Ockelbo Stål förr och nu
Ockelbo Lundgrens arv går som en röd (eller kanske orange) tråd genom Ockelbos historia. Den båtfabrik som en gång startades i Mo by, som gjorde ”Ockelbo” till ett begrepp bland småbåtsägare i hela Sverige, lades ner 1980. Rolf och Margareta Wiberg från Gävle blev småningom ägare till fabriksområdet. I lokalerna startades en ny firma 1983. Fram till 1987 var även Hans Eklund vd. År 2000 var de den enda tillverkaren av stålull och stålfiber i Sverige. Ockelbo Stål AB.
Idag, 2020 möter vi upp Jonas Wiberg, son till Rolf och Margareta som tog över rörelsen 2010 och idag driver den tillsammans med sin fru Sofie och två anställda i Mo strax utanför Ockelbo.
– Jag jobbade på firman från 2001 och det var meningen att Leif Wiklöf skulle ta över företaget, från pappa, men han gick bort. När pappa senare blev sjuk i kol och sen gick bort han också, då tog jag över firman.
Vi står på helig mark för här tillverkades plastbåten som skulle göra orten Ockelbo till ett varumärke (tillsammans med skotern) över hela världen.
– I de här husen hölls båttillverkningen, säger Jonas och pekar på de olika byggnaderna på området. Bland annat visar han byggnaden där Ragnar Göthe hade sin glasfiberfirma på 60- och 70-talet.
Användingsområdena för stålull är många, bland annat i bromsband där stålullen ersatte den miljöfarliga asbesten, som förbjöds i mitten av 80-talet. Stålull används även i köket eller i snickarverkstaden. Restprodukten blir små korta stålbitar som med fördel kan blandas i betong istället för traditionellt armeringsjärn.
År 2000 när Henry Örbacke skrev artikeln om Ockelbo Stål kom stålmaterialet från Sjötofta i Västergötland, på stora rullar med ståltråd till fabriken. En jättestor maskin, som en gång köptes från Tyskland, hyvlar stålet. Två man skötte maskinen och arbetade i tvåskift.
– Det stämmer, men idag är det skrotstål (återvunnet) inte malmstål som det var förr, berättar Jonas.
Men maskinen är exakt densamma idag, 2020 som då 2000. Den har nämligen rullat sedan 1983.
– En tråd dras igenom maskinen, den är 3.10 mm i diameter. Det är femton varv tråd i maskinen och totalt 2km. Knivar skär i tråden så att de bildas ull. De som arbetar vid maskinen byter bland annat ut de 150 knivarna när de blir slöa och en tredje person slipar knivarna.
60 ton stålull i månaden produceras och säljs till före detta Cederroth, idag Orkla, i Falun.
– Vikten ska vara 70-80g per meter för att det sedan ska bli rätt vikt i förpackningen när de i sin tur tillsätter 20g tvål.
Restprodukten blir ett stål som används som armering i betongkonstruktioner.
– Cirka 20-25kg per kubikmeter behövs, berättar Jonas. Det är svårt att hitta köpare av det stålet men vi har en kund, Tranås Betong, som gör fundament för avlopp och som idag köper allt restmaterial.
När Ockelbo ridhus byggdes valde man att armera betongen med stålfibrer från Ockelbo Stål.
År 2000 hade Ockelbo Stål funnits i 16 år. De hade tillverkat stålfiber både för den svenska och utländska marknaden. I Örbackes text tas Sydafrikas fabriker upp som värsta konkurrenten. Jonas fyller i detaljerna:
– Ja, vi sålde stålull till Svenska bromsbandsfabriken som sedan köptes upp av BBA Friction som i sin tur startade stålullsfabriker i Sydafrika. Där kostade arbetarna 2000 kr i månaden.
– Det blev en ohållbar konkurrenssituation.
Överallt i lokalerna finns spår av plastbåttillverkningen som en gång huserade här.
Nu har Ockelbo stål funnits i 36 år.
– Ja, det har rullat på genom åren. Ockelbo plastbåtar tillverkades under 20 års tid och den åldern har vi ju passerat sedan länge.
Intervju: Johan Beijer
Text och foto: Henrik Westberg