Elvissamlaren - Ted Ekström

Kuxabladet befinner sig hos samlaren och Elvis-entusiasten Ted Ekström i Ockelbo. Filmaffischer hänger på väggarna, hyllmeter med böcker om Elvis, autografer på väggarna av skådespelare, musiker och andra som alla haft något med Elvis att göra. Och där på väggen, Teds absoluta favorit, en tavla med något alldeles speciellt. Men vad det är, återkommer vi till. 

Redan som trettonåring började Ted Ekström jobba hos Miladin Jovanovic på Ockelbo smide, han lärde sig snart hantera svetsen – vilket skulle komma att bli Teds primära verktyg i ett långt arbetsliv. På den tiden tjänade han drygt 50 kronor i veckan, pengar han hade i fickan då han tog cykeln ner till Ockelbo centrum. På andra sidan gatan från Ica, som än idag ligger kvar på samma plats, passerade han Strinbolds urmakeri vid nuvarande apoteket och från den intilliggande butiken, Branders radio, ropade Hulda Brander till Ted att de fått in en ny singel som han måste höra. Ted stannade tvärt, lutade sin cykel mot väggen intill och steg in i butiken. Ivrigt tog han på sig hörlurarna samtidigt som sjutums-singeln mötte nålen som sänkts ner på grammofonen. Efter några sekunder av karakteristiskt knastrande började musik ljuda i hörlurarna. Ted uppslukas helt av tonerna till "It’s now or never", året är 1960 – och han är redan då frälst Elvisfanatiker.

Ungefär så kan det ha sett ut en dag då Ted införskaffade ny musik i en lokal butik på det tidiga 60-talet. Idag är Ted 75 år och har samlat på Elvisföremål sedan han var barn.

– Det började med filmisar(filmstjärnor på en typ av samlarkort, red. anm.) och då mest Elvis. Första låten jag fastnade för var “Don’t be cruel”, som släpptes 1956, berättar Ted.

På Radio Luxemburg kunde Ted höra sina hjältar, med Elvis i spetsen, spelas ofta.

– Jag brukade ratta in det på kvällarna och lyssna. Man var även tvungen att höra Sveriges Bilradio med C.G.Hammarlund, de spelade alltid en Elvis-låt i programmet.

Ted tycker att Elvis är en fascinerande person, som var generös med pengar och gillade att överraska.

– Det finns många historier om Elvis som var väldigt givmild. Elvis fick en gång se en artikel om en kvinna i Memphis som föddes utan armar och ben.  Då köpte han den tidens modernaste rullstol och åkte dit med den.

– Vid andra tillfällen har han skänkt en helt ny bil till okända personer, som den svarta kvinnan som stod utanför bilhandlaren och tittat in genom skyltfönstret.   “Kom då, vi köper den”, sägs det att han sa. Kvinnan visade upp sin bil många år senare, så den historien är sann.  

– Elvis glömde aldrig sina fattiga rötter och ville gärna hjälpa andra. 

– Han var även en perfektionist i studion. Jag har en bok som heter The Elvis sessions, i vilken alla studiotagningar finns nedförda. Den version av “Hound dog” som vi alla känner igen är till exempel 30:e tagningen!

Teds berättelser saknar inte förankring, han har varit med på åtskilliga resor och mött personer som spelat med eller på något vis varit en del av Elvis liv.
– Svenska Elvis fanclubens resor anordnades av Bruno Tillander och engelska motsvarigheten sköttes av Todd Slaughter.

Redan 1980 gjorde Ted sitt första besök i Memphis och Tupelo, orten där Elvis föddes. 1982 öppnades Graceland, Elvis hus, för allmänheten och Ted åkte över samma år. Men han hann inte se Elvis i verkliga livet, han gick bort 1977, blott 42 år gammal.

– Folk reste inte på samma vis då som man gör idag. Sen att Elvis dog kom ju plötsligt, även om det inte var jätteöverraskande – med tanke på övervikt och pillerberoendet han kämpade med.

– Han tog piller för att vakna och för att somna, det var inte hållbart. Det sägs att han var hårt pressad av sin manager att dra in mycket pengar.

– Elvis showade i Las Vegas och Lake Tahoe från 1969 och mer eller mindre till sin död 1977. Det blev 1200 konserter, ibland spelade han tre gånger om dagen. Även om han verkade sliten och sluddrade i mellansnacken höll sångrösten klass ända till slutet.

Ted hade även sin egna fanclub i mindre skala, betitlad Sesis – vilket står för Sex Elvissamlare i Sverige.
– Våra möten pågick på 80-90 talet, vi bor utspritt över Sverige. Genom åren träffades vi hemma hos varandra, käkade och hade frågesport. Det var trevliga stunder.

I Las Vegas hade Elvis även en period en svensk pianist vid namn Per Erik Hallin, som hans körtjejer träffat på ett gospelkonvent i Sverige.
– Lite skämtsamt hade “Pete” sagt till dem att om Elvis behövde någon pianist kunde han ställa upp. 
– Pete, som Elvis kallade honom, spelade under två år med Elvis och fick även framföra sin egna låt “I couldn’t live without you” på scen ett par gånger.
Ted har ett stort kunnande och även ett helt enormt arkiv av Elvismusik, han har givetvis hört Hallins något obskyra låt framföras tillsammans med Elvis.
– Det hörs att Pete är nervös, både sång och spel är inledningsvis lite trevande, men det tar fart då Elvis och de andra körar med honom.

Vi byter ämne och kommer in på Elvis filmkarriär, Ted har väggarna fulla av filmaffischer från världens alla hörn och äger givetvis även alla filmer. Men vilken film är bäst?
– Jag skulle säga King Creole, jag har faktiskt hela manuset här, säger Ted samtidigt som han rotar i en av sina gömmor.
– Min favoritera av Elvis är 50-talet, innan filmkarriären. Filmernas soundtrack har alla någon låt som sticker ut, men musiken var överlag bättre innan.

Ted visar även upp ett brev han fått från Dolores Hart, som spelade mot Elvis i King Creole och Loving you.
– Hon övergav skådespeleriet och gick in kloster redan 1963, vid 24 års ålder och är fortfarande kvar där.
– Jag skrev dit och fick svar av Dolores. Hon var verkligen en av de vackraste kvinnorna i Elvis filmer.

När vi trodde vi sett allt visar Ted oss in i nästa rum, där vi inser att hans samling inte bara är stor utan helt enorm. Ted visar bootleg inspelningar på kassett, den utomlands eftertraktade “Swedish hit collection” LP:n och några utgåvor från skivbolaget Follow that dream.
– De har fått tillgång till allt av Sony music och ger ut varenda ton som finns, både legala och illegala inspelningar. Elvis säljer fortfarande bra, fastslår Ted.

Även om det måste vara svårt att välja ut en sak som är samlingens kronjuvel ber vi Ted att göra just detta, och svaret dröjer inte många sekunder.
– Det måste ändå tavlan med den inramade autografen Elvis själv, närmare än så kommer jag inte honom.