett rejält uppsving då vi fick konstfruset. Vi var ett bra lag och då vi kunde träna och tävla med samma förutsättningar gick det bra.

Jesper minns hur det var innan den konstfrusna planen anlades, då behövde matcher flyttas fram. Ockelbo inledde ofta första månaden uteslutande på bortaplan.

– En säsong spelade vi sju matcher på elva dagar för att hinna klart...

– Vi tävlade i de två lägsta serierna. Då vi till slut fick konstfruset här började de andra bygga ishallar och vi hamnade på efterkälken igen.

Under hockeykarriären, och än idag, har Jesper haft Atlings maskinfabrik som arbetsgivare.

– Det var viktigt att kunna jobba på hemmaplan, jag kunde anpassa mina skift.

Resorna blev många och ofta till samma platser, Jesper började tröttna och bestämde sig en dag som 29-åring att han nog skulle bli tränare istället. Men det finns många roliga och speciella minnen Jesper tar med sig. Som exempel spelade han en gång match i -27 grader, i Lindefallet. En annan gång hamnade lagets fordon bakom en folkvagn som kört fast, då tog tre gubbar tag fram och tre bak på bilen och lyfte undan den.

– Sen har jag även gjort mål från egen blålinje, vi skulle byta och jag drog den på mål. Den gick in, vet inte riktigt var målvakten gjorde där...

Jesper började som tränare för barn födda 1981 och sista laget han tränade var J18 truppen under 2023/24, där ingick sonen Linus Nyström. Var har Jesper hittat drivet att vara tränare?

– Det är kul. Man får träffa grabbarna och se framstegen. De åker fortare, de lär sig förstå att man måste passa och att se deras glädje när de spelar.

– Min filosofi är att man måste få med alla. Det gäller att fjärdefemman trivs också, är de glada och vill träna och spela då går det bra.

– Du har ditt lag, det är dem man ska göra bättre. Från topp till botten. Om den som har minst talang känner sig motiverad fungerar det.

Att vara tränare beskriver Jesper som nära nog ett deltidsjobb.

– Du kan inte gå på rutin, det blir inte bra. Allt kräver en idé och planering.

Då sonen Linus började på gymnasiet blev det för mycket med studier i kombination med träning för honom och Jesper tyckte det var läge att kliva av.

– Det är en svår avvägning och en lurig balansgång. Det blev slitigt, men vi avslutade med en bra säsong.

Satsning på bågskytte

Jesper är nu för första gången på 51 år helt ledig från ishockeyn. Men han befinner sig ändå ofta i Ugglebo Arena, där en bågskyttebana finns. Jesper började skjuta tillsammans med sonen Albin, som på ett vis bestämde vad pappa skulle köpa för båge.

– Jag tänkte att jag lika gärna kan vara med som att sitta och titta på. Albin sa att alla gubbar skjuter långbåge, och så blev det.

Nu har han gått från en lagidrott till en individuell idrott.

– Man kan inte skylla på något annat än sig själv, till och med vädret är samma för alla.

Inom långbåge är VM den största tävlingen, då det momentet inte finns på OS, och ungefär 300 skyttar deltar.

– Det handlar om så kallat 3D skytte, vi skjuter på avbildade djur ute i miljöer.

Jesper framhäver att det är den svåraste formen av bågskytte.

– Det är inte direkt som att skjuta på en statisk tavla i kontrollerad miljö, då träffar du om du gör allt exakt lika. Vi står ofta i kuperad teräng och ska sikta högt och lågt på mellan 5-30 meters avstånd.

– Är planläggaren elak kan det bli en räv på 30-meters håll, vilket är ett svårt skott.

– Vi får två skott på varje mål. Vi går längs en snitslad bana och skjuter allt som allt på 24 mål.

I svenska landslaget är det 12 skyttar som klarat kvalgränserna och kunnat åka på VM i Slovenien. Jesper tävlar i tre klasser, individuellt, lag och mix.

*På baksidan, hemma på tomten, har Jesper anordnat en bana för att kunna öva när andan faller på. Foto: Henrik Westberg, Kuxabladet*

– I lag tävlar en med varje slags båge tillsammans. Jag är den ende i truppen med långbåge.

Individuellt satsar Jesper på att nå slutspel, dit de sexton bästa når.

– Svenskarna brukar komma mellan 7-15 plats typ. Många av dessa har jag skjutit jämnt med.

Sin primära styrka som skytt ser Jesper som lugnet, han är inte den som stressar upp sig.

– Alla har noll poäng än så länge. Det är bara att göra sitt bästa.

– Jag har även långa armar och en båge på 36 pounds. Det motsvarar ungefär 23 kilo på fingrarna. Pilen går därmed snabbare och det kräver mindre finjusteringar.

Sedan semestern har Jesper tränat sex dagar i veckan, ett normalt skjutpass är 45 minuter, men det ingår även styrketräning på gym. Han går in som 58-årig debutant i VM sammanhang, där han tävlar mot många som är betydligt yngre.

– Åldern är en sak, men det är själen som räknas och där brukar min sambo Carina säga att jag är kvar i tolvårsåldern.

Featured