Intressesfären går på Wrestling
Intressesfärens Daniel Gustavsson och redaktör Johan Beijer gjorde 10 maj en resa långt bort från Kuxaregionen till en annan stad som kallas för Stockholm. I sporthallen vid namn Hovet samlades en stor skara entusiaster för att ta del utav något alldeles speciellt – amerikansk wrestling.
Förbundet WWE har genom året varit en plattform för ikoniska karaktärer som exempelvis Hulk Hogan, Dwayne ”The rock” Johnson och John Cena. De har alla efter att gått ner på deltid inom wrestlingen kunnat välja och vraka mellan andra roller inom film och populärkultur. De har även haft svårt att helt släppa wrestlingen och gör fortsatt gästspel i branschen. I den nya eran av WWE är det kvinnorna som är de största namnen och brukar vara affischnamnen för de stora galorna, mest känd är den tidigare MMA-fightern Ronda Rousey.
Wrestling som liveshow kräver mycket av publiken och då en stor del av publiken var barn som gick med sina föräldrar fanns frågetecken kring hur mycket svenskarna skulle ryckas med. Men redan vid första entren står det klart att publiken minsann kan sin wrestling och är helt med på noterna. Många wrestlers har sina utrop de nyttjar för att få publiken medryckta i. Ingen start kunde väl då vara bättre än att få vråla ”What’s up” tillsammans med R-Truth och Carmela? Det är vanligt med en uppdelning bland de som uppträder i ringen där den ena parten intar rollen som elak, så kallad heel, och den andra är god, vilka kallas face. En heel grillar gärna publiken med att såga Sverige och Stockholm för att skapa säkra burop och nyttjar inte sällan fula knep i ringen medan en face söker publikens stöd för att försöka vinna matcherna.
Men givetvis är det inte bara publiken som ska prestera. I ringen står makalösa atleter som bjuder på fantastiska manövrar som ser ut som fullkontakt även där vi sitter ungefär fem meter från ringen. Det är inte ovanligt att wrestling kritiseras för att vara just på låtsas medan det sällan rosas för, ja, någonting alls. Precis som för två år sedan då WWE för första gången någonsin besökte Sverige lyser mediabevakningen helt med sin frånvaro – faktiskt är det så att detta förmodligen är den enda artikeln som skrivs av en tidning trots den stora publikskaran.
Wrestling är en speciell underhållningsform och är en miljardindustri i länder som England, Japan och Mexico men har haft svårt att riktigt få fotfäste i Sverige på bred front. Avslutningen i sista matchen under kvällen i Stockholm säger egentligen allt. Publiken börjar från ingenstans tillsammans skandera ”Slå han på käften” och amerikanen Xavier Woods lyckas utan att förstå språket ta reda på exakt vad detta betyder. Han ger instruktioner till sin partner, WWE mästaren Kofi Kingston, att ge publiken vad de vill ha. Kofi har tvingat motståndaren på knä och gör en paus, knyter näven och höjer den mot skyn och väntar på gensvaret innan han levererar en rejäl pärla till publikens jubel.
Det är heller inte ovanligt att möbler används som redskap i ringen, förutom den klassiska hopfällbara stolen som använts som redskap i ringen så har publiken nu börjat skandera ”We want tables”, de vill ha bord..? Och snart har ett fällbart bord plockats fram från under ringen och monterats upp nära ena ringhörnan. Strax senare flyger Xavier genom luften med en flygande armbåge som levereras rakt i bröstet på motståndaren Kvein Owens, som strategiskt placerats ovanpå nämnda bord. Bordet splittras mitt itu och wrestlarna faller till golvet där Owens blir uträknad; publiken räknar med 1-2-3 och matchen är över. Är du där, i denna stund, och inte är underhållen – då är wrestling inte för dig. Vi som var där, vi ser redan fram emot nästa tillfälle.