Ett återbrukskalas där växthusen imponerade
Växthus. Foto: Pär Erlandsson.
Vare sig det är gamla rörkopplingar, mammas påslakan, en ärvd smidesdetalj eller den loppisfyndade gardinen kan det finnas en stor tillfredsställelse i att ge gamla ting ett nytt liv. Det stod helt klart när Eko-torget och Wij Utbildningscenter bjöd in till ett återbrukskalas i slutet av augusti.
Vädergudarna hade återigen bestämt sig för att strunta i vad prognosmakarna utlovat. Men den här gången med ett positivt resultat. Det utlovade spöregnet uteblev och ett hundratal besökare kund gå helt torrskodda bland stånden och inspireras av hur man lagar sina favoritbyxor så de nästan blir snyggare än innan och hur ett begagnat kopparrör blir till en toapappershållare som osar modern industriinspirerad design. Och inte minst hur gamla fönster blir till vackra växthus. För om det fanns något tema på kalaset så var det återbrukade växthus.
Återbrukat växthus. Foto: Pär Erlandsson
Finsnickaren Jonas Willems, Storrönningens Hantverk AB i Ockelbo, visar bilder på det växthus som han har byggt på uppdrag av konstnären Maria Forsling Jenke i Stenbäcken. Hon har ritat det med utgångspunkt från gamla fönster och dörrar från Missionskyrkan och Perslundaskolan i Ockelbo.
Jonas Willems. Foto: Eva Bingel
– Som snickare är det kort sagt väldigt kul och utmanande att jobba med återbruk, säger Jonas Willems. Man måste anpassa sig till det som finns och det ställer krav på både kreativitet och yrkesskicklighet. Sen tycker jag rent generellt att det är viktigt att vi tar tillvara på de material och resurser som redan finns.
Pär Erlandsson. Foto: Eva Bingel
Hans kollega Pär Erlandsson som ligger bakom Pärlans Bygghantverk och Barrolin Byggnadsvård i Ockelbo, visar bilder på familjens växthus i Vallsbo.
– Det ”råkade bli” säger han. En tidigare sank grop på tomten fylldes igen efter en ombyggnad och förvandlades till en kulle. Där passade plötsligt den sten de tidigare hade köpt billigt. Det blev en uteplats.
– Sedan upptäckte de att de stora drivbänksfönster som vännen och kollegan Lars Krantz hade släpat med sig till Ockelbo på 1970-talet, från ett slott i Stockholmstrakten, passade perfekt till måtten på stenen. Då blev det plötsligt helt självklart att bygga ett växthus där.
Grunden till växthuset utgörs av sten som tidigare har kantat gravar på en kyrkogård men som var kasserade och bortkastade. Under byggets gång fann dessutom Pärs morfars arv sin självklara plats.
– Jag var väl 15 år när jag fick välja något när morfars gård tömdes. Jag valde ett smitt hängsle som antagligen har använts för att hålla ihop syllvarv i en timmerkonstruktion. Nu, mer än 20 år senare såg jag plötsligt var det skulle passa, säger Pär.
Smidesdetalj. Foto: Pär Erlandsson
För Pär Erlandsson är det naturligt att återbruka. Det är ju det som byggnadsvårdare gör när de renoverar och restaurerar gamla hus. Ofta är det dessutom så att det är så hög kvalitet på materialet att det lönar sig att restaurera i stället för att bygga helt nytt.
Pär Erlandsson säger att det i synnerhet gäller gamla fönster. Där har glasen en fin karaktär och bågarna ofta mycket hög kvalitet.
– Jag har sett fönster från 1970- och 1980-talen som har ruttnat i virket och måste bytas ut. Sen ser jag väldigt många fönster från tidigt 1900-tal som är i perfekt skick.
Erika Åberg, känd från TV-programmet ”Det sitter i väggarna”. Foto: Eva Bingel
Byggnadsantikvarien Erika Åberg, känd från TV-programmet ”Det sitter i väggarna” var ett särskilt dragplåster på återbrukskalaset. Hon talade på temat ”Återbruk i trädgården – inspiration till växthus, orangerier och lite till”. Hela föredraget kretsar kring hennes och makens gård vid Dalälven där de med åren har idkat olika former av återbruk. Själva huset är återbrukat - det flyttades till platsen med hjälp av slädar vintern 1911.
– På den tiden var det enklare och mer ekonomiskt att flytta ett befintligt hus än att bygga nytt, säger hon.
En annan form av återbruk har varit att nästan arkeologiskt undersöka den mer än 100 år gamla trädgården som Erikas föregångare, Katarina Blomkvist, skapade. Den var helt igenvuxen när Erika och hennes man flyttade in.
Erikas orangeri. Foto: Erika Åberg.
– Jag var så rädd att förstöra men så småningom vågade jag sätta spaden i marken och inventera vad som fanns. – Inte nog med att vi hittade gamla mormorsväxter utan plötsligt sa det ”klonk”. I den gamla köksträdgården stötte vi på sten som visade sig vara gamla grindstolpar som använts för att rama in, skydda och bevara värme och fukt i odlingsbäddarna.
Erika Åberg berättar att hon under de 12 år som det tog att byta tak på boningshuset, dra in nytt vatten och avlopp, ny el och nytt värmesystem, gick och drömde om ett orangeri. Under den tiden hann hennes mamma bygga ett växthus av återbrukade fönster och dörrar. Det gjorde även svärföräldrarna, vilket ledde till att hennes lust till ett återbrukat orangeri bara växte.
Erikas svärföräldrars växthus. Foto: Erika Åberg
– Jag ville ha ett utrymme för umgänge och odling, ett uterum, ett myggskydd och ett rum för vinterförvaring av mina växter där särskilt olivträdet kunde överleva.
Hon berättar att de utgick från fönster som har suttit på folkskolan i Månkarbo och som en snickare fick laga skadade delar av.
Norrväggen är byggd av återbrukat tegel från ett skånskt uthus som de hittade efter mer än ett års letande.
Men man måste se upp med återbrukat material. Till exempel kan tegel från stallbyggnader innehålla skadliga mängder av ammoniumsalter och tegel från industribyggnader kan vara förorenade av tungmetaller som man heller inte vill ha in i sitt hus.
Men man måste se upp med återbrukat material. Till exempel kan tegel från stallbyggnader innehålla skadliga mängder av ammoniumsalter och tegel från industribyggnader kan vara förorenade av tungmetaller som man heller inte vill ha in i sitt hus.
Erika Åberg vill också rekommendera att man tar hjälp av en byggnadskonstruktör, i alla fall om byggnaden ska bli lite högre.
– Det är viktigt att räkna på exempelvis vindlaster, tryck och drag när man bygger lite större konstruktioner så att det inte händer otrevliga olyckor.
Golvet i orangeriet, som har golvvärme, är ett gjutet lergolv, bestående av lera, halm, vatten, sand och linolja och det är sedan målat med äggoljetempera. Även den öppna spisen som står vid norrväggen är återbrukad. Den tillverkades på 1960-talet i Handöl i Jämtland.
Erika Åberg konstaterar slutligen att återbruk tar tid. Betydligt längre tid än att bygga nytt. Men det är å andra sidan väldigt roligt och lärorikt, förutom det att man använder sådant som redan finns och därför sparar resurser.
Mer om trädgård och hantverk på Kuxa.se
