Snart påbörjar vi en artikelserie om lokalhistoria. Vi kommer röra oss i Hamrångebygden, och först ut är en liten ort i mitten av Kuxaregionen, Viksjö. En gång i tiden var det en sprudlande industriort. Kol att driva ugnarna fick man från den kringliggande skogen. Arbetskraft från bland annat Hamrånge och tackjärn från Åmot och dess historia kom snart att röra både Ockelbo och Norrsundet.

Olov Thunman heter författaren bakom detta axplock av texter som vi kommer publicera. Vi träffade honom för en intervju, i hemmet i Sandviken.

Släkten Thunman går tillbaka ända till 1600-talet.

– Möjligen var de invandrande smeder från regionen Rheinland-Pfalz. Men kyrkböckerna i Hamrånge* brann 1721 under Rysshärjningarna, så det är svårt att gå längre tillbaka än så.

– Släkten fanns i Axmar bruk i fem generationer, berättar Olov och sedan i Norrsundet i tre generationer, ja, fyra med mig för jag är född där.

Intresset för historia började för Olov redan i 10-årsåldern.

– Jag tror intresset för just Hamrånges historia började något senare, i 13-årsåldern.

Men för intresset i stort varierar tiderna och epokerna. Jag är bland annat intresserad av vikingatiden, Andra världskriget och alla dess olika aspekter och Sveriges tillkomst.

– Det är lite som en fiskdamm, man slänger ut en krok och något dyker upp.

Olov blev examinerad lärare 1972. Hans första tjänst var i Mariestad och 1981 fick han tjänst i Sandviken.

– Då blev jag lärare på Hammargymnasiet, sedermera Bessemer.

Det blev totalt 40 år som samhälls-kunskaps- och historielärare samt lärare i psykologi. Efter pensionen vikarierade Olov en del på vuxenskolan, Komvux.

– Sedan har jag föreläst en hel del också. I mars planerar jag en föreläsning på Kanalkyrkan om Martin Luther (som initierade reformationen till protestantismen, red. anm.).

– Den föreläsningen har sitt ursprung i att jag och frun åkte runt i Martin Luthers fotspår i Europa. Där kombinerade vi både historieintresset med reseintresset.

Olov har satt ihop en hel del powerpoint-presentationer och varit runt och föreläst på ett flertal ställen, bland annat i Valbo, Bergby, Norrsundet och Storvik. Men sedan kom pandemin och allt fick sättas på paus.

– Jag säger som Peter Englund, Vi kan strunta i historien men historien struntar inte i oss.

De historiska texter som Olov skrivit är vad man kan kalla populärhistoriska, i att de är både lättlästa och inte går allt för djupt in i ämnet.

– Det är ju mestadels gymnasieelever jag vänt mig till genom åren, konstaterar Olov. Det är ingen grundforskning jag ägnat mig åt, menar han, utan jag sammanfattar utifrån andras böcker och texter. Men viss forskning blir det förstås när jag går igenom mantalslängder och röstlängder.

Den stora favoriten om Hamrånge är Hamrångeboken av Per Wikberg, från 1970. Olov tar fram den och visar.

– Den boken uppkom i samband med att Hamrånge kommun skulle slås samman med Gävle.

– Texten om Viksjö bruk, som är den tredje i serien om bruken i trakten. Där kommer nästan allting från Wikbergs bok. Andra källor är bland annat Beskows bok om bruksherrgårdar i Gästrikland.

Det märks att Olov brinner för lokalhistorien och han nämner en hel del intressanta fakta liksom i förbigående under intervjun. Som att Axmar bruk var den 15:e största i landet under 1600-talet, att Gästriklands största gravhög från Vendeltiden (tiden innan vikingatiden) eller tidiga vikingatid ligger i Hamrånge och den angavs som gravhög redan på 1600-talet.

Det har florerat än hel del ”Thunmän” genom åren?

– Ja, ni skrev ju i Kuxabladet om Josef Thunman, min farfar, entreprenören i Norrsundet. Sedan har det funnits en hel del Olov Thunman genom århundraden också. Till exempel är det många som känner till sången ”Vi går över daggstänkta berg”, den skrevs av Olof Thunman, kusin till Josef.

På många sätt kanske Olovs egna historieintresse börjat just på grund av att hans släkt är så pass dokumenterat eller kanske är det tvärtom? Utan intresset hade han varit relativt ovetande om sin släkts historia?

– Jag säger som Peter Englund, Vi kan strunta i historien men historien struntar inte i oss.

*Not. Egentligen har det aldrig funnits någon ort vid namn Hamrånge, närmast kommer Hamrångefjärden. Men socknen hette en gång Hamrånge (ursprungligen Hambrunge). Hamrånge kommun uppgick i Gävle kommun 1971. Idag kallas den platsen för Hamrångebygden, men vi har valt att skriva Hamrånge.

Text och foto: Henrik Westberg