Den sista mars, 2022 avslutade Maria Hegestad sin tjänst vid Handelsbanken. Det efter en 38 år lång karriär, som sträcker sig över två banker, fyra decennier, otaliga och fantastiska kunder: men alltid i centrumhuset, i Ockelbo.

– Ja, förutom en liten avstickare då jag arbetade några dagar i veckan i Uppsala, och ett år på kontoret i Ljusne, tillstår Maria då vi sitter på hennes veranda, i släktgården i Åbyggeby.

Maria minns också den svåra perioden då banken rånades år 2000. Men mest har det varit fantastiska år och många härliga stunder, Nu, 58 år ung, är Maria ännu inte redo får pensionärslivet och hon har nya planer.

*Bank-nostalgi när Maria visar upp de minnes-saker hon sparat genom åren.*

Maria Hegestad började på Gävleborgs sparbank 1983, med fast tjänst 1985.

– Det var Rangvie Eklund som tipsade sin chef att jag var på väg att bli klar med mina studier i ekonomi. Jag har faktiskt aldrig behövt söka några jobb.

– På den tiden hade vi inte ens datorer. Företag kom in med stora luntor, säger Maria och måttar med händerna. De knappade vi in, rad för rad, siffra för siffra.

– Barn kom in med spargrisar och tömde mynten som rasslade ner i de olika facken i mynträknaren, som sedan sorterades i mynttuber.

– Då var det glas för hela kassan, det tyckte jag om. Sedan, många år senare skulle det vara ett öppet kontorslandskap och alla kunde höra samtalen som pågick.

På 80-talet låg banken där Ockelbo Folkbibliotek ligger idag. Sedan byggdes kvarteret Uret och Konsum flyttade till lokalen där Elon ligger nu.

– Då flyttade banken till mitten av centrumhuset.

– Det bästa med jobbet är att träffa kunderna i alla skeden av livet.

År 2000 skedde ett dubbelrån i Ockelbo och det är en händelse som präglat Marias liv sedan dess.

– Först var de inne på Handelsbanken, intill, i tio minuter. Sedan kom de in till oss på Föreningssparbanken.

– Polisen frågade om vad de hade för vapen. Men jag kan ingenting om det, jag visste bara att de hade vapen. Jag fick lämna signalement.

– De tog dem sen också, i skogarna runt Åmot, efter att de jagat dem.

– Den där händelsen påverkar mig fortfarande idag. Jag kan inte se på filmer där de skjuter och om det slamrar till med ett högt ljud kommer känslorna tillbaka.

– När barnen åkte snöskoter fick de ta på sig ”rånarluvorna” utomhus, för jag kunde inte se dem.

Maria minns och berättar. Händelsen ligger fortfarande nära.

– Men vi fick hjälp att bearbeta det. Min kollega Ingemar Andersson hjälpte mig mycket och Jan Åström, en av mina chefer, var väldigt stöttande och hjälpte mig tillbaka på banan.

– Det här levde kvar i många år och det var Jan Åström som föreslog att jag skulle flytta till att arbeta internet istället för ut mot kund. Det var vid samma tid som Swedbank omorganiserades och allt internt arbete gick till kontoret i Uppsala. Det kontoret blev jag ansvarig över.

Men även om Maria pendlade till Uppsala tre dagar i veckan var basen ändå alltid Ockelbo.

– Det var jobbigt att pendla och efter några år skulle verksamheten i Uppsala flyttas till Estland. Då blev jag erbjuden tjänsten i Stockholm, men det kunde jag inte ta. Jag trivs alldeles för bra här på släktgården i Åbyggeby.

De två husen, det ena från 1897 och det andra från 1700-talet, är Maria osäker på hur länge de varit i släkten.

– Det är något jag ska släktforska på. Men farmor föddes här 1897. Vi får se hur långt tillbaka det går.

2007 kom en fråga från Handelsbanken och 2008 påbörjade Maria sin tjänst där.

– Det har alltid verkat så trevligt där. Och jag har frågat om de inte sökt någon tjänst genom åren. När jag tackade ja var det lite som att komma hem.

Med 38 år i bankverksamheten har Maria träffat och hjälpt många kunder genom åren.

– Några kunder har jag haft med mig från det att jag började tills idag. Det känns väldigt svårt att säga hejdå. Det gick så fort när jag skulle sluta. Från det att vi fick beskedet till att stänga till att jag sades upp gick det alldeles för fort.

Maria är besviken på Handelsbanken och förfarandet kring nedstängningen av kontoret i Ockelbo och hur hon själv blivit behandlad.

– Det är tråkigt att banken tycker att man är för gammal vid 58 år. Jag blev övertalig då kontoret lades ner i Ockelbo. Jag var ju med Swedbank under 00-talet och all nedstängning och omorganisering och nu ser jag hur Handelsbanken gör precis samma resa.

– Det märks att Handelsbanken är ovana med att varsla personal, för jag har inte fått någon fråga om hur jag mår, ingen stöttning och ingen har brytt sig. Jag är jättebesviken.

– Men de stängde 180 kontor och sade upp 1000 stycken. Och såklart har en nyanställd 23 åring i Sandviken lägre löneanspråk än en 58 åring med erfarenhet, från det nedlagda kontoret i Ockelbo. Då blev jag bara en siffra i statistiken.

Besviken är också Maria över Swedbank-skandalerna, som det rapporterats om genom åren.

– Hur kunde de? Jag skämdes. När jag såg hur Bondesson antingen ljög eller hade noll koll.

– Men min erfarenhet är att det är lätt att det går för fort inom Swedbank. Det är fler kontroller inom Handelsbanken, det märkte jag.

– Min besvikelse var riktig, men jag hade många fina år på Swedbank och de var en bra arbetsgivare.

När kontoret i Ockelbo lades ner var det många som kom med blommor. Maria är väldigt tacksam för alla kunder hon lärt känna genom åren.

– Det var en dam, berättar Maria och hon är noggrann med sekretessen och nämner varken namn eller detaljer kring de hon träffat genom åren. Det var en dam som alltid kom in med blåbär och hallon, det var så fint. En annan gång kom en man in med Tomas Ledin-biljetter, min stora idol. Men då kontaktade jag faktiskt HR och mycket riktigt fick vi inte ta emot sådana dyra gåvor. Jag var tvungen att tacka nej.

Maria sitter vid bordet på verandan i hemmet. Hon berättar om sönerna Calle, som arbetar vid Ystad Saltsjöbad, och Wille som bor i Japan sedan 2007. Och om utbyggnaden där vi sitter, som hennes far var med och lade grunden till.

– ”Här ska vi sitta och dricka kaffe” sa pappa som såg dåligt och kände med handen längs grunden. Men det fick han aldrig uppleva. Men den här utbyggnaden är speciell för mig. Alla har haft med och motgångar i sitt liv, men att jag har mest följt med livet.

Maria har planer på att fortsätta sin yrkeskarrär, men nu på egna ben som konsult.

– Är det några av mina gamla kunder som fortsatt vill ha min hjälp är de mer än välkomna att höra av sig till mig.