Intressesfären: Televisionen - en kort historik
Blev det svart i rutan under oktober månad? Eller kändes det som du plötsligt skaffat nya glasögon?
Under oktober har utsändningstekniken för marksänd tv förändrats i Sverige. Det är Myndigheten för press, radio och tv som beslutat att alla tv-kanaler i marknätet ska gå över från MPEG2 till MPEG4, det är en komprimeringsteknik som ger högre upplösning på bilden. — vilket har fördelen att vi nu får bättre kvalité på sändningarna. Tv4 fick jag plötsligt i HD-kvalité när jag tittade på sverigematchen senast. Tackar, tackar.
Men nackdelen kan vara om du har en tv eller digitalmottagare äldre än 13 år, för då stöds inte dvb-t2 (digital video Broadcasting - terrestial 2) och du måste köpa en ny tv eller mottagare. Men kolla först om det inte räcker med en ny kanalsökning.
Under mina 10 år i elektronikbranschen var jag med om många teknikskiften. Det är ofta marknaden som styr över teknikutvecklingen. Det vill säga, tv-apparater tillverkas enligt noga uttänkta långsiktiga planer för att den burk du har där hemma ska kännas gammal inom ett par år — och därefter trigga ditt köpsug.
Därför tänkte jag i denna krönika göra en liten svepande historisk genomgång av tevens teknikutveckling. Från begynnelsen till nu, taget ur mitt egna minne, helt utan källhänvisningar.
I begynnelsen gick tv-apparaterna från att vara nästintill runda bollar och de visade svartvit bild och hade monoljud. Teven var som en möbel och du hade bara en kanal. Men när kanal två dök upp (Och senare kabel, satellit och utökat marksänt utbud) var det förstås bra med en fjärrkontroll.
Färg-tv lockade förstås till nya inköp. Ljudet gick från mono till stereo.
När du hade färg och stereo var det lagom till att VHS och tv-spel dök upp, då blev det aktuellt att köpa en ny tv med ingången scart (för att slippa söka in kanalen som videon eller Nintendo var inkopplat på).
Då var din tv antagligen en 26” eller 28” storlek. Du hade säkert flera scart-ingångar för både video och DVD, satellietmottagare med mera.
Då lanserades widescreen med det nya formatet 16:9, för innan det var det 4:3 som gällde. De som var riktigt inne köpte en widescreen-tv och gärna med trinitron som gjorde att bilden var helt platt och inte buktade ut. Platt bild på tjock tv.
Lagom till att alla hade köpt sin tjock-tv utan utbuktande skärm, då lanserades de första platt-tv apparaterna, men till astronomiska priser.
Här någonstans lanserades också marksänd digital-tv och du var tvungen att köpa en box att ha på sidan av teven.
Platt-tv kom med både plasma och lcd-teknik. Snart var det 42” (platta men relativt tjocka) skärmar i var och varannat vardagsrum. Digitalmottagaren flyttade in i teven och du var tvungen att köpa en ca-modul för sätta i teven för att i sin tur sätta i kortet från tv-leverantören i.
42” apparaterna, ofta med plasma-teknik skulle snart bytas ut till 50” och LCD-apparaterna började sjunka i pris och fanns nu i storlekar 22” till 55” (från husvagnen till vardagsrummet). HD eran kom på allvar nu och det satt någon enstaka scart-ingång kvar på apparaterna men den nya standarden heter HDMI. Nya kablar och nya apparater.
Från HD-ready (720p) till Full-HD (1080p) till 4K (2180p). Upplösningarna har stigit under årens lopp med jämna mellanrum. Nu vill tillverkarna att vi ska köpa 8K, men personligen känns det som en upplösning vars nytta försvinner med antal meter du sitter i soffan från teven.
Bluray kommer och du kan köpa och hyra film i HD-kvalité. Men något som heter streaming börjar dyka upp och snart ska tv-apparaterna bli smarta sägs det.
Smart-tv kommer och du ska nu köpa en ny tv med inbyggt stöd för att nå streamat innehåll. Men de första apparaterna är otroligt långsamma i menyerna och tv-tillverkarna hittar nu ytterligare ett sätt att förnya sina apparater — att göra dem snabbare för varje ny generation.
Här någonstans kommer vi till flugan 3D — var och varannan tv ska ha möjlighet att (med glasögon, som i sin tur är aktiva eller passiva) kunna visa stereoscopisk bild.
Plasma fasas ut med Panasonic som sista tillverkare, men en ny teknik dyker upp på horisonten, OLED. Det är LG som lyckas utveckla tekniken till att nå konsumentmarknaden. Samsung försöker också tillverka OLED-paneler men misslyckas. Istället döper de sina nya LCD-apparater till QLED vars ordbild ligger fasligt nära OLED, vilket förstås inte är en slump.
Philips köper sina oled-paneler från LG, sitt operativ från Google (android tv) och sen kör de sin patenterade ljusrigg på baksidan som de kallar för ambilight.
Med OLED får konsumenterna ännu bättre bild än tidigare. Med QNED får de ännu ljus-starkare bild. LG marknadsför svärtan och en bild utan halo-effekter. Samsung marknadsför att du kan titta på deras apparater i ljusa rum utan att bilden känns dassig. Allting går att spinna till sin fördel i marknadsföringens värld.
Idag köper vi utan problem en 65” stor tv, som är tunn som en playwoodskiva och hänger upp på väggen. Vi tar för givet att teven ska ha stöd för alla vanliga och stora streamijngtjänster. 3D finns inte i någon apparat längre och även om ljudet är okej i de flesta tillverkares apparater förväntas du köpa ett kompletterande ljudsystem till din tv.
I närstående framtid är det nya tekniker på ingång. Det talas om QNED, andra generationens OLED, Micro- och Mini-LED. Bättre bild är mantrat. Högre uppdateringsfrekvenser (till tv-spelet) och nya standarder för att filmregissörens vision ska bli precis som den önskade på din tv.
Men mer om det får du läsa i en framtida krönika.
Fler krönikor på Kuxa.se
