Odlings PT - med en personlig tränare som stöd tog odlandet fart
Odlande handlar inte bara om gödsel och jordmån, säger Maria Torung-Fagerlund (t.v), utan även om tid, lust och nyfikenhet.
Hemma hos Kristina Löfström krymper gräsmattan stadigt medan trädgårdslanden växer. Hon är en av dem som har nappat på erbjudandet om att få en odlings-pt. Med sin personliga tränare Maria Torung-Fagerlund som stöd har hon tagit stora steg framåt i odlandet på villatomten i Ockelbo.
Kristina Löfström började odla grönsaker redan för tio år sedan då hon och hennes man flyttade från Gävle till Ockelbo. Men det är först i år som odlandet har tagit ordentlig fart.
– Jag har läst jättemycket om odling men man lär sig mycket mer med händerna eller genom att någon talar direkt med en och ställer frågor för att kolla att man har förstått, säger Kristina.
Hon berättar att hennes PT Maria till exempel har lärt henne väldigt mycket om gödsel och gödsling.
– Hon lärde mig begreppet grundgödsling och hur man underhållsgödslar, säger Kristina och visar sin gödselsoppa. Hon rör runt med en pinne i en hög plasthink fylld med lite blandat ogräs, bland annat vallört, nässlor och kirskål. Tillsammans med vatten ska det bli en näringsrik (och stinkande) gödselsoppa när den har stått till sig ett par dagar.
Vi går runt på Kristinas krympande gräsmatta och kikar på de rufsiga odlingsbäddarna. Kristina böjer sig ner och petar lite i halmen. Och där tittar det fram lite grönt, närmare bestämt rotselleri. Hon är lite bekymrad över att de är så små men Maria lugnar och säger att det är normalt, de är sena i starten.
Kristina har valt att satsa på täckodling som innebär att man täcker jordytan intill växterna med diverse organiskt material som hö, halm, gräsklipp eller växtrens.
– Känn här att det är varmare här under, säger Maria och sätter in handen under halmtäcket.
Hon har uppmuntrat Kristina att satsa på täckodling och förklarar att täcket dessutom bevarar fukt och minskar behovet av vattning, ökar mullhalten i jorden och hindrar ogräs från att växa in.
Kristina pekar på en rad med gröna spröt. Det är lök. I år i måttliga mängder men Kristina säger att det vore bra om de på sikt kunde bli självförsörjande. Maria räknar snabbt i huvudet, fem lökar i veckan i 52 veckor gör totalt 260 lökar, vilket inte är orealistiskt redan efter nästa sommar.
I ett av Kristinas lite bruna trädgårdsland lyser ett par knallgröna blad. De tillhör en pepparrot som har fått nytt liv efter en lång tillvaro i kylskåpets grönsakslåda.
- Jag såg att den började grönska lite och i stället för att kasta den så satte jag ned den i landet.
– Jag blir riktigt berörd när jag tittar på den och ödmjuk. Tänk vilken kraft som finns i en vissnande växt, säger hon och tillägger att odlandet, och att ha händerna i jorden har ökat hennes välbefinnande på alla plan.
– Det gör något gott med en att ha fysisk kontakt med det växande.
Vid en fikastund i den soliga trädgården filosoferar Kristina över hur kunskap förmedlas och även försvinner. Hennes morföräldrar hade ett småjordbruk, de odlade nästan allt till hushållet. Och tog hand om det. Deras kunskap satt i händerna och lite av den överfördes till Kristinas mamma, men sen bröts kontinuiteten.
– Det är väl typiskt för hur det ser ut idag. Våra farföräldrar visste något om odling och deras föräldrar ännu mer. Men på ett par generationer har kunskapskedjan brutits, konstaterar hon.
Kristina Löfströms personliga tränare Maria Torung-Fagerlund är biolog och har utbildning i bland annat småskalig ekologisk odling. Hon beskriver sin roll som personlig odlingstränare:
– Det viktigaste är att ge stöd där deltagaren befinner sig. Det handlar både om hur själva odlingsytan ser ut och hur livet i stort ser ut, säger Maria och berättar att man måste ta hänsyn till en mängd olika faktorer för att resultatet ska bli lyckat. Dit hör förutom jordmån, tillgång till vatten, sol och skugga, även kunskaperna hos den som ska odla, hur mycket tid och ork som odlaren har att ägna åt odlandet.