Från min mammas sida av släkten har vi ett sarkastiskt familjeuttryck som vi brukar ta till när något går fel: ”Ska ni si på nå’ panorama, ska ni komma hit!” Det betyder helt enkelt att vad som än hände, så var det så knäppt att det bara kan ske här. Antagligen inte helt sant, men det är ju heller inte meningen.

Uttrycket fladdrade förbi i mitt huvud när jag hittade denna historia i kommunalfullmäktiges protokoll.

I början av 1966 inkommer ett brev till fullmäktige från kyrkoherde Thorvald Pettersson. Han anhåller om att omedelbart få bli befriad från uppdraget som ledamot och vice ordförande i barnavårdsnämnden.

Men herr Pettersson är inte bra på att föra sin talan. När frågan den 21a februari 1966 ligger på kommunalnämndens bord kommenteras i protokollet att argumenten snarare visar att kyrkoherden borde stanna på sin post (§22). Dessutom finns det bestämmelser i kommunallagen om hur och när ett sådant uppdrag kan avslutas, och det hela rimmar illa med dessa. Därför anser nämnden enligt protokollet att bifall ska avstyrkas i kommunalfullmäktige (det vill säga ansökan avslås).

Det hela ser vid första anblick inte så komplicerat ut. Snopet för den stackars kyrkoherden, men inte värre än så. Men när ärendet kommer till kommunalfullmäktige i juni blir det plötsligt en het potatis.

§8 i fullmäktiges protokoll börjar helt lugnt med samma ordval som användes i nämnden, för att sedan ta en helt ny vändning.

”Stopp och belägg!” utbrister Sten Unné. ”Så där beslutade vi inte alls i kommunalnämnden! Det står fel i protokollet!” Unné hävdar att kommunalnämnden beslutat att bordlägga ärendet. Han får medhåll av L. Em. Åström och Sten Olsson. Den senare hade utsetts att justera nämndens protokoll men inte haft möjlighet till det på grund av sjukdom och hög arbetsbelastning. Hade han varit med på justeringen hade han protesterat redan då.

Till råga på detta säger Unné att han och Åström skickat in en skrivelse till nämnden om att ärendet måste behandlas igen, men ”att denna framställning nonchalerats av kommunalnämndens ordförande.”

Nämndens ordförande Erik Sundström försvarar sig med att protokollet justerats av två andra personer, och det som står där stämmer.

*Alla Anja Helldals texter från tiden hos Kuxabladet gav vi år 2022 ut i en bok betitlad “Förskingring, översvämningar och förrymda mördare. Ur Ockelbo kommunarkiv”*

Den så kallade nonchalerade framställningen finns dessutom med i bilagorna. Sundström får medhåll av fullmäktiges ordförande Bengt Jonsson, en av justeringsmännen.

Man kommer fram till den diplomatiska lösningen att ta beslut om bordläggning av ärendet denna gång. Vare sig man bordlägger eller rakt upp och ner avslår begäran om befrielse så blir ju resultatet detsamma – Pettersson får (åtminstone tillsvidare) vackert fortsätta i barnavårdsnämnden vare sig han vill eller inte.

Man kan ju fråga sig hur väl Pettersson kunde sköta sitt uppdrag om han tvingades att fortsätta även om han själv ansåg sig så illa lämpad.

I vilket fall har kommunalnämnden flera sammanträden efter allt detta utan att frågan tas upp igen.

Först den 7e oktober återkommer man till ärendet (§249). Nu får den stackars kyrkoherden stöd, av B. Laage-Hellman som menar att nämnden borde tillstyrka bifall i fullmäktige. Bengt Jonsson är av motsatt åsikt, eftersom Petterssons motiveringar fortfarande inte stämmer överens med vad kommunal-lagen säger om befrielse från uppdrag.

Man röstar helt enkelt. Tre ledamöter avstår, och Laage-Hellmans förslag om bifall vinner med 5-3, lagkrav eller ej. I fullmäktige rycker man på axlarna och går helt enkelt på nämndens linje utan vidare tillägg (§63). Därmed kan kyrkoherde Pettersson efter ett förvirrat år slutligen pusta ut.

(Petterssons brev har jag sorgligt nog inte kunnat hitta.)