Ödmårdens Dag - en viktig dag för Oklagård

Ödmårdens Dag är ett årligt återkommande evenemang vid Oklagård och Stavkyrkan i Norrbo, i Ockelbo. Bakom evenemanget står föreningen Ödmårdens stavkyrka/kultur Oklagård och drivande i föreningen är Anders Woxberg som byggt stavkyrkan och rest timmerhusen på gården med sina egna händer. 

– Jag vill verkligen att den här återkommande dagen som vi firar skall vara en del av att föra fram kunskapen om och att göra den sägenomspunna gränsskogen Ödmårdens historia levande. Denna vision började ta form redan på 1980-talet. 
– Därför var det glädjande att så många yngre ockelbobor deltog i denna folkfest - och vi vill att den ska vara så ”bred” som möjligt.

Ödmårdens Stavkyrka

Då på 80-talet kunde inte Anders drömma om att han skulle bygga en stavkyrka. Eller att det skulle bli en kringbyggd innergård här. Oklagård har vuxit fram efterhand, som han beskriver det.
– Det fanns hundra träd här på Svalbacken och obruten mark. Första gången jag kom hit tänkte jag att här, där det var en öppen glänta, kan vi ställa huset. Det var 1976. 
– Jag var 27 år när Anna-Kari och jag först bit för bit rev och sen flyttade hela stora huset 300 meter ifrån granngården och hit. 
– Efterhand upptäckte jag att jag hade ett historiskt intresse och känslan för timmer hade jag redan i blodet. Farfars farfar som jag fick namnet efter - ”gammel-Anders”— han som tog namnet Woxberg — han var timmerman och snickare, liksom hans son och sonson. Så det är väl genetiskt. 
– Jag utbildade mig till sjuksköterska, och det blev födkroken i mitt liv.
– ”Timmernojan” som jag kallar den blev mitt största intresse istället.  

Cosplayaren Christoffer Malm är utklädd till munk. 
– Jag är en vandrande munk från 1100 - 1500 talet. Från ett förmöget kloster.

Många av byggnaderna på gården är ditflyttade, en del omgjorda och medeltidslängan är nytimrad med fähus, eldhus och långsideshärbre. 
– Fähuset byggde jag enbart med yxa, fällde träd och högg dem i längder, gjorde knutar och klöv takveden, byggde utan spik som man gjorde för tusen år sen, men det gör man bara en gång. 
– Många kommer hit enbart för stavkyrkan men blir sen ofta fascinerade av de andra byggnaderna och vad som finns i dem.

Sagan om Okla, gavs ut 2021,

Under åren har det blivit tre böcker och några häften. 1988 kom sågverksboken ”Träpatron och ribbkusk” – det är en dokumentation om Ockelbo och Lingbos ångsågsepok.
– En ribbkusk var alltså sågverkets simplaste sysselsättning, ett jobb för nyanställda småpojkar. Den boken arbetade jag med i tre år. 
– Då kom också visionen om Ödmården in tack vare trädgårdsmästaren Ove Andersson. 
– ”På klövjestigar genom Ödmården” kom ut 2005. Det är en större beskrivning av storskogens historia, sägner och legender med rövarromantik och egna funderingar och slutsatser. 
– Jag letade bland annat uppgamla försvunna stigar, som Finnstigen, den klövjestig och pilgrimsled som på rullstensåsen sökte sig norrut ifrån Ockelbo och upp mot Hansbobygden. Den ska ju vara ännu äldre än den stora Helgonleden som gick utefter kusten. 
– ”Sagan om Okla” gavs ut 2021. Där tog jag namnen från vår kända runsten och utgick från sägner i trakten som jag kopplade ihop med egna antaganden och fantasier. Tankar som kom på pränt efter många års funderingar.

Under Ödmårdens dag, får du själv njuta någonting, undrar jag? Anders skrattar till.
– Jag hinner inte med att prata med alla som jag skulle vilja eller uppleva alla aktiviteter. Men jag får det berättat för mig i efterhand.

Anders Woxberg

– Tanken bakom det hela är att det ska vara en dag där alla ockelbobor och folk i förskingringen skall hitta och kunna uppleva något intressant. Därför lägger vi även in bredare musik än enbart folkmusik. 

– Visor till gitarr, hemlig gäst, var uppskattat. Det var Fröken Berglunds Trio med gitarr, ståbas och flöjt. En annan som spelade var Bernt Lindström, duktig riksspelman på horn och olika pipor och flöjter. 

– Och innan det var det allspel. På kul listade jag alla instrument som spelades under dagen. Det var fiol, hardingfela, vevlira, mandola, nyckelharpa, moraharpa,bock- och kohorn, spilopipa, gitarr, tvärflöjt, ståbas och hjortskinnstrumma.

– På stavkyrkoguidningen som jag hade kom också många intresserade personer. Sen har vi fått besked av många som deltagit att de gärna vill återkomma nästa år. 

Elsie Hovanta

– Det var mäktigt när riddarna kom ridande in på gården och att se barnens förundran och förtjusning. 


Elise Hovanta driver eget bokförlag, är arkeolog och håller även i timringskurser. 
– Det var 23 år sedan jag kom hit, sedan 1998 driver jag Knights förlag som ger ut böcker om
Gästriklands, Upplands och Hälsinglands historia. 
– Dräkten jag har på mig är Högommannen, Sundsvall. Han hittades i en grav från 400-talet e.Kr i Selånger. 
– Han begravdes i kläderna, en ryttardräkt och det märks när jag rider i den, för det är ingen söm som sitter fel eller skaver.  
– Knapparna som jag ännu inte satt dit, skulle visa att han var en herreman.

Text och Foto: Henrik Westberg