Den 16 juli hölls den kombinerade Hembygdsdagen och Pål-Andersstämman på Pålsgården i Ockelbo. Med och arrangerade den sistnämnda var Julia Woxberg, som också spelade under dagen, samt Gerd Olsson, som dansade med Ockelbo Folkdanslag och sjöng med Kvinnfolk.

Trots att dagen var kall lockades många besökare till Pålsgården.

– Det blev väldigt lyckat, berättar Julia. Jag fick nypa mig lite i armen hur bra det blev. Jag har varit på Pålsgården sedan jag varit spädbarn och jag blir så lycklig och glad där.

– Jag har sprungit som barn längst stigarna där, dansat, spelat. Det har varit en levande gård. Men det har gjort lite ont att det varit så lite aktivitet senaste 15-20 åren. Det är en så fin gård och den ska vara levande. Det blir det med fest, hantverk, musik och dans. Det hör till en sådan här gård som Pålsgården.

Gerd håller med och berättar att det bland annat bjöds på tovning, smide, bakning, utöver musiken och dansen under dagen.

– Jag har varit engagerade i dans och sång, sedan barnsben, berättar Gerd. Varit med i Ockelbo folkdanslag sedan början på 70-talet. Sjungit sedan jag börja sjunga, under dagen sjöng jag med Kvinnfolk.

– Det är folkvisor och låtar som funnits sedan början av 1900-talet. Jag har skrivit ner, de som finns här i Ockelbotrakten.

– Det började med att jag blev intresserad av gamla danser från början av 1900- talet som Benno Eriksson och Tony Wretling, har tecknat i boken ”Som förr, äldre dansformer Gästrikland”.

*Collage från Stämman. Längst till höger i högra bilden står Gerd Olsson. Foto: Julia Woxberg*

– Jag vill speciellt lyfta fram Nils Erik och Sigrid Larsson som lärde ut danserna i början av 80-talet. Utan deras arbete hade mycket varit bortglömt idag.

– Men det finns mycket nedtecknat från Ockelboområdet, och byarna Åmot, Ulvsta, Gammelboning bland annat. Det är viktigt att föra danserna och sångerna vidare. Det är ett kulturarv.

Julia berättar att Owe Andersson och Anders Woxberg startade Pål-Anders spel & dansstämma 1984.

– De höll på i knappt 10 år. Sen tog folkmusikfesterna på Oklagård vid. Som en spelmansstämma kan man säga. En artist kom och spelade, något spelmanslag

och buskspel som man säger.

– Buskspel är ju som att jamma kan man säga. ”Kan du den här låten” sedan kör man där man står, ute i buskarna eller var man nu befinner sig förklarar Julia.

– Nu var det kallt under stämman, då satt de inne i rummen i husen Pålsgården och spelade.

– Hembygdsdagen och Pål-Andersstämman lappade över varandra, säger Julia.

– Och stämman tjuvstartade redan under fredagen, på Oklagård. Pålsgården och Oklagård har blivit betydande för folkmusik och sådana här fester.

– Susanne Rosenberg är en av de främsta och ledande sångerskorna i svensk folkmusik och hon bedriver även forskning, berättar Julia. Hon sjöng i Stavkyrkan och hade även kurs i folksång som anmälda kunde delta i.

– Hennes man Sven Ahlbäck uppträdde på Pålsgården och han är rikskänd spelman. Båda jobbar som professorer på Kungliga musikhögskolan i Stockholm.

Han är traditionsbärare efter Järnberg, som var en familj gästrikespelmän. Julia förklarar att temat för stämman var finnskogsmusiken och danserna.

– Det är skogsområdena här, som finns i östra Dalarna och över norra Gästrikland, södra Hälsningland. Ett annat namn som pappa (Anders Woxberg) har jobbat mycket för är det medeltida namnet Ödmården.

– Ödmården det var en gränsskog mellan Svea rike och Norrland som folk var rädd att passera.

– Falu spelmanslag var här och spelade Bingsjömusiken.

– Vi har jättemycket Ockelbo-låtar. Ingrid Rodebjer, en lovande ung spelkvinna från Gotland, berättade och spelade låtskatten från Karl Lindblad och han bodde i Lingbo.

– Lindblad hade speciella låtar, flikar Gerd in. Han tog inte över dem utan komponerade.

– Ja, precis som sånger och sägner så har man ett arv efter en spelman, förklarar Julia. Men man vet inte om det är den spelmannen som skrivit, det har ju förts över från generation till generation. Men förmodligen har många av de här låtarna rötterna i 1700-talet, säger Julia.

– Vi dansade danser från Vinntjärn och Svartnäs på dalsidan, berättar Gerd. Danserna kan ses som varianter av en typ av hambo, en polska eller en valsvariant som de gjorde på den tiden. Det är som dialekter det här med spel och dans. Det här dansade man i den här byn, så här gjorde man.

– Sedan fanns det skojdanser, som björnvalsen. Som karlarna dansade mot varandra och mätte sin styrka. Den börjar med att de brottas nästan, sedan lyfter de varandra varannan gång i takt med valsen. – Det här är mer folklig fri dans, utifrån olika punkter som man rättar sig efter.

– Ja, den var fantastisk, säger Julia. Den filmade jag.

– Spelmanslag kom från Falun och Sandviken och de vi kallar Ockelbo spelmän, en handfull. Så började de spela lite i stugorna och lite överallt. Tror inte det varit så mycket spelmän på gården på många år.

– Sen kom gruppen Patina enda från Jämtland och spelade. Spelmanslagen spelade också till dans på kvällen.

– Julia och Anders W. vi spelade våra egna låtar och sånger, Bernt Lindström spelade kohorn på tunet, sedan hade vi berättarstuga och visstuga.

Mikael Müller från Gävle berättade om Ockelbospelmän, han jobbar med en bok om det. Senare berättade Anders Woxberg Oklasagan på Ödmården.

– Vi hade publik ända från Småland och Dalarna, då är det extra roligt att berätta om bygden.

– I framtiden hoppas vi på att investera i ett bättre dansgolv. På 80-talet byggdes en utedansbana. Vi får fundera och diskutera saken, säger Julia.

Julia hoppas på att hålla liv i traditionen. De är inställda på att fortsätta. Vi har också haft konserter i Stavkyrkan under sommaren. I lördags hade vi musikcafé på logen. Sedan har jag haft småskaligt b&b.

Se programmet på www.oklagard.se